Brexit, Berlinmuren och Trump

Är det inte något roande med de som röstat sig ut ur EU i hopp om att "återfå kontrollen"? Nu vill ju Skottland och Nordirland lämna "Storbritannien". 
Skottland vill tillhöra EU och Nord-Irland gå upp i Irland. Och sannolikt grips Wales av samma folkhemska nationalistiska yra? 
Påminner inte det hela om den gamla folksagan om Mäster Skräddare? Han som fick tyg för att sy en rock. Men det blev inget med den saken. Tyget räckte varken till byxor eller väst! Inte heller till vantar, nej inte ens en tumme? Det blev ingenting ... 
Och Brexit? Nja, någon kontroll lär det knappast bli. Snarare ett sönderfall av "Storbritannien". 
Nåja, då får vi uppleva det också. Fast Brexit känns som ett stort bakslag för att uttrycka det milt. En omvänd Berlinmur. 
Vilka politiker ska - nu och framöver - lyckas dämma upp denna europeiska framvällande folkhemska blå-bruna våg? "Politiker" kommer till makten som inte vet något om politikens villkor? "Politiker" kommer till makten genom att säga sånt som av anständighetsskäl inte sagts? "Politiker" som populister? Som Trump ( här ) om Brexit? 

Ryskt bombflyg och NATO

They are flying in small formations, sometimes without fighter escorts. The aim is to provoke intercepts from NATO forces around the alliance's periphery. 

What Russia currently does with NATO is effectively to test reaction time of air defense. You fly a Tu-160 across the Bay of Biscay and you wait to see at what moment the [British] Royal Air Force and the French air force react.

You measure the response times of those air forces and try to get an idea of what electronic defenses are arrayed against you in that area by listening and recording details on when you get painted or illuminated by radar. 

That information could be used to identify the best way into NATO's air defense zones if a war began. NATO airspace is heavily monitored and defended, but no defense is perfect and there will be holes.

Råttorna lämnar det sjunkande EU-skeppet

Politiker ser inte längre än till nästa val. I bästa fall en framförhållning på fyra år. USAs, EUs och Japans ekonomier och banker är skuldsatta över öronen, men politiker stoppar huvudet i sanden, bråkar och vägrar fatta de svåra beslut som måste till om inte allt ska gå överstyr.

Under tiden rinner förtroendet ut i sanden och västerländsk demokrati bygger på förtroende och ingenting annat. Vad väljarna kommer att rösta på återstår att se. Finansmarknaderna däremot handlar snabbare, väntar inte tills nästa val. Anser de att politikerna struntar i att fatta de svåra besluten, då stiger räntor snabbt. Och centralbankerna trycker nya pengar för att hålla skutan flytande så länge det går. Men för eller senare spricker naturligtvis bubblan. Det är därför prognoserna för 2012, 2013 och 2014 är mörka.

En del väljare gör som råttorna. Lämnar det sjunkande EU-skeppet. Ta Grekland som exempel. Under det senaste året har landet tappat 10% av sin befolkning. En miljon tvåhundratusen har gjort som Karl-Oskar och Kristina. Av dom är 4 000 läkare, dvs 9 % av Greklands läkarkår. Samtidigt har Grekland fått en miljon trehundratusen nya invandrare: från Rumänien, Bulgarien, Albanien, Georgien etc. Vilka sociala kostnader ska det medföra?

Portugal är ett annat exempel där mer än 300 000 av landets innevånare flyttat till Brasilien, vars ekonomi nu går som tåget med en årlig tillväxttakt på 6 - 7 %. Storbrittanien är inte längre världens sjätte största ekonomi. Brasilien har nu passerat engelsmännen. Brasilien är rikt på råvaror och vilket land som köper dessa råvaror är lätt att gissa. Rätt. Kina. Och förresten - portugiserna tar sig inte bara till Brasilen utan lika många flyttar till det oljerika Angola. Och vem köper den oljan? Bygger upp infrastrukturen? Rätt. Kina.  

I kris- och orostider stiger efterfrågan på syndabockar. Finansmarknaderna kommer då som regel på första plats, utlänningar på andra och media på tredje. Vi som fötts efter 1945 har hittills fått leva ett paradisliv. Seglat på en räkmacka. Inga krig, inga inbördeskrig. Gud ske lov. Jag har sett vad krig gör med folk och den erfarenheten har märkt mina åsikter. Men risken är att vi under dessa guldår av ekonomisk tillväxt fått oss till livs en skev uppfattning av den europeiska historien? Den har inte alltid varit sådan som vi hittills fått uppleva den. Hur framtiden - 2012, 2013, 2014 - kommer att gestalta sig återstår att se. Bara hoppas på det bästa.

Pearl Harbour 1941 - 2011

Ett tag reste jag Stilla Havet runt. Besökte bl a stridsskådeplatser som Pearl Harbour, Okinawa, Hiroshima och Nagasaki. Andra världskriget kastade då som nu en lång slagskugga över vår samtid. Besökte även SydKorea och följde med koreanska kvinnliga sexslavar under deras demonstration mot den japanska ambassaden. Japan vägrade erkänna vad dessa kvinnor utsatts för. Vägrade kompensera dom. Vägrade för övrigt göra upp med sin historia. Japanska statsministrar brukar besöka Yakasuni Shrine i Tokyo där soldaternas andar tros hålla till. Var där också. Från Pearl Harbour minns jag fr a den amerikan som varit med om den japanska attacken, journalfilmerna som visades samt vraken som låg på havsbotten. Alltid stått i tacksamhetsskuld till de som dog i andra världskriget. Och inte bara där utan i andra krig och oroligheter som berört mig.

Personlighetens betydelse

En upplysande och klargörande dokumentär om det kalla krigets slut. Här. Hur Lech Walesa söp Jeltsin under bordet, USA spelade skjortan av Ryssland för att Polen skulle återfå sin frihet och rätten att ansluta sig till NATO. Samtidshistoria skildrad av de som gjorde den.

Occupy Wall Street

Ganska beklämmande om denna rörelse som inte bärs av något annat än anarkister. Killen är i alla fall ärlig. Har slutat jobba och ser Occupy Wall Street som sitt livs stora chans, en språngbräda att göra karriär. Killen verkar rik. Två masters - vem har betalat dom studierna? Det är inte gratis i USA. Fin bil har han också. Och nu ska han göra karriär genom Occupy Wall Street? En annan kan ju undra vad för slags karriär det kan röra sig om? I vilka anarkistiska sammanhang är det en merit?

Grekland går till "money-heaven"

... Att vi i Sverige numera lämnar ifrån oss nära hälften av våra inkomster till staten utan att nämnvärt knota innebär en mental revolution som inte har stort mer än ett halvt sekel på nacken. Det är samtidigt ett högt betyg åt vår demokrati eftersom det moderna samhällets grundbult är no taxation without representation. Många sådana stater finns inte i världen. Inte ens i Europa. I Öst- eller Sydeuropa betalas ofta inga skatter alls. Eller bara sporadiskt och godtyckligt, nästan alltid till småinkomsttagarnas nackdel. Många av mina vänner i Östeuropa har tjugo år efter kommunismens fall fortfarande aldrig sett en skattsedel" ...

Sån är verkligheten som Richard Swartz känner den. Idag får vi veta att Grekland kämpade "väldigt hårt" för att få en 50%-ig skuldavskrivning. Papandreou sade att Grekland siktar på en skuld på 120 procent av BNP till år 2020.

Var tog de 10 000 miljarderna vägen? För de har utbetalats? Vilka stoppade dom i fickorna? 10 000 miljarder ... På börsen rycker man på axlarna inför frågan. - Pengarna har gått till money-heaven, säger man där.

Här är EU-politikernas fullständiga uttalande i frågan.

För att få tyskarna att svälja medicinen tog Merkel till brösttoner. - "Europa har haft fred i femtio år. Ingenting som säger att det förblir så. Allraminst om vi inte tar ansvar för Europa och euron. Det som är bra för Europa är bra för euron".

Greklands kris

Hur skulle vi känna om allt vi ägde såldes för att betala tillbaka lån vi aldrig sett röken av? Om våra löner halverades och pengarna gick direkt till utländska banker? Och om vi, när vi förberedde oss för att leva på existensminimum, till råga på allt kallades lata och bortskämda? Om man sätter sig in i detta kan man få en aning om hur det känns att vara grek just nu. Svar finns här.

En galloperande inflation

Inte bara Jugoslavien utan Grekland, Albanien, Turkiet, Spanien och Portugal var för inte så länge sedan diktaturer. De finns inte längre kvar i Sydeuropa, men deras ekonomiska modell gör det; gästarbetare, turism och utländska lån – inte export – är vad man lever på. Det jättelika flödet av billiga eurokrediter som avreglerade marknader och medlemskap i eurozonen försett Sydeuropa med.

Dessa inkomstkällor utgör det medelhavssamhällets ryggrad. I stället för att försöka skapa tillväxt lever man på andras, lånar nya pengar och väntar på turister. Men ingen eller låg tillväxt betyder ingen återbetalning av skulder. Kanske fanns inte ens avsikten att betala tillbaka annat än som ett till intet förpliktande löfte?

Stater som Grekland och Portugal har varit bankrutta fem gånger sedan 1800, Spanien hela sju gånger.De utlånade pengarna lär vara försvunna för gott. Till sist återstår väl ingenting annat än att låta inflationen ta hand om både Europas och Amerikas skuldberg: en galopperande inflation där ingen av oss kommer att sitta säker i sadeln.

Blankning förbjuds i Frankrike, Italien, Spanien och Belgien

European Securities and Markets Authority, ESMA, har begärde igår in information från medlemsstaterna om satsningar mot blankning. Då sades att man diskuterade samordnade insatser. Idag kom beskedet att Frankrike, Italien, Spanien och Belgien förbjuder blankning av aktier. Redan förbjudet i Grekland. Skrivit om detta tidigare. Här. New York Times artikel här.

Skära guld med datorer

På tisdagen sattes nytt rekord med 584 881 avslut på Stockholmsbörsen. Dvs man sålde och köpte 584 881 gånger.

Från i fredags i förra veckan, gjordes sammanlagt 1,6 miljoner avslut på Stockholmsbörsen. Den tidigare statistiken har krossats. Förklaringen är den datoriserade börshandeln, avancerade datorprogram som bygger på algoritmer som dammsuger varje millisekund på tänkbara felprissättningar. Aktier som köps och säljs ägs inte ens någon sekund.

Bara under en förmiddag kan Stockholmsbörsen först rasa fem procent för att sedan lika snabbt hamna på plus igen. Högfrekvenshandel har tillfört aktiehandeln positiva effekter i form av bättre likviditet. Datorerna har tagit kommandot på börsen och skickat upp traditionella aktörer på läktaren.

Härliga tider, strålande tider

Datoriseringen av börserna

Aktiviteten bland Stockholmsbörsens insiders är rekordhög. Det framgår av fondbolaget Scientias mätningar för aktieaffärerna hittills i augusti. Inte sedan hösten 2008 har insiders köpt så mycket under en sammanhängande period. Och vi har aldrig tidigare sett så många vd:ar köpa i sina bolag som nu.

Kris sade konsulten och snöt sig i bordsduken.

Enligt nya siffror från börsen står datorhandeln nu för första gången för majoriteten av avslut på börsen. Så här långt i augusti är andelen 55 procent, att jämföra med i snitt 40 procent under förra året. Därför efterfrågas nu en omfattande studie av hur aktiemarknaden egentligen fungerar i dagens handelsklimat med datorer som köper och säljer automatiskt.

Firmorna som ägnar sig åt datoriserad handel är kritiska till den mytbildning och begreppsförvirring som uppstått kring fenomenet. Å andra sidan är det få som vill uttala sig utan löfte om anonymitet. Folk sägs inte förstå vad högfrekvenshandel är. Oavsett om man handlar långsamt eller snabbt så handlar det om att köpa billigt och sälja dyrt. Eller som man säger på börsen. Skit samma om det går upp eller ner. Bara kurserna rör sig.

Ratinginstituten - ett Frankensteins monster

Den amerikanska skuldkrisen, en produkt av 2008 års finanskris, har kopplingar till de tre ratinginstituten Standard&Poor, Moodys och Fitch. De misslyckandes 2008 totalt med att flagga för de växande kreditriskerna inom den amerikanska bostadsfinanseringen, d sk subprimeobligationerna och finansinstitut som Lehman Brothers, Bear Sterns, AIG med flera.

Det är lärorikt att de trots så sanslös fyllekörning fortsätter att agera trafikpolis på den globala kreditmarknaden. De borde inte ha någon trovärdighet i behåll.

Inte blir det bättre av att dessa ratinginstitut gjorde samma totala missbedömning av kreditvärdigheten hos euroländerna som när de gav ett stort antal "subprimelånepaket” högsta kreditbetyg, AAA.

USAs statsfinanser

Här finns en intressant artikel som ställer frågor om vad som nu händer och sker.

...Sedan 1945 har i västvärlden flera generationer vuxit upp som förskonats från de bakslag och katastrofer som måste gälla som normala inslag i människans historia.
Tusentals år av historia har helt enkelt gjort en paus som hittills varat i ett drygt halvsekel. I ett historiskt perspektiv är det nästan en oändlighet. Den materiella levnadsstandarden har ideligen höjts och vetenskapliga framsteg förlängt själva livet, så till den grad att denna eviga ”boom” numera betraktas som vårt normaltillstånd.

Det är i dag stört omöjligt att övertyga unga männi­skor om att EU först och främst finns till för att vi européer inte ska börja slå ihjäl varandra emedan krig i deras föreställningsvärld bara existerar på film eller någon annanstans. Det är till och med svårt att argumentera mot en sådan hållning.

Faktum är att min egen generation, fyrtiotalisterna, sannolikt är den mest bortskämda som historien känner: våra liv skulle kunna beskrivas som ständigt stigande kurvor utan vare sig hack eller platåer, en tillvaro som skulle väcka avund hos alla tidigare europeiska generationer och hos hela vår icke europeisk-transatlantiska samtid ...

Konjunkturen, euron och USAs statsfinanser

Osäkerheten kring konjunkturen, euron och USAs statsfinanser gör det omöjligt för experterna att sia om bolagens framtida vinster. I stället för att gissa, väljer de att dra sig ur. Snart är säljarna fler än köparna och kurserna faller. Efter ett tag bedömer börsfolket att kurserna fallit för långt.

Börsbolagen, avkastningen och vinsterna anses återigen på sikt vara mer värda än vad som återspeglas av kursen. Alltså stiger börsen. Ofta kraftigt. Så håller det på tills "marknaden" hittar sin nya, tillfälliga uppfattning om konjukturen, euron och USAs statsfinanser. Då simmar alla i den riktningen. Ett tag.

Italiens statsskuld

Skulle börs- och finansvärlden sätta Italien under lupp, skulle EUs krisfond för medlemsländerna ( den är på 440 miljarder euro ) inte räcka långt. På en månad har räntorna på italienska statsobligationer stigit med 2%, från 1,8 till 3,7 jämfört med de tyska. Trots att Italiens skuldbörda i huvudsak är hemmagjord, dvs utländska ( tyska ) banker är inte indragna på samma sätt som i Grekland. Italien hade vid årsskiftet en statsskuld 1 800 miljarder euro. De som vet menar att EUs kris är allvarligare än den mångomskrivna amerikanska.

Den globala stormvinden

Finanseliten beviljar sig rätten att förvandla luftvärden på börsen till riktiga pengar. För att inte tala om deras bonusar och fallskärmar. Det sociala hatet är återigen en realitet. Inte minst i Grekland där folk panikartat köar för att ta ut sitt livs besparingar innan de får hålla till godo med politikernas och de globala pensionsfondernas slingrande bortförklaringar. Banktjänstemän i Grekland säger att de aldrig upplevt en liknande panik. Den gäller även investerare som drar kapital ur landet. Ordet för dagen är "kinezopeisi". Vanligt folk oroar sig för att deras löner snart är på kinesisk nivå. Det är dags ta raseriet på allvar.

Kommer att tänka på Erik Axel Karlfeldts diktrader, .... Vad bryr jag mig om tsaren? Se staren! Se staren ... De skrevs under 1917 års ryska revolution. Vårens ankomst var viktigare än det politiska skeendet.

Skulder, bara skulder

Greklands statsskuld beräknas till 350 miljarder euro, 160 % av BNP. EU:s hjälp hoppas ta ner skulden. För närvarande beräknas den till 150 % av BNP. Utan räddningspaket var prognosen att den skulle tangera 175 % av BNP nästa år.

USA:s statsskuld ligger på 14,3 biljoner dollar, 95 % av landets BNP. Och den växer. Nästa år beräknas skulden överstiga 100 % av BNP. Som jämförelse kan sägas att Sveriges skuld landar på 42 % av BNP.

Alltid intressanta The Economist förfäras över bristen på politiskt ledarskap i USA och EU. Och ställer frågan om väst slagit in på den japanska vägen? Här. Japans statsskuld är dubbelt så stor som USAs resp Italiens. Japans ekonomi står och stampar sedan 1980-talet.

Västvärldens politiker utgör problemet, de vågar inte fatta svåra beslut för då ryker deras väljarstöd. Vi har de politiker vi förtjänar.

Tyskland går österut

Klicka på bilden så förstoras den.
With large parts of Europe struggling to cope with a debt crisis, Germany is increasingly deploying its money outside the euro-zone to fuel its robust growth.

The shift in focus, still in its early stages, could have profound economic and political implications because it comes at a critical time when the rest of Europe is counting on Germany to continue its traditional role as the locomotive of the Continent’s economy.

German companies, instead of concentrating their investment overwhelmingly on countries like France and Italy, are sending a growing proportion of their euros to places like Poland, Russia, Brazil and especially China, which is already the largest market for Volkswagen and could soon be for Mercedes and BMW.

Lärdomar från Fukushima

Hittills saknar debatten vettiga perspektiv. Tragedin, att mer än 10 000 japanska män kvinnor och barn dödades, får all berättigad uppmärksamhet. Men japanernas lågmälda sätt att hantera tragedin får mindre. Det är som media ogillar den japanska attityden. Hellre panik och bråk än detta.

Några enkla frågor lyser med sin frånvaro. Säg att man skulle sätta stopp för kärnkraft, inte bygga ut den enligt gällande planer. En tredubbling är ju planerad. Vad skulle då ske? Vind och vatten är inga alternativ, de kan aldrig förse den snabbt stigande världsbefolkningen med den energi de kommer att behöva. Och vad skulle en ev. avveckling av kärnkraften få för konsekvenser? För klimatet? För utvinningen av kol? Fundera på saken ...