I alla fall undermineras demokratin. "Marknaden" - inte folkvald - måste dagligen lugnas av politiska utspel. Kapitalismen behöver inte demokrati, utan ekonomisk förutsägbarhet. Politikerna utgör därför bara ett hinder. Står ivägen för ekonomiska beslut. De bromsar utvecklingen. Tillväxt och konsumtion måste oupphörligt öka, annars går allt fler delar av samhället i stå. "Marknaden" skapar därigenom allt snabbare växande ekonomiska och sociala klyftor. Allt ges ett marknadsmässigt pris.
Något som underminerar välfärdssamhället. Privatiserar utbildning, sjukvård och arbetsliv. "Marknaden" avsätter politiker ( t ex Berlusconi eller Papandreou). Kommersialiserar media. Framtvingar nytt EU. Avlägsnar politikernas språk från väljarnas vardag och ekonomiska verklighet. Marknaden är den enda vägen. Det finns ingen väg tillbaka. Vi ger oss ut i okänd terräng utan karta. Den som vill kan läsa här. Och här. Och här finns Standard and Poor´s ratinglista. Och här en interaktiv tjänst från Economist.
Demokratin infördes i Europa efter första världskriget, som störtade det ryska, österikiskt-ungerska och ottomanska imperierna. Liberalism / demokrati var då ordet för dagen. Någon erfarenhet att falla tillbaka på fanns inte. Europas liknades vid ett jättelikt experiment på en krigskyrkogård. Ganska snabbt diskrediterades demokratin i Europa. Folk vände käbblande parlamentariker ryggen, röstade fram den ena auktoritära högerregimen efter den andra. Västeuropa räddades av två högermän, som anslöt sig till de demokratiska idealen. Om än med imperialistiska förtecken: Winston Churchill och Charles de Gaulle. Vänstern begick harakiru. I norra Europa överlevde den genom att i Norge och Sverige liera sig med borgerliga partier. En europeisk omöjlighet. Vår välfärd byggdes sedan upp medan Europa efter 1945 låg i ruiner. Ta verkstadsindustrin som exempel.
Idag kastar afrikanska och asiatiska länder länder sina blickar - inte mot Europa och USA - utan mot Kina. En diktatur som lett folk och land mot ekonomisk utveckling. Utan de demokratiska värderingar och den rättssäkerhet vi betraktar som självklara. Den västerländska, demokratiska modellen står inte särskilt högt i dessa länder. Inte heller i arabvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar