Inför nedräkningen

Det talas om de små stegens tyranni. Hur omständigheter skapas under vilka vi sedan har att leva.
I  pokerspelet om Ukraina sker just detta, insatserna höjs hela tiden. Om detta skrivs naturligtvis mycket. Eftersom Tyskland står i centrum för både EUs ekonomi och politik, är fr a den tyska debatten intressant. Här några axplock.
Här en artikel från Die Welt om hur Putin ser på det Tyskland som idag bär EU på sina axlar. Enligt artikelförfattaren betraktar Putin idag både Tyskland och EU som kraftigt försvagade. Därav hans offensiv på olika fronter.
Här ett balanserat inlägg - även det från Die Welt - som tar nästa steg. Vad är det som gör Tyskland och EU försvagat? Vilka omvärldsfaktorer bidrar till skeendet?
Nu är inte bara Tyskland försvagat. Det finns gott om tyska s k Putin-versteher både i Berlin och Moskva. Här information om dom.
Om vad detta innebär för Rysslands Ukrainapolitik skriver The Economist. Kriget är nu på väg in i en ny fas. Opinionen för kommande händelser läggs redan i ryska statsmedier. De skildrar inte längre Ukraina som ett neo-nazistiskt land vars regim ägnar sig åt att fördriva ryssar och döda judar. Nej, enligt The Economist beskrivs numer Ukraina som ett land i fritt fall, ekonomiskt, politiskt och socialt. Uppror, typ Maidan fast proryska, kommer därför att blossa upp här och var i Ukraina.
Hur detta ska tolkas är upp till var och en. Själv tar jag det som en vink om ökat ryskt stöd till pro-ryska separatister i övriga delar av Ukarina. Här finns artikeln.
Mot bakgrund av allt detta ska vår svenska Rysslands-debatt ses. Sven Hirdman, som i tio år satt i Moskva som vår ambassadör, svär här i kyrkan.
Nu har ambassadörer inte bara kunskaper utan även sju-mila-egon, så Hirdmans efterträdare i Moskva har blivit uppretade och skriver här Hirdman på näsan.
Den som lever får se.

Merkel, Putin och tysk diplomati på högsta nivå

Nej, det är inte omöjligt för människor från skilda länder med vitt skilda synsätt och åsikter att umgås och visa varandra respekt. Man kan tro det när man följer medias undergångsrapportering. 

Låt oss som exempel ta Angela Merkel och Tysklands diplomatiska agerande inför 70-årsminnet av befrielsen av Tyskland från nazismen. 

Putin bjöd in henne plus en rad andra västliga regeringschefer att närvara vid den stora ryska seger- paraden nu den 9^:e maj. Merkel skulle då, som hennes föregångare Schröder gjorde för 10 år sedan, stå på Röda Torgets tribun vid sidan av Putin och hälsa paraderande ryska trupper och passerande flygplan. Det är nu inte möjligt dels p g a Rysslands ockupation av Krim, dels p g a den ryska invasionen av Ukraina. 

Merkel föreslog därför ett ”annat format” som det heter på diplomatspråk. 

Den 10^:e maj, dagen efter segerparaden, flyger Merkel i spetsen för en liten tysk delegation till Moskva för att bl a lägga ner en krans på den okände soldatens grav. Sedan följer middag med Putin och en gemensam presskonferens.

Redan nu på torsdag reser Tysklands utrikesminister Steinmeier till Ryssland, närmare bestämt till Wolgograd / Stalingrad, där han tillbringar dagen med den ryske utrikesministern Lawrow.
De ska bl a diskutera bygget av en gemensam rysk-tysk krigskyrkogård. Steinmeier ska senare på kvällen närvara vid den konsert då Wolgograds / Stalingrads symfoniorkester tillsammans med den tyska symfoniorkester från Osnabruck uppför Schostakowitschts 7^:e symfoni, den s k Leningradsymfonin ( här ), som började komponeras 1941 och tillägnades det ryska folkets kamp mot den tyska nazismen. 

Ett uruppförande kommer också att ske av ett stycke som tillägnas alla som stupade i andra världskriget. Den tyska orkestern reser sedan vidare till Kiev i Ukraina och Minsk i Vitryssland.

Den 8^:e maj högtidlighålls BEFRIELSEN av Tyskland i den tyska riksdagen i Berlin. För 30 år sedan höll den dåvarande förbundspresidenten Richard von Weizsäcker det kanske viktigaste talet i hela Tysklands efterkrigshistoria. Bl a sade han att ”vi led inget nederlag – vi befriades” ( hela Weizsäckers tal finns här, en engelsk översättning här ).  Bakgrund ges här. 

Under 30 år har jag haft förmånen att få resa runt i världen. Ett 70-tal länder. Var jag än befunnit mig har jag alltid försökt hinna med att besöka viktiga krigsskådeplatser och söka upp ögonvittnen. Det må ha gällt Hiroshima / Nagasaki / Okinawa i Japan, Nanjing och Kunming i Kina, Pearl Harbour i USA eller krigsskådeplatser i både väst- och östeuropa. överlevande från KZ-läger, f d soldater eller officerare från olika länders arméer, flotta eller flyg.
Ibland känner man inte igen sig själv. Allra minst då verkligheten springer ifatt ...   

Putin om "russkiy mir" 1994

In 1994 in St. Petersburg, Russia, a short, thickset man — apparently a sidekick of the city’s mayor — suddenly piped up.
Russia, he said, had voluntarily given up “huge territories” to the former republics of the Soviet Union, including areas “which historically have always belonged to Russia.” 
He was thinking “not only about Crimea and northern Kazakhstan, but also for example about the Kaliningrad area.”
Russia could not simply abandon to their fate those “25 million Russians” who now lived abroad. The world had to respect the interests of the Russian state “and of the Russian people as a great nation.” The name of this man was Vladimir V. Putin, and we know exactly what he said in 1994 because the organizers, the Körber Foundation of Hamburg, Germany, published a full transcript ( här. Putins inlägg börjar nederst på s 37 ).
For the phrase “the Russian people,” the German transcript uses the word “volk.”
Mr. Putin seemed to have, and still has, an expansive, völkisch definition of “Russians” — or what he now refers to as the “russkiy mir” (literally “Russian world”).
The transcript also records that Timothy Gordon Ash teased out the consequences of the then­obscure deputy mayor’s vision by saying, “If we defined British nationality to include all English­speaking people, we would have a state slightly larger than China.”

Berlin 1945, Guillou och dagens Ryssland

Jag läser alltid Jan Guillou med intresse. Han är kunnig, idérik och politiskt provokativ. Ett salt. Vi såg det senast i debatten om vad man ska kalla / vilken betydelse som ska tillmätas Sovjets seger över Nazi-Tyskland?
I centrum står naturligtvis Ribbentroff - Molotovpakten som möjliggjorde andra världskriget och hur den tyska invasionen av Sovjet tvingade Stalin byta fot, liera sig med väst. Inläggen kommer från en rad av våra flitigaste debattörer. Åsa Linderborg ( här ), Kristian Gerner ( här och här och här ), Guillou ( här och här ), Expressens ( här och här och här ), DNs ledarsida ( här och här och här och här ) och så Tony Sniders artiklar här och här som berör pudelns kärna - synen på Ukraina och Putin.
Det är som vanligt med debatter en debatt där alla parter menar sig sitta inne med den större eller viktigaste tolkningen av "den historiska sanningen". Eller rättare sagt. Känner sig som den mest relevante uttolkaren av den ofta förvillande ideologiska hinna som efterhand med nödvändighet lägger sig över vad som skedde före, under och efter 1945. Så sker med det nyss förflutna när det ska tjäna nutida politiska intressen.
Men det jag vill ta upp gäller en av Guillous romaner, har glömt titeln, där han drev tesen att om Tyskland vunnit första världskriget hade vi sluppit både Hitler och Förintelsen. Jag vet inte var Guillou vill komma med att inta den typen av omöjliga positioner? Han borde veta bättre än så.
För historiskt bevandrad är Guillou. Läs och begrunda! Här.
 

Skedde attackerna från Ryssland?

Utan tvekan om vi ska tro denna detaljerade rapport. Här.

Leve den ryska imperialismen

A video that celebrates the triumphs of Russian imperialism titled "I am a Russian Occupier" has been shared on Twitter by Deputy Prime Minister Dmitry Rogozin, who oversees the country's military-industrial complex.

"Hello. I am a Russian occupier. This is my profession, it just so happened historically," says the video. It has been viewed more than 3 million times since last week.

Rogozin was one of the first Russian officials to blacklisted by the U.S. over what the West claims was the illegal takeover of the Black Sea peninsula Crimea in March last year. He was later added to the EU and Canadian sanctions list.

Set against backdrop of cartoon graphics and dramatic music, the video lists the benefits of Russian occupation and the comparative drop in life quality now experienced by those who proclaimed their independence from Moscow.

Siberia, which was conquered by Russia in the sixteenth century, is now home to oil, gas and aluminum-mining industries. Women are no longer traded in exchange for "sable skins," the video's voiceover says.

In the Baltics, Russian occupation brought rapid development to the region, which became known for its production of high-quality radio equipment and cars. But, the video says, "they asked me to leave," and now the region produces only sprats — a type of fish — while some of its residents are cleaning toilets in Europe, the voice adds.

Putin firar centraliseringen av rysk ekonomi

Forbes skriver om detta här.