Mycket talar för att Löfven drömmer en nostalgisk gråsossedröm om ett land där storföretag och centrala fackförbund styrde och staten gynnade sina gunstlingar. Han verkar mer intresserad av att öppna industriakuten än av att satsa på vårdens akuter. Frågan är hur klokt det är i en tid när allt färre vill vara med i facket, när unga ser det som en intresseorganisation för dem med jobb, som höjer murarna mot dem utanför. Han lär knappast hjälpa S att vinna tillbaka den miljömedvetna medelklassen i storstäderna som har flytt partiet.
Under de senaste åren har Löfvens insats för industrin inte varit en kamp för ett gott företagsklimat, utan för att pumpa in skattemedel i ett visst företag. När inte heller General Motors kunde göra något åt att Saab säljer för få bilar krävde Metallordföranden att staten skulle ta över förlusterna genom att gå in som delägare.
I början av 2010 köptes Saab i stället av den holländske lycksökaren Victor Muller och hans Spyker. Muller hade en historia av att satsa på skrytbyggen och fester i stället för investeringar och löner, men fick snabbt Löfvens stöd. "Han jobbar hårt för att få det här att gå i lås nu", sade han på en presskonferens, "men han kan inte göra allt själv."
De som borde ställa upp för Muller var som vanligt skattebetalarna, som enligt Löfven borde ge honom billiga lån, subventioner och pengar till forskning och vidareutbildning. Staten hade i och för sig redan garanterat runt 4 miljarder kronor i lån från Europeiska Investeringsbanken, EIB, men det tyckte Löfven var fickpengar. "Passivt", fnyste han.
Saabhistorien reser allvarliga frågor om Stefan Löfvens omdöme och vilja att låta skattebetalarna stå för industrins förluster. Men än mer reser det frågor om hans världsbild. I en globaliserad värld där hela sektorer plötsligt kan konkurreras ut är det av största vikt att vi snabbt för över kapital och arbetskraft till fungerande företag. Då måste vi också bli bättre på att avsluta misslyckanden innan de slukar för mycket resurser. Här.
En helt annan syn på Löfven har Leif G W Persson. Hä'r. Även Aftonbladets ledare tror på Löfven. Här. I båda fallen blir det mycket ord och litet verkstad. Vad mediadrevet kommer att böka upp återstår att se. Guillou lyfter ett barnande finger. Här. Och den fackliga önskelistan här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar