Att journalistkåren domineras av grönsaksvänster vet vi. Ofta rör det sig om överklassungar som fort vill fram och upp. Göra karriär. I åsiktsgarnityret ingår fr a ett hat mot allt vad socialdemokrati och folkrörelser heter. Inkl frikyrkornas folk. Överklassungarna ska rädda den svenska arbetarklassen från det socialdemokratiska reformistiska giftet och avvänja folket från religion.
Och rädda oss alla från kärnkraften. De har skådat ljuset och måste uttrycka alla sina åsikter, allt det vackra som de sett och upplevt. De vill få rätt. Det ingår i karriären. Så länge den slirar är dom olyckliga, gör sorgen över chefens åsikter till en del av sitt livs mening.
Av det kan man knappast dra slutsatsen att medias kulturrapportering skulle kunna vara balanserad. Journalister, författare, musiker, konstnärer rör sig i samma kretsar. Söker sig dit kapital och berömmelse finns att hämta, skapar myter om sig själva och varandra och lever sig sedan in i dom. Det finns mönster att gå efter. Många anser sig vara mer eller mindre geniala.
Större delen av det kulturbärande skiktet i Sverige är kvinnor. De läser böcker, går på teater, ser film och besöker muséer. Men de läser inte dagstidningarnas kultursidor. Det gör nästan ingen. Bara en handfull. Något tiotusen / dag. Här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar