Att journalister, konstnärer och författare ser sig som Gudagåvor vet vi. De ger varandra utrymme i media, hörs och syns. I DN ger nu Sven Wollter svar på tal i ett minst sagt förvirrade meningsutbyte om kultur. Här. Det räcker med att säga att Sven Wollter tillhör KPMLR ( bokstavsvänster som i årtionden arbetat för en blodig kommunistisk revolution i Sverige). Han poserar nu som ett under av tolerans och upplysthet. Allt i enlighet med den mediala estetiken: låt ytterligheter styra "debatten".
Har kultureliten förlorat i relevans? Här. Naturligtvis inte. För det första har den aldrig betytt så mycket utanför en snäv krets av beslutsfattare, kulturjournalister etc som mäter allt med ett visst slags estetiska måttstockar. De tycker t ex att Lars Norén är fantastisk. Eller att Tomas Tranströmer är begriplig. Atonal musik spännande etc. Konstnärs-events som upp-och-ned-vända träd jordnära. Etc etc etc. För det andra har det - så länge jag intresserat mig för litteratur, konst, musik, teknik och naturvetenskap - aldrig varit kulturelitens tyckanden som varit utslagsgivande utan hur vänner reagerat på vad de sett, hört och läst. Det är därifrån tipsen kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar