Afrikansk konst 7 000 - 10 000 år gammal

I hjärtat av Sahara ligger Tenere-öknen. Här på sluttningen mot bergen ligger Dabous och en av världens vackraste exempel på hällristningar. Visst - vi har världskonst utslängd på hällarna i Tanum i Bohuslän, men den i Dabous är kanske 10 000 år gammal? Eller 7 000? Det som slår en både betydelsen, storleken, skönheten och tekniken. De rör sig om två giraffer i naturlig storlek. En stor hane och en mindre hona. Hanen har gjorts med hjälp av flera olika tekniker. De har antagligen varit färgade. Naturligtvis såg de som levde före oss även de giraffer slåss. Och fascinerades som vi ...

Modern konst 25 000 år gammal

Fram till den andra juni 2013 har British Museum en av de mest angelägna utställningar som jag sett. Rubriken är "Ice Age Art - the Arrival of the Modern Mind". Istidskonst - den moderna hjärnans ankomst". Med istidskonst menas de älsta skultpturer som vi hittills känner till. Dvs 20 000 - 40 000 år gamla. Underbart hissnande. Med den moderna hjärnans ankomst menas att de människor, som för 20 000 - 40 000 år sedan, tillverkade de hundratals skulpturer som nu ställs ut på British Museum - insamlade från ett väldigt geografiskt område från Sibirien till västeuropa - tillverkades av människor utrustade med samma sorts hjärna som vi. Dvs de fantiserade, abstraherade och tolkade sin omvärld precis som vi gör med hjälp av hjärnans frontala cortex. Klicka på bilden så förstoras den.

När Picasso första gången ställdes inför denna kvinnoskulptur blev han stum. Den kunde ju lika gärna ha gjorts av "en modern" konstnär någon gång under 1900-talet, av en skulptör som ville uttrycka sin känsla för kvinnan utan att för den skull behöva göra en realistisk kvinnoskulptur. Det gällde att uttrycka en mer abstrakt form. Problemet för Picasso - och för oss - är att skulpturen är från en ofattbart avlägsen tid, en om man så vill underbart ofattbart avlägsen tid. Den ställer det mesta av våra gängse fördomar - om de människor som för 25 000 år sedan levde - på skalle. Grottmänniskorna. Den som gjorde denna sagolika skulptur - vare sig man eller kvinna - hade vad vi - i vår hybris - kallar för "en modern känsla" för form. Problemet är bara som Picasso påpekade - "denna moderna form är ju 25 000 år gammal". Vi känner inte oss själva. Kan inte vår historia. Är så inåtvända och ointresserade av det mesta som inte har med pengar att göra så vi tappar orientering. Vad utställningen innebär? Att jag för första gången tittar på "modern konst" med 25 000 år gamla ögon.

Simmande renar

Det sägs att man präglas tidigt. I mitt fall blev det renar. Simmande renar. Som grabb smögs det bakom kullarna för att se när dom tog sig över sjön. Något som till en del kanske kan förklara min fascination inför denna 13 000 gamla skulptur, snidad i en bete av en mammut. Här finns en kort berättelse om vad vi idag vet om den. Även den återfinns på British Museum.  

