Den moderna syntesen 1936 - 1947 (3)

Ytterligare ett försök att modernisera religionen, utöver tidigare nämnda, stod den franske filosofen Henri Bergson för. Hans bok om den "Skapande evolutionen" översattes till engelska 1911. Bergson var påverkad av Herbert Spencer som såg evolutionen som en ständig utveckling mot allt högre livsformer med människan som krona på verket. Bergson tog avstånd från Darwins uppfattning om evolutionen som en blind process och det naturliga urvalet som dess styrande kraft. Bergson lanserade istället idén om en livskraft, "elan vital", som styrde och drev all evolutionär utveckling. Idén mottogs entusiatiskt av många troende biologer, bl a Julian Huxley, som under första världskriget i England vantrivdes på arméns säkerhetsavdelning där han öppnade och läste andras brev. Men Bergsons idé nådde fler än biologer. Han fick Nobelpris i litteratur 1927 och bl a Charles de Gaulle (som deltog i första världskriget) har berättat att Bergson formade hans uppfattning om krig som något magnifikt. 1915, mitt under första världskriget, skrev Bergson en bok om kriget innan Bergson slog in på den politiska / diplomatiska banan. Bergson skildrade de extrema mentala och förnuftsmässiga utmaningar / påfrestningar som skapas av krig då förloppet är oförutsägbart. De som ägnade sig åt att försöka förstå, handskas med och styra krigets förlopp förkroppsligade därmed denna "elan vital". I skyttegravarna fanns de som skulle mötas igen i andra världskriget: Churchill, Patton, McArthur, de Gaulle, Hitler för att nämna några. Även anarkister, kommunister, nazister och fascister tog till sig Bergsons språkbruk och begrepp. Katolska vetenskapsman, som Teilhard de Chardin (bårbärare under första världskriget) påverkades starkt av Bergson som dog 1941. Vichy-regimen lär ha erbjudit honom möjligheten att inte låta sig registeras som "jude" men Bergson lär ha avböjt. Bergson var då religiös.

Den moderna syntesen 1936 - 1947 (2)

Efter utgåvan av Darwins "Arternas Uppkomst" 1859, växte det fram minst fem evolutionsteorier. Evolutionen accepterades medan Darwins teori om det naturliga urvalet förkastades. Förvirringen bottnade i framväxten av den moderna biologin som vetenskap. Zoologi och botanik splittrades i forskningsområden som t ex embryologi, cytologi, genetik, systematik, beteendebiologi och ekologi. Alla slogs för att etablera sig vid de framväxande universiteten. Var och en utvecklade egna begrepp, egna frågeställningar, talade egna vetenskapliga språk. Största gapet växte fram mellan fältbiologer och experimentalister. Allt bäddade för hårda person- och vetenskapsstrider. Debatten tillfördes nytt material år 1900 med återupptäckten av Mendels arbete. Tidsandan präglades samtidigt av eugeniken. En rad vetenskapsmän deltog i debatten. Första världskrigets förluster fördjupade debatten om eugeniken, hur samhället skulle hantera de "genetiskt underlägsna". Mot slutet av 1920-talet fanns minst fem evolutionsteorier i omlopp i vetenskapliga kretsar. Inget tydde då på att det inom kort skulle växa fram en modern syntes, inte heller att denna syntes på så kort tid som elva år, 1936 - 1947, skulle slå igenom och accepteras. Vilka teorier var då i omlopp före 1936? 1) geoffroyism, en vidareutveckling av Lamarcks teori om att förvärvade egenskaper går i arv. 2)ortogenesis, dvs att evolutionen har ett visst utvecklingsmål (t ex människan) 3)saltationism, det är stora mutationssprång som lett till evolution. 4) darwinism / selektionism. Gradvis förändring som "styrs" av naturligt urval 5) neo-darwinism, en variant av darwinismen som utesluter att förvärvade egenskaper kan gå i arv.

Den moderna syntesen 1936 - 1947 (1)

Begreppet lanserades 1942 av biologen Julian Huxley och syftade på att evolutionen skedde gradvis genom små, slumpvisa, genetiska förändringar (mutationer) och att det naturliga urvalet stod för en ständig rekombinering av dessa förändringar. T o m storskaliga evolutionära förändringar och artbildning menade Huxley kunde förklaras på detta sätt. Dåtidens darwinister kallades för "selektionister". Det är svårt föreställa sig hur kompakt motståndet var mot Darwins naturliga urval. Alla stora läroböcker om evolutionen var öppet "anti-selektionistiska". De fåtal forskare som stödde principen - Dobzhansky, Haldane och Huxley - ägnade mycket tid åt att angripa Lamarck´s teori om att djurs förvärvade egenskaper går i arv. De arbetade i motvind då merparten av dåtidens biologer inte var genetiker utan paleontologer, systematiker, ekologer eller botaniker. Darwins princip om naturligt urval hade dessutom förkastats av Mendelismens tre återupptäckare: Bateson, de Vries och Johanssen.

Theodosius Dobzhansky´s biologiska demokrati

I takt med ärftlighetslärans och genetikens framsteg under 1920- och 30talen använde sig allt fler forskare av biologiskt baserade anti-demokratiska argument. Genetiskt "underlägsna" och genetiskt "överlägsna" borde inte ha samma fri- och rättigheter. En upplyst despot var bättre än allmän rösträtt. Genetiskt "underlägsna" borde inte i val få chans avgöra viktiga samhällsfrågor eftersom de ansågs inkapabla bilda sig en uppfattning om vad sakfrågan gällde. Eugeniken kunde inte heller tillämpas fullt ut i ett demokratiskt samhälle ... Denna anti-demokratiska grundsyn ifrågasattes radikalt av Theodosius Dobzhansky, idag ansedd som en av den moderna genetikens arkitekter. Dobzhansky såg demokrati som det styrelseskick som bäst motsvarade människans genetiska mångfald. Han var ryss, född 1900, troende ortodox, slapp undan första världskriget med en hårsmån, stödde Kerensky men inte Lenin, de vita under ryska inbördeskriget. Fick stipendium 1927 och reste då till USA där han arbetade med Thomas Morgan (Nobelpristagare 1933) på världsberömda "fly lab". Vägrade återvände till Ryssland och ströks ur landets vetenskapshistoria. Först 1986 fick hans namn nämnas igen. Litteratur? Mark Adams: The Evolution of Theodosius Dobzhansky.

Theodosius Dobzhansky´s vänner

På 1930-talet gick många intellektuella, t ex biologer, från att ha varit varma anhängare av eugeniken till att bli marxister. Den minsta gemensamma nämnaren? Naturligtvis nazismens framväxt, tron på ett demokratiskt samhälle. De kunde nu behålla sin övertygelse om att historien gick att styra. Fast nu inte i en biologisk utan marxistisk riktning. Från intet allt vi vilja bli. Från slav- till feodal- till borgar- till det socialistiska samhället. Det märkliga i sammanhanget är att de varker hör eller ser Lysenko och utvecklingen i Ryssland under Stalin? Den här videon har inget med det här att göra (återkommer till temat) utan är en hyllning till Dobzhansky som inkluderar intervjuer med några av hans främsta elever. Överse med den dåliga tekniska kvalitén. Dobzhansky är väl värd att känna lite närmare. Filmerna är tagna i det område där Dobzhansky fångade vilda bananflugor och i den öken där hans frus och hans egen aska spreds. Dotter och barnbarn förekommer också.

Theodosius Dobzhansky

Han har kallats för en våra största biologer. Född i Ryssland, slapp bli utkallad i första världskriget då han med några veckors födelsemarginal klarade sig från obligatorisk utskrivning och ett annat livsöde. Dobzhansky var troende och stödde februarirevolutionen 1917 men inte Lenins oktoberrevolution. Pappan dog i syfilis, mamman kvävdes av en bit bröd. Under 1920-talet studerade Dobzhansky nyckelpigor och formades tidigt både av sin tro och den ryska varianten av evolutionsteorin, dvs att Malthus inflytande sållats bort eftersom det sågs som uttryck för Darwins aningslösa förhållande till kapitalismen. 1927 fick Dobzhansky ett stipendium och for till USA där han stannande. Stalin stämplade honom som landsförrädare och Dobzhansky nämndes överhuvudtaget inte i Ryssland förrän Lysenko dött och Gorabtjov inlett sin glasnost. I USA deltog Dobzhansky akrivt i kampen för demokrati mot nazism. Han var på Columbia University som var centrum för vetenskaplig aktivism. Dobzhansky ansåg, som flera av neo-darwinismens grundare (Sewill Wright, Fischer, Huxley) att evolutionen hade en i sig inbyggd rikting, från lågt till högt. Förklaringen är att alla bar på någon form av starkt individuellt utformad religiös tro. Bilden visar Dobzansky i Kaukasus på 1920-talet.