Flygfärdig

Nu är det snart dags för tornfalksungen som föll ur boet. Den matas tre gånger om dagen med pincett, små bitar av styckade möss. När den flyger iväg kommer den säkert att klara sig bättre än den tornsvalssunge som även den trillat ur boet. Under sin första flygtur blev den omedelbart attackerad av två tornfalkar som tillsammans tvingade ner tornsvalan på marken! Falkarna samarbetade om den manövern! På marken anfölls sedan tornfalkarna av två kråkor, som jagade bort falkarna för att bli ensamma om bytet! Trodde falkar kunde värja sig mot kråkor, men det kunde dom alltså inte! Annars är det snoktime. Vattensnoksdags. Det finns oändliga mängder grodyngel i sjökanten och snokarna kalasar på dom. Visst är naturen grym. Och allt är ju natur ...

Afrikanskt besök

Vi har storfrämmande utanför vardagsrumsfönstret. Rödsjärtar. Jösses vilken aktivitet! Fortfarande ligger några fällda tallar och björkar på marken vilket ger dom utmärkta utkiksposter. Och vad de fångar. Insekter av alla de slag. Fotot taget av Jerzy Strzelecki. Mycket arbete nedlagt för att fånga allt detta på bild. Klicka på bilden så förstoras den!

Minnen ... och geografi

Det gäller att välja den geografiska punkt varifrån ens liv kan betraktas. Se vad som blev kvar medan en del av oss gick vidare. Egentligen är det obegripligt. Men tack för klapp och klang, sång, dikt, boken om vårat liv, telefonsamtal och sist men inte minst alla de barn- och ungdomsminnen som Ps storlomsgåva väckte! Och nog vet vi var den geografiska punkt ligger varifrån vi kan betrakta våra liv ...

Staren - favorit i repris

Till vårens stora nöjen hör stararnas sång. Stod häromdagen under en björk och njöt. Den jag fr a lyssnade på härmade ormvråk, fiskmås, gräsand, storspov och domherre. Sen några andra som jag aldrig blev klok på. Eftersom en del av starar kommer flygandes långt söderifrån, kan de härma fåglar jag inte kan.

Kul är också att staren bjuder på show medan den sjunger. Knycker med kroppen, blundar av och till, flaxar orgelbundet med vingarna. Filmen visar hur det kan gå till i ett bo. Ungarna lär sig sjunga tidigt, är som mest mottagliga inlärningsmässigt under en kort period. Fåglar har förresten samma tal-gen som vi människor bär. FOXP2. Inte undra på att man känner igen sig ... Och gillar snacket.

Tala om mod

I senaste numret av New Scientist publiceras detta foto. Tala om mod.

Silkeshäger

Längs floden finns inte bara vildsvin, sydnäktergal och biätare utan även silkeshäger. Sett den fiskande några mornar. Den långa nacktofsen växer ut vid parningstid och gör den omisskänlig. På 1950-talet fanns den bara i sydeuropa, idag har den spritt sig ända upp till Nederländerna.

RUT-avdrag

En vår utan lärksång är svår föreställa sig. Erik Blombergs diktade:

Lärkan på darrande vingar, brinnande mörk i det blå. Ständigt högre sig tvingar, högre och högre ändå. Nu blev hon borta i ljuset. Ingen kan se henne mer. Endast den jublande sången, strömmar alltjämt hit ner. Hjärta, när skall du hinna själv till ditt mål en gång? Att få i ljus försvinna, och bli till sång?

Nu är lärkan hotad. SVTs reportage visar både varför och vad som kan göras för att få ha den kvar. Klicka här. Lärkorna har minskat med 50–70 procent de senaste 30 åren, troligen som en följd av rationaliseringen av jordbruket.

Precis som man kan köpa regnskog i Amazonas eller träd i Afrika kan man nu köpa en lärkruta i Lagga i Uppland, ungefär på 20 kvadratmeter, där sånglärkan kan hålla till. Idén kommer från England. En lärkruta kostar 50 kronor och köps av Upplands Ornitologiska Förening. Pengarna går direkt till att ersätta produktionsbortfallet för lantbrukarna.

Duvhöken på Stockholms Central

För några år sedan gick jag längs ån. Plötsligt hör jag bakifrån det vinande bruset av vingar och sen sker allt på någon sekund. Hann aldrig vända mig om innan en duva panikartat slår ner i vattnet och tiondelen senare kommer duvhöken efter och slår klorna i duvans rygg som trycks ner under vattnet. Duvhöken flyter med ån på utbredda vingar och gör några vanmäktiga försök att lyfta, men orkar inte utan får släppa duvan för att lyfta och dra iväg. Utan byte. Död flöt duvan vidare. En stark upplevelse. Nu har något liknande inträffat. Fast denna gång med lyckligare utgång för jägaren. Vilken upplevelse de på Stockholms Central måste haft mitt i vardagsjäktet.

Ett afrikanskt skådespel några mil från Stockholm

Efter att ha besökt den kinesiska terrakotta-armén på Östasiatiska blev det en tur till Hjälstaviken. Där finns ikväll uppåt 10 000 gäss. Tranorna har ännu inte riktig börjat komma i skaror, men visst finns redan hundratals på plats. En afrikansk syn några mil från Stockholm! Vet inte vem som gjort videon, den har några år på nacken, men den ger i alla fall en känsla av vad som möter en. En härlig känsla höra allt kacklande från gässen och trumpetstötarna från tranorna.

Paradisfåglar

Som grabb läste David Attenborough en bok om paradisfåglar. Inte vilken som helst, utan den skriven av Alfred Russel Wallace. Den gjorde intryck, fr a Wallace beskrivningar av den indonesiska övärldens paradisfåglar. Här läser Attenborough högt ur den bok som gjort honom "besatt" av paradisfåglar, deras skönhet och beteenden.

När jag besökte Attenborough berättade han om sin första resa till Nya Guinea. Det var på 1950-talet. Han har varit där flera gånger. Wallace bok stod i bokhyllan. Attenborough är bland mycket annat även boksamlare. Nu visar SVT en dokumentär där Attenboroughs minnen och egna filmer blandas med pågående försök att rädda öns paradisfåglar. De jagas, fjädrarna är värdefulla. Unna dig att se fem minuter: från den fyrtionde till den fyrtiofemte minuten. Tyvärr ligger filmen bara ute en vecka.

När jag var på Nya Guinea såg jag inte skymten av några paradisfåglar, så jag håller till godo med de spelande fåglar vi har här hemma. Orre, tjäder, dubbelbeckasin och brushane. Mest intressant är brushanarnas spel. Med olika kroppsställningar, hopp och rörelser. När honan landar på spelplatsen springar alla hannar tillbaks till sina revir, som inte är större än 30 - 40 centimeter, och står hukade i stelnade ställning tills spelet återupptas.

Vi har samma biologiska problem att lösa som fåglarna. Överlevnad och fortplantning. Ta lövsalsfågeln som ensam bygger en lövsal som väger flera hundra gånger den egna vikten, som med näbben väver samman hundratals pinnar till en jättelik hydda, som dekorerar den med blommor / snäckor / frukter och försvarar allt detta, medan den systematiskt attackerar och förstör andra lövsalshannars hyddor för att öka sin chance att få para sig. Och som uppför de mest häpnadsväckande danser för att vinna honans intresse. Hyddan är 1.2 meter hög, 2.5 meter bred. En av de mest komplicerade strukturer som byggs och dekoreras vid sidan om människans.

Jakt på varg

Den här typen av jakt har en mångtusenårig historia. Dom älsta skildringarna kommer från Kina och är bortåt 4 000 år. Men varg jagas än idag med kejsarörn i central- och nordasien. Fågeln tränas genom att man först låter den svälta, sedan utfodras den med kött som placerats i ögonhålorna på döda djur. När kejsarörnen sedan attackerar varg så sätts den ena foten först i vargens korsrygg. När vargen då vänder på huvudet låses den andra foten kring käften. Det framgår både av filmens inledande målning och skymtar vid den tredje och fjärde minuten. All detta och mer därtill har jag lärt mig av ny, stendöd polare från 1200-talet. Fredrik II, ornitologins fader, som skrivit en av de märkligaste fågelböcker jag läst: The Art of Falconry. Karln byggde allt han skrev på egna observationer och experiment, gjorda under en trettioårsperiod. Häpnadsväckande modernt, mycket har bekräftats först av modern forskning. Det tog alltså närmare 800 år innan man insåg att Fredrik hade rätt. Inte bara om hur man föder upp falkar, för de som gör det är hans bok en Bibel. Nej boken handlar även om flyttfåglar. Fredrik deltog bl a i korstågen varifrån han sen tog med sig hem några skickliga asiatiska falkenerare. De jobbade sen i några av hans trettiotal jaktslott på Sicilien i Italien. Verkligheten överträffar alltid dikten.

Solheta sommardagar

Det är något speciellt med berg- och klipphällar som långsamt värms upp av morgonsolen. Efter ett par timmar kommer den svaga, brända och torra doft av granit och stenmossa som bara hör ihop med solheta sommardagar. Då är det lätt, i alla fall för mig, att tappa fotfäste i verkligheten och ägna sig åt tankeflykt. Lukta på smultron. Njuta av ljuden som strömmar ner från en solblek himmel - tornsvalornas skrin och rappande vingar. Krävan på den här är full av lufthavets plankton.

