EUs institutioner är inte Tysklands

Alla på svenska samhällstoppen vill in i EU. För att "påverka". I Bryssel finns idag omkring 30 000 lobbyister. De struntar i allt utom det som gynnar egenintresset. 30 000 särintressen alltså. Till kommer sen 20 000 EU-tjänstemän med byråkratiska / politiska funktioner. Totalt 50 000 personer. Till det kommer parlament i 26 länder. Till det kommer väljare av alla de slag.

Financial Times, de europeiska beslutsfattarnas liv- och husorgan, har undersökt hur många av EUs beslutsfattare som förstår vad den nu pågående euro-krisen handlar om? Svaret är föga uppmuntrande. 5 - 6 personer. Inte fler. Vilka dessa 5 - 6 personer är vill man gärna veta, men Financial Times fick information i förtroende och röjer därför inte namnen. De söp och åt ihop med EU-folk.

Jacob Wallenberg är en av Sveriges mäktigaste. I en intressant intervju i FOKUS ger han sin syn på den pågående euro-krisen. Så här säger han:

.... Eurozonen har i dag två problem som båda handlar om brist på stabilitet och förtroende på kreditmarknaden. För det första måste skuldländer som Grekland och Italien visa att de har viljan och förmågan att få kontroll över sina budgetunderskott. För det andra måste det skapas en lender-of-last-resort.

Som »lender-of-last-resort«, den som lånar ut pengar när ingen annan vill, ser Jacob Wallenberg Europiska centralbanken, ECB, som det enda rimliga alternativet.

– ECB måste få ett öppet mandat att sätta fart på ­sedelpressen och köpa så mycket obligationer som man bedömer nödvändigt. Bara det faktum att det finns en sådan aktör kan räcka för att få marknaden att lugna ner sig, säger han men konstaterar samtidigt att tyskarna hävdar att det skulle kräva lagändringar i Tyskland. Merkels händer är bundna.

Men, om ECB börjar vattna marknaden med nytryckta pengar, som amerikanska Fed, kan slutstationen bli en gigantisk inflation?

– Ja, vi har ingenstans att ta vägen egentligen.

Så det handlar om en flykt in i framtiden?

– Ja, men man måste också se till alternativen. Om vi inte gör något kan vi drabbas av en implosion och då har vi kanske ingen euro och då har vi kanske inte något EU. Jag förstår tyskarna som håller emot för att länder med skuldproblem ska lösa dem själva och inte lasta dem på andra men jag hoppas vi får en lender-of-last-resort-lösning.