Istidens grottkonst på British Museum

BBC jobbar nu hårt på att hitta David Attenboroughs efterträdare. En av flera kandidater är professor och heter Alice Roberts, som har gjort och gör succé med den ena TV-serien efter den andra. "Om människans ursprung", "Människans Historia" och "Shakespeare" osv. Här har hon hyrts in av vetenskapstidskriften NATURE för att presentera  British Museums unika utställning om istidens konst. Skulpturer mellan 20 - 40 000 år gamla .... De älsta vi hittills känner till .... Fascinerande för att uttrycka det milt. "Lejonmannen" som visas upp tog 400 timmar att göra. Och den som gjorde "Lejonmannen" skapade alltså något som inte finns. En människokropp med lejonhuvud. En symbol för Gud vet vad. Något man inte behövde göra men ändå gjorde! Och dessutom visar British Museum upp den älsta flöjten - även den 40 000 år gammal. Gjord av svanben.
"Modern konst", säger de experter som kan de här sakerna. Dvs flera av skulpturerna som visas upp och som gjordes för 20 - 40 000 år sedan, kan lika gärna ha gjorts av vår tids konstnärer. Eller för att tala med Picasso, som efter att på 1940-talet ha besökt några av istidens grottor och sett dess konst fällde de berömda orden: ...."Vi har inte lärt oss något nytt på 20 000 år". Här finns detaljer om Lejon-mannen. Och här mer information om hur man hittat saknade delar av Lejonmannen, fynd som utlöst debatt om det rent av är så att vi snarare har att göra med en "Lejonkvinna", snarare än en "Lejonman"? Här!
Skulpturen hittades 1939 av geologen Otto Völzig, som precis blivit inkallad till kriget. Han stoppade ner det han funnit i en box och där fick den sedan ligga obemärkt i 30 år. Välzig överlevde kriget. Här hans historia.
Utgrävningen 1939 finansierades förresten av SS.
När vår tids arkeologer begav sig till grottan på nytt och filtrerade jordmassorna hittade de ett tusental fragment som tros höra till Lejonmannen eller Lejonkvinnan. Detaljerna pusslas nu ihop - man hoppas kunna se figurens kön - och resultatet ska presenteras i november. Slutligen länk till museet där skulpturen finns. Här.

Förr och nu

De har ingen historia. Dessa skulpturer från Europa och Eurasien. Varför? De gjordes för 20 000 - 30 000 år sedan. Av män? Av kvinnor? Ingen vet. Men här lanseras en mänskligare tolkning än vad som vanligtvis sker. Det blir en dag med dessa skulpturer. Enda - och sista - möjligheten. För att få veta mer klicka här för att höra Jill Cook berätta mer. Och klicka här för att läsa mer. I den bok som hör till. Klicka på "look inside" så dyker hela boken upp.

Den skapande människan

The earliest products of human creativity intrigued the artists of the 20th century. For Pablo Picasso, George Brassaï, Constantin Brancusi and Joan Miró these ancient pieces were proof that making art was an innate human instinct. Picasso was so fascinated by a 23,000-year-old mammoth-ivory “cubist” sculpture of a woman with buttocks to the side of her body that he kept two copies of it in his studio.

In the past 30 years, however, archaeologists have begun to re-examine ice art objects for clues as to how human creativity works. The shift has been prompted in part by an explosion of neurological research into a region of the brain known as the prefrontal cortex. This is the area devoted to more advanced functions such as making decisions, using language and processing complex and abstract thoughts in words and images.

Now the British Museum is bringing these fields together with the first exhibition devoted to the long history of making art. The show includes some of the earliest portraits, landscapes, sculptures and carvings made by man. It also raises a few profound questions. For example, when did humans change from being hunter-gatherers to skilled artisans? What inspired people to spend hundreds of hours learning how to carve and draw? Why did humans begin to decorate themselves and what did this say about wealth, power and identity? When did objects become less about utility and more about beauty or meaning?

Drawing on new archaeological research in France, Germany, Russia and central Europe, Jill Cook, the exhibition’s curator, has chosen objects that show how people began to focus on particular techniques. Some became sculptors of mammoth ivory, others specialists in firing clay. The objects they created were for the first time symbolic rather than practical.

“Ice Age Art” is less an archaeological exhibition than an exploration of the human search for and expression of meaning. For example, many of the human figures on show are female—nudes made thousands of centuries before the Greeks, who are often credited for being the first artists. Some are nubile, others more voluptuous and visibly fecund. Interpretations abound for why they exist, whether as sexual fetish symbols or matriarchal avatars. But their significance is that they exist at all, as labour-intensive embodiments of desire.

Jakten efter mening

British Museum i London ställer ut de älsta föremål vi känner till. 40 000 år gamla. Här finns några av dom i närbild.  Den skulptur som berör mig starkast är 22 cm lång och föreställer två simmande renar. Först simmar vajan, sedan följer sarven. Här finns en bra föreläsning om skulpturen som börjar 2 minuter in. Lyssna på den! Skulpturen hittades 1867 i Frankrike, i Montastruc, men köptes 1887 av British Museum. Den är 13 000 år gammal. Varje gång jag besökt muséet har jag tittat på den. Här förklaras skulpturen i detalj. Vad som tyder på att den återger renarna under hösten m m. Klicka här  för möjligheten att bläddra / läsa 18 sidor om denna unika skulptur.

