Roland Poirier Martinsson är en ärans man. Religiös, konservativ, filosof. Av hans artikel i SvD att döma verkar han leva i ett paralellt universa, kanske andligt, i alla fall en annan värld än vanligt folks. Martinsson mäter Håkan Juholt med religiös måttstock: dvs att ord och handling ska vara ett. Ditt tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Martinsson upptäcker då till sin häpnad (?) - eller mörkar han - kanske rent av ljuger - att Juholt ljuger som en häst travar. Martinsson vill därför ha bort Juhult. Här. Likt Herkules spola rent. I alla fall i det socialdemokratiska Augias-stallet.
Nåväl. Visst ljuger Juholt. Men det är han väl knappast ensam om som politiker. Eller har Martinson aldrig hört talas om begreppet offentlig lögn? Eller en frihetsälskande italienare vid namn Machiavelli? Som rekommenderade lögn som politiskt vapen? Antar att filosofen Martinson gjort det. Så frågan ställer sig själv; skriver Martinsson mot bättre vetande eller har han bara tagit sitt religiösa förnuft till fånga och sålt det? Struntar i sanningen? För inte menar väl Martinsson att Juholt skulle ha monopol på att ljuga som en häst travar?
Lever Martinsson i den tron kan han ju ägna några halva arbetsdagar åt att ringa runt och syna landets övriga partiledare i sömmen. Och förresten - varför bara nöja sig med dom? Martinsson är ju religiös internationalist. Varför inte ge sig ut på sanningsjakt i EU? Eller i Ryssland? Eller Kina? Eller USA där Martinsson bott? Eller varför inte granska vår statschef? Kungens affärer? Eller är det bara socialdemokrater som sätter Martinssons religiösa gomsegel i dallring? Skenheligt Martinsson, övermåttan skenheligt. Om någon vill veta vad skenhelighet är så har Svenska Kyrkan här en tolkning. Vad den katolska har att säga vet jag inte. Antagligen något liknande.
Naj, genom Martinssons artikel blåser det gamla kära Östermalms-hatet mot allt vad socialdemokrati heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar