Sommar

Det är den heta och torra sommaren 1565. Skörden är i full gång. En del har tagit paus och vi hör hur det klunkas öl, tuggas bröd och ost, slevas gröt. Allt med god aptit. En karl lutar sig över korgen för att skära en skiva bröd. En kvinna har några päron liggande i sitt förkläde.

Ansiktena är trötta. Var och en har återgetts med ett eget ansiktsuttryck. En karl ligger och snarkar under päronträdet. Som alla andra steg han upp vid 4 - 5 taget för att slippa undan värsta hettan och hinna slå så mycket vete som möjligt. 

Alla jobbar tills mörkret kommer. Den betraktare som vill kan höra fåglarna sjunga och liarna gå. Tavlan blir mer levande då. Vinden ligger på ifrån havet och för med sig rop till oxarna som drar lasset till slottet, plaskandet från de munkar som simmar och skratt och rop från de som kastar käppar på gässen.  

I mitten av tavlan bär två kvinnor vete. Den tredje bär ingenting. Hon tittar ner i marken. Vad tänker hon på? 

En bit framför henne drar oxarna sitt lass. Bakom dom är två slottsvakter, klädda i samma kläder, i full färd med att skrikande jaga iväg de två män som tagit sig in i slottsträdgården för att stjäla frukt. En av dom står i diket, på väg upp ur det. Slottet reser sig i bakgrunden. 

Vid dammen sitter en av munkarna påklädd, en är avklädd och den tredje har redan hoppat i. Rumpan sticker upp ovanför vattenytan. 

På platsen till höger om dammen har unga och gamla samlats för att tävla om en bit mat. Det går ut på att kasta en käpp så hårt man kan mot de två gäss som har hängts upp en bit till vänster. Gässen kacklar i högan sky. Den som kastar den dödande käppen vinner maten.

Här kan du klicka för att studera tavlan in minsta detalj. Inte undra på att man alltid varit konstintresserad.

)

Ötzi - om ismannens 5 200 år gamla tatueringar

Besöket i Bolzano var en höjdpunkt. Att stå ansikte mot ansikte med Ötzi, 5 200 år gammal, och få träffa forskarna och höra vad de kommit fram till om hans kropp och dess historia. Vad han ätit, hur han rört sig, av vad han dött. Idag kom så nyheten att de hittat ytterligare tatueringar på hans kropp, Totalt har Ötzi nu 61 tatueringar på 19 ställen. Ingen vet naturligtvis vad dessa symboliserade? Men nu vet i alla fall att människan prytt sig med tatueringar sedan åtminstone 5 200 år. Inte sedan 2 000 som var den förhärskande uppfattningen innan Ötzi. Det som slår mig med dessa tatueringar är likheten med de streckliknande tecken man hittat bland konstverken i de förhistoriska istidsgrottorna. Då är vi 12 000 - 35 0000 år tillbaka i tiden. Deep history. Ovan ett foto på Ötzis tatueringar och nedan var på kroppen de hittats. Här finns detaljer.
Ännu en gåta utan svar. Klicka på bilderna så förstoras de.

Är du rädd för dödsögonblicket

Det är alla människor. Kanske en halv på hundra klarar att möta lidandet och döden med lugn. Situationen kallas av de som arbetar med döende för "livets värsta stund", då allt är kaos, då det gäller att få patienten att förlika sig med sin situation. Rent av få den till något vackert och fint. Inte en avhumanisering. När stunden nalkas blir alla detaljer viktiga - paradoxalt nog för patientens livskvalité. Andningssvårigheter, svåra smärtor, svår ångest, illamående och förvirring. Det existensiella lidandet är det svåraste av alla lidanden när det kommer till kritan. Alla är rädda för smärtan.
En lugn person är ofta lugnare än en människa med stort kontrollbehov som ofta möter döden med ilska. En generös människa kan gå igenom sitt lidande utan att förlora sin omtanke till människor och sin välvilja mot omvärlden. Det vackra och det fula i oss människor kommer i dagen under denna slutgiltiga prövning. Bitterhet är vanligt. Många klagar på allt - även om de haft en långt och rikt liv. Soppan smakar illa, allt är fel, varför skulle detta drabba just dem?
Förnekelse är vanligt liksom benägenhet att leta syndabocker, olyckliga omständigheter att skylla sin olycka på. De ser sin sjukdom som ett straff. Egoismen och egennyttan är våra starkaste drivkrafter. Ofta underblåses det av nära och kära som undrar hur man mår, känner sig, sjukvårdare som mäter värden under lång tid. Lyckliga de som in i det sista kan intressera sig för omgivningen. Blå himmel utanför fönstret, ett träd, ett besök, ett barnbarn, lite vatten att dricka. Alla har sina egna strategier att ta farväl av livet. Sarkasmer är vanliga: "Jag tar nog balkongvägen i alla fall".
Så har vi hoppet. Att ett mirakel, en ny medicin ska förändra allt till det bättre. Det verkar inte spela någon roll vilka tidigare erfarenheter man har av döden i livet. Brandmän, läkare, präster, poliser - de är inte mindre rädda än andra. Män är oftare ilska, kvinnor mer ledsna. Det är sällan religionen hjälper.
Anhöriga är ovärderliga. Förutsatt att de tillåter patienten att dö. Inte sätter press på den döende, som när kroppen inte längre orkar sluter sig mentalt inom sina egna, ensamma världar.
I de gamla grekiska myterna finns drömmens gud, Morfeus, som är son till sömnen, Hypnos, vars tvillingbror är döden, Thanathos, och vars far är natten, Nyx.
Morfeus hade tusen söner, en för var och en av våra mänskliga drömmars gestalter.

Schackpjäser från norsk vikingatid

På British Museum finns bl a några av dessa mycket vackra schackpjäser. Har alltid velat haft dom men de är för många och för dyra. Ett par hundralappar för varje pjäs. Så varje gång jag passerar British Museum går jag dit för att titta. De har en fascinerande norsk historisk bakgrund. Något som framgår av denna miniföreläsning.

Pompeji: livet i en romersk stad

En av vår tids främsta kännare av liv och leverne, seder och bruk i Popeii berättar vad vi idag vet om hur folk levde innan Vesius vulkanutbrott begravde allt och alla. Fokus ligger alltså inte på hur människor dog utan hur de levde.

Istidens grottkonst på British Museum

BBC jobbar nu hårt på att hitta David Attenboroughs efterträdare. En av flera kandidater är professor och heter Alice Roberts, som har gjort och gör succé med den ena TV-serien efter den andra. "Om människans ursprung", "Människans Historia" och "Shakespeare" osv. Här har hon hyrts in av vetenskapstidskriften NATURE för att presentera  British Museums unika utställning om istidens konst. Skulpturer mellan 20 - 40 000 år gamla .... De älsta vi hittills känner till .... Fascinerande för att uttrycka det milt. "Lejonmannen" som visas upp tog 400 timmar att göra. Och den som gjorde "Lejonmannen" skapade alltså något som inte finns. En människokropp med lejonhuvud. En symbol för Gud vet vad. Något man inte behövde göra men ändå gjorde! Och dessutom visar British Museum upp den älsta flöjten - även den 40 000 år gammal. Gjord av svanben.
"Modern konst", säger de experter som kan de här sakerna. Dvs flera av skulpturerna som visas upp och som gjordes för 20 - 40 000 år sedan, kan lika gärna ha gjorts av vår tids konstnärer. Eller för att tala med Picasso, som efter att på 1940-talet ha besökt några av istidens grottor och sett dess konst fällde de berömda orden: ...."Vi har inte lärt oss något nytt på 20 000 år". Här finns detaljer om Lejon-mannen. Och här mer information om hur man hittat saknade delar av Lejonmannen, fynd som utlöst debatt om det rent av är så att vi snarare har att göra med en "Lejonkvinna", snarare än en "Lejonman"? Här!
Skulpturen hittades 1939 av geologen Otto Völzig, som precis blivit inkallad till kriget. Han stoppade ner det han funnit i en box och där fick den sedan ligga obemärkt i 30 år. Välzig överlevde kriget. Här hans historia.
Utgrävningen 1939 finansierades förresten av SS.
När vår tids arkeologer begav sig till grottan på nytt och filtrerade jordmassorna hittade de ett tusental fragment som tros höra till Lejonmannen eller Lejonkvinnan. Detaljerna pusslas nu ihop - man hoppas kunna se figurens kön - och resultatet ska presenteras i november. Slutligen länk till museet där skulpturen finns. Här.

Konstnären George W Bush

Fox News är ett av USAs mest konservativa, läs Bushtrogna, TVbolag. Därav entusiasmen över konstnären Bush, som fr a målar hundar och hittills har porträtterat ett 50-tal. Det vet vi tack vare en hacker som tog sin in George W Bushs systers dator. Där fanns fotografier på konstverken. Hur de ska tolkas? En som vet är Washington Post´s nyligen Pulitzer-pris belönade kritiker Philip Kennicott. Här. Kan t ex Bushs två  nakenmålningar ses som ett sätt att rentvå sig från skuldkänslor? I samband med krigen i Irak / Afghanistan? På en av de två tavlorna står i alla fall Bush i duschen och betraktar sig själv i en spegel. I den andra ligger han i badkaret. Vad säger dessa tavlor om George W Bush? Något om hans psyke? I så fall vad? 

British Museum: Life and Death in Pompeii

In AD 79 the beautiful Bay of Naples in southern Italy, famous in Roman times for its fertile soil, welcoming climate and luxurious living, was convulsed by a catastrophic eruption of the volcano Mount Vesuvius. In just one day, two cities, Pompeii and Herculaneum, were buried, along with smaller settlements such as Oplontis and Stabiae and countless farms, villas, estates and villages.
Vesuvius had been dormant for hundreds of years and so the eruption was particularly violent, producing not lava but something more deadly, a gigantic volcanic cloud of ash some 30 km high. Pompeii was directly in its path and throughout the eruption was gradually submerged under a rain of heavy ash from the
cloud, which made structures collapse under its weight. Herculaneum was shaken by earthquakes but because of the wind direction no ash fell in the early phase of the eruption.
But both cities were destroyed and buried as the volcanic cloud finally collapsed, sending several deadly ‘pyroclastic surges’ – avalanches of superheated ash and gas – down the slopes of Vesuvius. About 4–5 m of debris buried Pompeii while Herculaneum was submerged to a depth of as much as 23 m. 
No-one who was still in the cities at that point could have survived; the extreme temperatures of the surges killed them instantly. At Pompeii, ash formed a hard coating around their corpses, preserving the forms of their bodies, and sometimes even their clothes. The higher temperature of the surges that hit the people of Herculaneum vaporized them instantly down to the bone. But this high temperature at Herculaneum preserved articles of wood and even foodstuffs, which do not normally survive at Pompeii.
Källa: Paul Roberts: Life and Death in Pompeii and Herculaneum. Utställningen pågår till 26 september 2013

Carl Brandt 1871 - 1930

Klicka på bilden så startar videon. Carl Brandt föddes som Karl August Svensson i Locketorp, Västergötland 1871 och avled 1930 i Stockholm. Han målade landskapsmotiv, oftast i olja. Carl var genomgående en romantisk landskapsmålare, höll sig till sommar - och vintermotiv med fäbodar, röda stugor, kustmotiv med klippor och skär, fjällmotiv. Ofta solnedgångar med orangefärgad himmel. Detta var nationalromantikens, stämningsmåleriets, "blåmåleriets" tid och Carl var ett barn av sin tid. 

Hans pappa var skräddare. Carl hade flera syskon, några dog tidigt. Han fick tidigt ta hand om sig själv och började som tonåring som målarlärling. Som 18-åring skaffade han egen verkstad vid Vasatorget i Örebro och försörjde sig där som hantverksmålare, men började också skaffa sig extrainkomster genom att måla akvareller och pasteller. Omkring 1890 tog han artistnamnet Carl Brandt, som sedan följde honom i kyrkböckerna livet ut. Carl reste också till USA. Vet ingenting om vad han gjorde där? 

1894 är han tillbaks i Sverige och gifte sig med den två år äldre Ida Rudbeck. Hon var adlig vilket gjorde att även Carl hamnade i adelsklendern. Inte illa pinkat. 1898 tog paret ett 10 månader gammalt fosterbarn, Henny Eriksson, född av en ogift mor. Familjen flyttade 1901 till Filipstad. Carl var då populär landskapsmålare och utförde bl.a stora väggmålningar i olja i Stora Hotellets matsal i Örebro. De förstördes senare av en brand. Inte hittat några foton av dom. Paret bodde i Filipstad i 9 år och Carl var mycket produktiv. 1904 anlitades han av flera vykortsförlag som konstnär. Vykortsskrivandet ökade enormt från 1 miljon kort 1897 till 38 miljoner 1902 - 03. Carl målade mer än 200 motiv på vykort.

Hustrun Ida avled 1910 och Carl flyttade från Filipstad till Stockholm. Fosterbarnet Henny följde inte med. I Stockholm träffade Carl en 11 år yngre kvinna, kassörskan Axelina Karlsson-Söderberg. De gifte sig i slutet av 1910 och 1912 flyttade de från Stockholm till nuvarande Hässelby. Från 1924 bbodde de en av glaskonstnären Simon Gate ritad villa med stor trädgård. Carl var road av Hässelbys försköning och trivsel och deltog i många lokala aktiviteter. Han utförde 1926 en stor tavla med vintermotiv som täcker stor del av en vägg i Hässelby Villastads biograflokal. Carl Brandt avled 13 februari 1930 i Stockholm av en gallstenssjukdom. Han begravdes på Norra Begravningsplatsen men gravstenen är borttagen. Änkan sålde huset i Hässelby och flyttade till Landskrona. Klicka på bilden så förstoras den. Källa: Skillingtrycket nr 1-1997, sid 8-16

När konst skapade vår värld

När blev vi konstnärer? Lärde oss att återge omvärlden? Började försöka tolka den? Måla av den?  Tvådimensionellt? När började tecken / bilder få en symbolisk innebörd? När blev kroppar /djur motiv? Vilka hjärnfunktioner kan ha lett oss dit? Våra närmaste släktingar - chimpanser och bonobos - saknar ju dessa förmågor. De kan tänka, planera, lära sig vad tecken betyder - javisst, men de kan inte måla eller skulptera, inte komponera eller skicka folk till månen. Inte tolka, återge sina verklighetsuppfattningar.

BBC har gjort en serie TV-program som letar efter svar på dessa frågor utifrån ett mer naturvetenskapligt perspektiv än humanistiskt. Alla svar blir naturligtvis spekulativa - de kan aldrig bli något annat - men de är  intressanta, väl värda att fundera över och diskutera. Även om jag ställer mig skeptisk till tesen. De bortser från stora delar av det kunskapsunderlag som finns, allt för att förtydliga sin tes. Och det är OK. Men tillhör du den kategori som vill ha svar, helst definitiva svar, ska du inte se programmen. Visst, även jag hyllar logik och reduktionism, fantastiska verktyg. Se bara vilken värld den gett och ger oss? Men jag har också i Afghanistan mött fattigbönder som inte kunnat lista ut vad ett fotografi är för något? De vred och vände på det, höll det upp och ned. Vad var detta? Vad föreställde det? Och på ön Ishigaki utanför Formosa mötte jag fiskarfruar som hävdade att de var gudinnor, levde i en annan värld. Min tolk var livrädd för henne. Och hur den karl som satt på huk i bergen på centrala Nya Guinea och slipade sin stenyxa, vägrade låta sig fotograferas då han var rädd jag skulle ta hans själ.

Denna mångfald och rikedom - det finns olika sorters logik och reduktionism - fysikens, kemins, biologins, matematikens - men inga hjälper oss besvara frågor om vilka slags varelser vi är och vad som är meningen med vår existens här på jorden? Inför frågor av det slaget står vi handfallna. Ovan visas seriens del två; den fortsätter där den första slutar. Dvs kring år 12 000 f Kr. Ungefär då de magnifika målningarna i sydeuropas istidsgrottor upphör och verkar ersättas av andra konstarter. Vilka? Ja, se själv. Hela serien består av fyra avsnitt.

Simonsson, klimatet och framtiden

Romantisk-realistisk konst. Turistmålare. Publikfriare ... Se där några av de vanligaste omdömen som fälls om Konrad Simonsson av dagens tongivande smaksättare, dvs modernister, de som helt släppt kontakten med den stora realistiska traditionen och går igång på "installationer" av olika slag. Modernismen vänder sig ju till en lika liten som köpstark minoritet där konst fr a är ett rent investeringsobjekt. Dagens konstmarknad domineras ju av köpare från Kina, Ryssland och arababvärlden. Inte minst oljepengar driver upp priserna till miljardnivåer. Och i de sammanhangen dras även äldre landskapskonst - fr a kinesisk och rysk - med till oupphörligt nya nivåer. I de sammanhangen är Simonsson en nobody. Hans tavlor pendlar mellan 450 och 40 000 kronor beroende på köpare och motiv. Han levde 1843 - 1911, är en av alla de landskapsmålare som glömts bort. Personligen är jag övertygad om att den konst han representerar, landskapsmåleriet, en dag kommer att fullständigt omvärderas, ses med nya ögon. Redan samlas konsthistoriker och klimatforskare kring äldre konstverk. I Venedig t ex för att studera Canaletto från 1600-talet. Allt för att bilda sig en uppfattning om dåtidens vattennivåer jämfört med dagens. 

Men de granskar även egyptiska målningar, t ex den 3 000 år gamla från Nebamuns grav. Där möter vi inte bara Nebamun själv, hans fru och dotter, utan även lukter och ljud från träskmarken. Dess flora och fauna. Fågelarter, fjärilar, fiskar och växter ... De flesta fullt identifierbara. En del försvunna. Som papyrus. Den växer inte längre längs Nilen.

.... Men tillbaks till Simonsson. Kanske kommer inte bara hans tavlor, utan de flesta där man kan identifiera var de en gång målades, att studeras? För att se förändringar av alla de slag? I alla fall så kom Karl Simonsson till Västra Skrukeby 1854, till Norrköping 1860, studerade vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm 1867 - 1873. Sedan, under åren 1873 - 1874 reste han runt i Värmland, Dalsland och Norge, innan han fortsatte till övriga delar av Sverige. Han var tydligen extra svag för Gotland. Klicka på bilderna så förstoras de. 

Om självbedrägeri

Det är inte mycket som vi på allvar kan kalla vårt eget. Alla måste vi ta emot och lära, både av dom som gått före oss och av dom som är med oss. Inte ens de geniala skulle ha mycket att komma med om de bara hade sitt inre att tacka för allt. Som om inte omvärlden och medmänniskor vid varje steg som vi tar tränger sig på och gör något med och av oss? Men det är inte lätt att realisera det vi har och får, sköta den av närmiljön vårdade / vanvårdade jordmån ur vilken vi så småningom växer upp. Det gäller antingen att nå fram till sig själv eller att förfela sig själv. Inget är lättare än att missta sig på sitt inre och sin egen förmåga, att låta inbillningar ta över. Bli som en enbent som drömmer om att kunna bli sprinter? Härma andra. Vara någon som man låtsas vara eller söka efter / vara den man är? Båda sakerna är riskabla. Det är inte så litet som är eller blir lögnaktigt hos en människa. Klicka på bilden så förstoras den.

Naturvårds-fundamentalisten förr och nu

Ynglingen, som svärmade ute i naturen, påverkades visserligen oafbrutet af naturen, men han påverkade också denna. Ty naturen existerade ju ej utanför hans hjärna, utanför de föreställningar han själf bildade sig om henne, och i dessa föreställningar spelade hans egen natur ständigt in. På så vis omskapade han naturen efter sina egna behof, efter sina böjelser, färgade henne med sin längtan, gaf henne drag af sin glädje och nyanser af sin sorg. Yttervärlden kastade dagrar och skuggor in i hans själ, men denna hade sina egna dagrar och skuggor, hvilka den i sin tur skänkte yttervärlden tillbaka. [---] På sådant vis skänker han naturen en ande och ger henne en talande tunga […]. Egendomliga makt, rik nog göra den fattigaste, kargaste trakt till en strålande härlighet!

Richard Bergh 1897
Klicka här för att veta mer om denne man
Klicka på fotot så förstoras det

Konst från världens alla hörn

Under besöket i Venedig bjöd stans konstmuseum, Akademia, på stora upplevelser. Det luktade oljefärg när du steg över tröskeln. Förklaringen var målningarnas kollosalformat. 1300- till 1700-talets målare gillade stort. Den största tavlan jag stegade jag upp var 13 x 7 meter. Klart det luktar olja om en sån tavla? Motiven fångade mig. Där fanns hela Venedigs historia, århundrade efter århundrade. Det gick att se hur husen byggdes, hur folk gick klädda, vad som såldes och köptes på dåtida marknader, religiösa ceremonier, köpmän, fester, eldsvådor och fiskafänge. Allt bjöds ut. Det var bara att gå runt och njuta. Som att röra sig bland flera hundra år gamla foton.

Nu har Google Art Project (här) gjort något lika fantastiskt. Lagt ut sjutton av världens främsta konstmuseer på nätet. Och vilken utläggning det rör sig om. Här kan man zooma sig in i minsta detalj, studera tavlan på ett sätt som inte går att göra på ett museum. Själv försvann jag in i Florens. Och van Gogh.

Moderna ikoner?

Ser han har två nya utställningar på G. Både gillar och ogillar Lars Jonssons fågelbilder. Vem känner inte igen sin egen skönhetstörst i dom? De påminner också om Bruno Liljefors, fast i Brunos fall sågs fåglarna i sina ekologiska miljöer, jagande eller angripna. Jonssons fåglar är som gjorda för en storstadsbos helg-retreat i ett kloster, där man förutom tystnad ska äta grönsaker och betala dyrt för att sitta inomhus. Inget fel i det, var och en blir salig på sitt sätt, men ibland blir det med Lars Jonsson som med Mozart. För publikfriande och sött. Jämför med Beethoven. Frågade Lars om detta en gång och han svarade att visst, han gör artporträtt, därför att de arter han avbildar en gång kanske kommer att vara borta. Så porträtten är en slags dokumentation. Före klimatkrisen. Före utrotningshotet. Intressant svar, men frågan kvarstår. Varför inte då fåglar i sin miljö? Eller deras sociala beteenden? För de ligger ju inte alltid still och sover eller putsar sig? Nu blir porträtten en bekräftelse på storstadsmänniskans förlorade kontakt med naturen, inte en bild av en hotat art, utan en ikon inför vilken de knäfaller och ber? Ett exempel bland andra på hur folk flyttat sitt andliga liv ut ur kyrkan, in i naturen för att söka svar på de yttersta frågorna, de utanför erfarenhetens gränser, där man trasslar in sig i olösliga motsägelser och jagar efter vind. OK. Lars fågelbilder inbjuder till meditation. Men gör Brunos det? Som den här av räven som överlevt dagen genom att ha fått sig en matbit?

Kan man muta sig fri vid Yttersta Domen?

Frågan är intressant. I alla fall troddde de gamla egypterna att det var fullt möjligt.

De visste att de inte var några söndagsskolebarn, så de försåg den döde med gåvor och heliga ramsor som skulle hjälpa den döde klara av den yttersta domen.

Jag gillar scenen. Inte för att jag är svag för mutor, utan för att den speglar ett samhälle som vi känner igen. Klart att överhetspersoner ska muta sig genom yttersta domen? Eller hur?

Yttersta Domen II

Om den döde klarar sig, dvs att han / hon levt ett rättfärdigt liv, hjärtat och fjädern väger jämt, då förs han / hon vidare till den högste Dödsdomaren och härskaren över dödsriket, Osiris.
Om hjärtat är tyngre än fjädern, kastas personen till vilddjuren.

Målningen gjordes år 1285 f Kr. Redan då fanns det vi kallar för "kristendomens" föreställning om yttersta domen fix och färdig.

Bruno Liljefors

Det finns tavlor man aldrig ser sig mätt på. Dit hör flera av Bruno Liljefors målningar. Som t ex den här av ejdrar på ett skär. Man hör både havet och ejdrarnas skrockande.

Bakgrunden är den att han fotograferade klippan - som låg utanför Bullerö, fotona finns bevarade - och sen arbetade med tavlan i omgångar. Ejdrarna placerades olika; än var det fler hanar än honor etc.

Här finns mer information om ejdern. Och här en inspelning av dess läte. Bruno Liljefors anses vara vårt lands kanske främste djur- och jaktmålare.

Istidens grottkonst igen ....

Peter Gärdenfors har skrivit en artikel om istidens grottmålningar. De har alltid fascinerat och kommer att fortsätta göra så. Grottmålningar finns över stora delar av världen. I Sydeuropa finns de äldsta hittills kända, målade för cirka 40 000 år sedan, men förhistoriska målningar i liknande stil finns även i Nordamerika och i Australien. Fast då 10 000-tals år yngre. Ett problem för forskningen är hur målningarna kan uppvisa så stora likheter trots att de målats på olika kontinenter med tusentals års mellanrum ( tycker inte det är så konstigt - det är ju inga Picassomålningar de utförde utan djurmålningar ). De som målat bilderna kan rimligen inte ha kunnat påverka varandra över så stora avstånd i rum och tid ( kanske inte, men djur fanns ju alla kontinenter och i alla tider ). En annan gåta är varför man målade dem. ( Den intressanta frågan är varför de målade djur, inte landskap, inte människor ).

I ”The Nature of Paleolithic Art” (2006) framför nu Dale Guthrie, amerikansk professor i paleozoologi i Alaska, jägare och konstnär, tesen att det är tonårsgrabbar som stått för merparten av klottret i de europeiska istidsmålningarna. Med klotter menas könsorgan. Grottorna är fyllda av dom. ( Det har jag själv sett ). Till stöd för tesen att det är värstingar som ristat, har han mätt upp storleken på avmålade händer. De finns överallt i grottorna och tillhör småbarn resp tonåringar. Men Guthris stora poäng, jägare och djurexpert som han är, är den nogranna redogörelsen för den makalösa djurkännedom som dessa istidsmålningar uppvisar. Som bilden på det snart fölande stoet.

Guthrie konstaterar att här har människor, krypande på alla fyra, i skenet av fladdrande vekar i skålar fylld av djurfett, trängt hundratals meter in i smala, kolsvarta grottor .... För att måla. Så viktigt var det för dom..... Ofarligt var det inte heller. Urgamla skelett efter grottbjörn och sabeltandad tiger ligger kvar. Grottorna användes av både djur och människor. I årtusenden.

Guthrie påpekar att de riktiga grottmålningarna - inte klottrat - är enastående. Vilka proportioner! Vilka fäger! Vilken stilkänsla! Vilken djurkännedom! Som biolog häpnar han över vad han ser. Hur kunde de måla detta? För 40 000 år sen? Direkt ur minnet? I mörkret? Få till proportioner så vi ser exakt vad de ville att vi skulle se? Björnar, zebror, magnifika renhjordar och mammutar; ristningar avbildar djur som lax och sköldpadda.

Gärdenfors gillar inte Guthries bok. Den är inte tillräckligt teoretisk. Lämnar fler frågor obesvarade än besvarade. Tror jag det professorn. Det är bokens styrka. Det finns för mycket teori om grottmålningar och för lite verklighetsanknytning. Lyssnar hellre på vad en djurexpert ser och tänker inför djurmålningar än en skrivbordsmänniskas aldrig så intressanta teorier. Så begränsad och fyrkantig är jag. Vi kommer aldrig att få veta varför dessa målningar utfördes.

Dale Guthrie: ”The Nature of Paleolithic Art”

Sveriges svar på Leonardo da Vinci?

Han nämns i samma andetag som Michelangelo och Leonardo da Vinci. Och dom som gör är såna som säger sig veta. Professorer i konsthistoria.

Så här presenteras Axel Pettersson, alias Döderhultarn, av KardeMumma: ..."På både fädernet och mödernet var Döderhultarn av hederlig småländsk bondstam. Hans mor, Eva Lotta Persdotter, var djupt religiös och drömde om att han skulle välja den prästerliga banan, fadern, som gick bort tidigt, redan 1877, gladde sig åt hans böjelse för handaslöjder, något som han själv med stort intresse ägnat sig åt.

När Axel började bli vuxen och måste tänka på att välja levnadsbana, avstod han från att ägna sig åt lantbruket på föräldrarnas gård, och något annat yrke visade han heller inte något större intresse för. Då beslöt man att pröva en på den tiden vanlig sista utväg: att exportera honom till Amerika. Han försågs med en hygglig reskassa och tog det skraltiga tåget, som skulle föra honom till Malmö, startpunkten för den stora resan ut i världen.

När han väl kom till Malmö, slog han sig till ro där på ett bra hotell och började spela på Danska Klasslotteriet. När slantarna var slut avhämtades han på ort och ställe av en bror som eskorterade honom åter till fadershemmet. Modem förebrådde honom för att ha förstört så mycket pengar och då svarade han: - Förstört? Inte har jag förstört några pengar! Dom finns minsann allihop, det är bara andra som har dom!" ....

http://www.enigma.se/AP/Biografi.htm