..."At least four different techniques were used to create this masterpiece: an axe trimmed the tusk, scrapers shaped its contours; iron oxide powder was used to polish it; and an engraving tool incised its eyes and other details" ....

På en av de älsta arkeologiska fyndplatserna i Sverige, Hässleberga utanför Lund, 11 000 - 9 500 f Kr, så domineras slaktavfallet helt av ben, tänder och horn efter ren. Likadant uppe i norr. T ex vid sjön Dumpokjaurat i Arjeplog, omkring 7 500 f Kr. Folk följde renarnas vandringar, men gjorde också smycken av dom som de bar med sig. Naturligtvis gjorde man annat också. Vapen, kläder etc. Klicka på nedanstående bild så förstoras den. 

Picasso, Lascaux, konstens historia och Wilhelm Moberg

Lascaux kallas grottkonstens Sixtinska Kapell. När Pablo Picasso, som på 1940-talet besökte grottan, ombads kommentara vad han sett ryckte han på axlarna och svarade uppgivet: ... "De kunde allt ... På 18 500 år har vi konstnärer inte lärt oss någonting nytt " ....

Grottan ligger på toppen av en kulle. Då målningarna gjordes omgavs den av vidsträckta slätter där hjordar av hästar, bison och ren jagades av varg, leopard och lejon. I grottan finns 1 963 målningar. Av dessa är 613 så pass förstörda att ingen kan se vad de föreställer. Men 915 föreställer i alla fall djur, men bara på 605 av dessa målningar går det att identifiera arten.

Här finns 364 hästmålningar (av ston), mer än 60% av alla identfierade målningar. Sen följer 90 målningar av hingstar. Bisonmålningarna utgör bara 4%. Sen tillkommer enstaka porträtt av fågel, björn och noshörning. Märkligt nog inte en enda målning av mammut eller ren? Ren utgjorde stapelföda för dåtidens människor.

Grottan är dessutom fylld av mängder med geometriska tecken. Ibland återfinns de bredvid djuren, ibland i dem, ibland har tecknen arrangerats som linjer, kvadrater, rektanglar. Målarna tillhörde dåtidens blomstrande civilisation och arbetade inom dess traditioner. Benen på ett sto avtecknades t ex alltid i profil, medan stoets hovar avtecknades sedda underifrån? Varför kommer vi aldrig att få veta.

Och öronen på djur återgavs oftast bara som svarta streck. Ingen vet om målningarna utfördes under en månad, ett år, ett århundrade eller ett årtusende. Ingen vettig forskare försöker sig på att tolka meningen med dessa målningar. De som gör det projecerar bara vår tids vetande på det förflutna.

Det är lika meningslöst som att tro att Wilhelm Mobergs Utvandrar-serie handlade om USAs 1800-tal. Nej, den säger mer om Mobergs syn på 1950-talets svenska kalla-krigskultur, Mobergs egen republikanism, hans kampanjer mot rättsrötan kring det svenska kungahuset etc. Ingen kan se sig själv i nacken.      

Mänsklighetens vagga

Istidens grottkonst kullkastar mycket. T ex tanken på att vi oupphörligt utvecklats - från intet allt vi vilja bli. De älsta grottmålningarna utfördes för 30 000 - 40 000 år sedan, men problemet är att målningarna inte alls är så primitiva som vi gärna vill föreställa oss.  Mästerverk utförda redan då? Inte av renässansens eller det antika Greklands mästare utan av "grottmänniskor". Vilka slutsatser ska vi dra av det? Kanske att de lärt sig köra bil och trycka på TVns fjärrkontroll lika snabbt som vi.