Pilgrimsfalk

Var sex sju år sommaren det hände. Vi stod vid båthuset. Morfar högg ved, jag stog och plockade fisk ur näten. Morfar ropade till och pekade på en ryttlande tornfalk som hängde över fjällbjörkskogen. Minns det som igår. En ny värld öppnades. Sen dess ser jag fåglar i allmänhet och rovfåglar i synnerhet. Så det var i alla avseenden en höjdare att hänga med bergsklättrare som ringmärkte pilgrimsfalkar. Och få se hur det går till då man först plockar ägg ur bona, sen kläcker dom för att föda upp ungarna innan de på nytt utplaceras. Klicka på bilderna så förstoras dom.

Kejsarörnar jagar varg

Några minuter in i denna video visas två kejsarörnar som anfaller en varg. Tyvärr får man inte se hur det slutar. Men dramatiskt är det ...

Falkar istället för älgar

Arabvärldens älgjakt är falkjakt. I Abu Dhabi arbetar några av världens främsta vetrinärer - headhuntade för att arbeta på ett topputrustat sjukhus för falkar. Årligen behandlas här uppåt femtusen: fr a pilgrims- och jaktfalk. Här, här och här finns mer information. Klicka på bilden så förstoras den.



Falkarna tas in för kontroll två till fyra gånger / år. Blod kollas, de röntgas, avföring analyseras, DNA tas etc. Här finns ytterligare en film från YouTube om hur falkarna behandlas på sjukhuset.

Falkjakt

Jakten är förbjuden i dom nordiska länderna, men ute i Europa hålls den fortfarande högt. Inte minst i England och Spanien. Men dagens stora falkenerare finns i arabvärlden. Glömmer aldrig när en jumbojet flögs in i Peshawar i Pakistan för att lossa jeepar, arabiska prinsar, kockar och älskarinnor. Sen gav de sig upp i bergen för att fånga falk. En britt, som arbetade åt brittisk underrättelsetjänst, kom ut från Afghanistan med en falk. Gav sedan bort den som gåva åt en arab. I alla fall sas det så. I Arabvärlden motsvarar falkjakt vår älgjakt. Men eftersom falkbytena tryter flyger stormrika arabiska falkenerare idag till Algeriet, Tunisien och Mongoliet för att jaga.

Hur låter en kåt koltrasthona?

Hon satt lite skymd i ett träd. Om jag inte sett det själv skulle jag aldrig trott att en koltrast kunde låta som hon gjorde. Med vidöppen näbb, satt hon precis som hanen på fotot, och utstötte en lång rad mycket korta, höga, pressade toner. Läste sen att det är precis så en parningsvillig koltrasthona låter när hon vill locka till sig en hane. Inget är nytt under vårsolen.

Knipornas erotiska slängpolska

Igår, tidigt på morgonen var skaren fortfarande hård som cement. I slalombacken, under tjo och tjim, susade ungarna förbi i störtloppsfart. Ån hade stigit och kniphanarna spelade som tokiga. Man tror de ska bryta nacken av sig under försöken att impa på tjejerna. Alltid haft ett speciellt öga för knipor. Hanarna är sagolikt vackra i sina svart-vita mönstrade dräkter och med sina knallgula ögon med sin svarta iris som pricken över i:t. För många år sedan läste jag om knipor i Kalevala, det finska nationaleposet, och det slog an en sträng. Har ju finskt påbrå. Farsan, som gjorde morsan på smällen två gånger innan han drog (lite hjälpte hon nog till), kom från en smugglarsläkt i norra Finland. Sak samma hur intresset för knipan växt fram. Om dom har jag skrivit förr. Följer deras häckning på golfbanan. Nu nere vid åkanten, med kikare, följer jag hanarnas förspel och de gör en på jäkligt gott humör. Inte utan att man känner igen sig. En skrattspegel. Inte heller knipornas erotiska parningsdans går av för hackor! Så där kan det också gå till. En slags slängpolska. Ingen fel på inlevelse och rytm.

Fågeln som sjunger med sina vingar

Singing Wings from Carl Zimmer on Vimeo.

Ingen visste den kunde det förrän Kimberly Bostwick från Cornell i USA filmade det hela. Med hjälp av en höghastighetskamera kunde man se att den fladdrade med vinarna hundra gånger / sekund. Ljudet, som uppstår då hannar spelar för honor, har att göra med en fjäder som är utrustad så att den hakar i en annan.

Dresserad fiskgjuse

Det tog Räv-Uffe fyra år innan han och Frille kom överens om hur de ville ha det med varandra. Vill du veta mer om fiskgjusen, som nu är på väg till eller redan i Afrika, så klicka här. Och karta över gjusens flyttvägar finns här.