1458 fördömde påve Calixtus III de människor som utförde religiösa riter i istidsgrottorna i norra Spanien: " i grottorna med hästar". I Roufignac i Dordogne finns graffiti från 1700talet, bl a ett kors ristat av den präst som ville driva ut demonerna ur grottan. I Niaux, i Pyreneerna, har en Ruben de la Vialle ristat in sitt namn år 1660. Undrar hur många - alla glömda - som under årtusendenas gång besökt dessa grottor?

Mikro- och makrohistoria

I regel undviker historiker av vad slag vara må att spänna över långa tidsrymder. Med långa menar jag tusentals år. Forskarna som vill göra det drar sig inte för att sträcka ut sin forskning 50 000, 500 000 år bakåt i tiden. Det måste vi göra hävdar dom för att inte dra felaktiga slutsatser, få skeva perspektiv på vår egen korta tid på jorden. Dessa forskare har nu gått samman och lägger fram sin syn i boken "Deep History".

Kungstanken är frågan - vad går vi miste om när historiker som regel bara sträcker sig 250 år bakåt i tiden? Till franska revolutionen eller så? Och hur skiljer sig denna historiesyn från den som växer om antropoler, arkeologer, primatologer, genetiker och lingvister polar sina kunskaper? Fokus läggs mer på långa trender och processer än individer och händelser. Släktskap, geneologi, utvecklande av olika traditioner, t ex empati, hamnar i fokus. Frågorna styr forskningen.

Altamira-grottan

Dagens bravo toros, tjurfäktartjurar, är ättlingar till de tjurar som finns avbildade i denna grotta. Den upptäcktes 1868 av en jägare. Dåtidens forskare avfärdade alltihop som förfalskningar. Inte kunde detta göras av förhistoriska människor? Idag är frågan en annan. Eftersom de var så realistiska i sina djurmålningar, varför målade de aldrig människor eller landskap?

Grottan Altamira är 296 meter lång. Väggar, tak är målade. På botten har man hittat rikligt med arkeologiska fynd från två bosättningsperioder: Solutrean, 21,000 till 17,000 år sedan: Magdalenian, från 17,000 till 11,000 år sedan.

Avbildade djur är bison, rådjur, vildren, vildsvin, hästar etc. En del raffinerat utförda, andra enklare. Målningarna gjordes först med kol som kunnat åldersbestämmas. Idag tror vi att dessa målningar utfördes under en period av 1 700 år.

Ett tusen sjuhundra år ... För 13 000 år bakåt i tiden .... Under åren 14 820 till 13 130 .... Dessa 1 700 är ungefär lika lång tid som vi i väst hållt oss med kristna kyrkomålningar. Det började man med någon på 300-talet e Kr. Så länge bodde och målade man alltså i Altamira-grottan. Och det fanns inte bara den. Längs Medelhavskusten ligger andra målade grottor.

Vilka liv levde dessa människor? Och under vilka förhållanden? Upphör aldrig fascineras av istidens europeiska grottkonst. UNESCO har en mycket bra information om Altamira här.

Svanarna vid Besov Nos, Karelen

Snart är dom här. Sångsvanarna. Det är något speciellt se och höra dom komma med våren. Här sitter dom still på en mångtusenårig hällristning. Bland älgkor, sälar, fiskar, båtar och människor. Några båtar har förresten älghuvuden i fören. Men det är svanar som dominerar. De finns inristade ända upp till floden Vodlas mynning. Där har en gigantisk svan ristats i berget. Idag kallas platsen för Kap Svan.

Hemma fast ändå borta

1935 kom den spränglärde franske prästen Abbé Breuil till Zimbabwe i Afrika. Han ville titta närmare på de berömda klippmålningarna utanför Rusape. Abbén var troende, teolog och kunde sin klassiska, grekiska kulturhistoria. När han stod framför klippans målningar hade han två möjligheter. Antingen inse att klippmålningar kunde göras av andra än representanter för "högststående" kulturer. Eller dra slutsaten att målningarna gjorts av några utifrån Zimbabwe kommande folkslag? För inte kunde några lågt stående afrikanska stammar göra såna här målningar?

Abbén valde naturligtvis det senare syn- och tankesättet. Målningarna, menade han, hade utförts av faraonska egyptier! Abbén såg dessutom precis vad de föreställde. Där fanns soldater med brynjor! Och där med hjälmar! Och den där bar persiska tofflor! Och den stora liggande mannen på rygg, hörde hemma i den grekiska Diana-kulten! Ingen opponera sig. Abbé Breuil hölls för att vara en världsauktoritet på grott- och klippmålningar. Han hade ju tolkat istidsgrottorna i Frankrike!

Men Abbén såg bara vad han ville se. Instängd i sin egna slutna föreställningsvärld. Sak samma om han hade franska grottmålningar eller afrikanska klippmålningar framför ögonen. Tragiskt. Men ganska lärorikt. Så där avskurna, begränsade är vi.

Sexlekar och sexleksaker

Den urgamla grottkonsten - uppåt 34 000 år gammal - rymmer inget nytt. Förutom det faktum att alla grottor är nedlusade med ristningar av manliga och kvinnliga könsorgan finns även ristningar som vore de hämtade ur någon av dagens allt mer porriga kvällstidningar. T ex ristningar av nakna dansade kvinnor ( party ), hopbundna nakna kvinnor ( bondage ), pinuppor liggande utmanande på marken, älskande par, lesbiska par etc etc.

Det finns t o m en förhistorisk sexleksak i form av en dildo. Tillverkad för kvinnor av blankpolerat ben. Storlek som ordinär penis. Tyvärr kan inte bilden läggas ut. Den återfinns bara i Dale Guthris bok, inte på nätet. Det säger bara en sak - att vi människor inte förändrats så mycket under de senaste 34 000 åren som vi vill inbilla oss. Så vad som ska anses "modernt" tål sannerligen att diskuteras.

T ex av McCains vice-president Sarah Palin som är bokstavstroende kreationist, tror att Jorden är 5 000 år gammal och vill avskaffa all sexualundervisning i skolorna och som ser kriget i Irak "en del av Guds plan." Hon är en utmärkt representant för USA, ett "modernt" land där majoriteten av landets befolkning också tror att jorden skapades för 5 000 år sedan.

Cussac i Dordogne

Vid byn Cussac i Dordogne i sydfrankrike upptäcktes år 2001 en grotta med några av historiens märkligaste konstverk, skapade för 28 000 år sedan. Den gigantiska grottan är 900 meter lång, 15 kilometer bred och tio till tolv meter hög. På väggarna myllrar det av konstverk. T ex en fyra meter lång bisonoxe, mammutar, fåglar, hästar och noshörningar. En sekvens innehåller ett 40 människor. Här finns även bilder av djur med deformerade huvuden. Bison med hästhuvud, varelser med långt utdraget gapande huvuden. Här finns också siluetter av kvinnor och erotiska scener. Kvinnofigurer med yppiga former, stora bröst och bakar.

Istidens konstnärer = värstingar

Till stöd för sin tes att det är snorungar och värstingar som fyllt istidens grottor med snuskiga ristningar av fr a kvinnliga könsorgan, har amerikanen Githrie Dale mätt upp storleken på alla avmålade händer han funnit i grottorna. De tillhör småbarn resp tonåringar. De tog en blandning av olika växtfärger i mun, satte upp handen mot grottväggen och sprutade. Resultatet ses ovan. Kom dessutom ihåg att de måsta krypa hundratals meter i kolsvarta låga gångar innan de nådde de "rum" där målningarna utfördes.

Grottkonst - 25 000 år gammal

I Portugal, längsmed en flod som passerar byn Foz Coa, har våra förfäder skapat hällristningar av enastående värde. De löper längs floddalen i 17 kilometer och skapades för 25 000 år sedan. Även här ett sagolikt sinne för proportioner.

Grottkonst - 13 000 år gammal

I Roc-aux-Sorciers i Frankrike finns vad som kallats för de första stora monumentalskulpturerna. Friser, tiotals meter långa, som avbildar djur av alla de slag. Oerhört. 13 000 år gamla. Dessutom vet forskarna att grottan där de återfanns ( 1950 ) beboddes av människor under 8 000 år. Klicka här för att se en video om grottan.

Istidens grottkonst

Professor Peter Gärdenfors har skrivit en artikel om istidens grottmålningar. I Sydeuropa finns de hittills älsta, målade för cirka 34 000 år sedan. Ett fråga för forskningen är hur målningarna kan uppvisa så stora likheter fast de målats på olika kontinenter? Och med tusentals års mellanrum ( tycker inte det är så konstigt - det är ju inga Picassotavlor utan djurmålningar ). De som målat bilderna kan rimligen inte ha kunnat påverka varandra över så stora avstånd i rum och tid ( kanske inte, men djur fanns ju alla kontinenter och i alla tider ). En annan gåta är varför folk överhuvudtaget målade dem? ( Den intressanta frågan är varför de målade djur, men inte landskap, inte människor ).

Läser ”The Nature of Paleolithic Art” (2006) av Dale Guthrie, amerikansk professor i paleozoologi i Alaska, jägare och konstnär, att det troligen är tonårsgrabbar som stått för merparten av klottret i de europeiska istidsmålningarna. Med "klotter" menas könsorgan. Grottorna är fyllda av dom, det har jag själv sett. Till stöd för sin tes att det är värstingar som ristat dom, har Dale mätt upp storleken på alla avmålade händer som finns i grottorna. De tillhör småbarn resp tonåringar. Men Guthris stora poäng, jägare och biolog som han är, är den nogranna redogörelsen för den makalösa djurkännedom som dessa istidsmålningar vittnar om. Som bilden av det snart fölande stoet.

Guthrie konstaterar att i dessa grottor har människor, krypande på alla fyra, i skenet av fladdrande vekar i skålar fylld av djurfett, trängt hundratals meter in i smala, kolsvarta grottor .... För att måla. Så viktigt var det ..... Ofarligt var det inte heller. Urgamla skelett efter grottbjörn och sabeltandad tiger ligger kvar. Grottorna användes av både djur och människorUnder årtusenden.

Guthrie påpekar att de riktiga grottmålningarna - inte klottret - är enastående. Vilka proportioner! Vilka fäger! Vilken stilkänsla! Vilken djurkännedom! Som biolog häpnar han. Hur kunde detta målas? För 34 000 år sen? Ur minnet? I mörker? Björnar, zebror, magnifika renhjordar och mammutar; ristningar avbildar djur som lax och sköldpadda.

Gärdenfors gillar inte Guthries bok. Den är inte tillräckligt teoretisk. Lämnar fler frågor obesvarade än besvarade. Tror jag det. Det är bokens styrka, för det finns för mycket teori om grottmålningar och för lite verklighetsanknytning. Lyssnar hellre på en djurexpert än en skrivbordsmänniskas aldrig så intressanta teorier. Så begränsad och fyrkantig är jag. Vi kommer aldrig att få veta varför dessa målningar utfördes.

Dale Guthrie: ”The Nature of Paleolithic Art”

Lascaux-grottan

Den är inte den äldsta. Chauvet-grottan är 32 000 år gammal, men den är stängd för alla utom några enstaka forskare per år. Men Lascaux är snarlik. Fast 15 000 år yngre! På grottväggarna återfinns bara djurmålningar! Inte växter! Inte landskap! Inte ens människor! Bara djur. Och ingen vet varför.

Men att framställa dessa målningar var oerhört viktigt. Folk ålade sig fram på alla fyra hundratals meter in i berget genom kolmörka tunnlar, klämde sig genom smala klyftor där takhöjden var minimal medan de letade sig fram i ljuset av en fladdrande veke nedstoppad i en skål med djurfett. Sen där inne, i djupt liggande avlägsna kamrar, utestängda från dagsljuset, arbetade de. Hur kunde de måla av djuren så exakt? Ur minnet? Få proportionerna rätt? Få den oerhörda realismen? Allt så exakt att vi än idag kan se vilka kor som ska kalva och vilka ston ska föla? Och vad användes målningarna till?

Det som ser ut som grässtrån - över stoets mage - tror man var stammens tecken. Det har återfunnits i andra grottor i Europa. Vi talar om grottor som utnyttjats under tusentals år.