Göran Persson kommer heller inte att jobba gratis för "fienden".De ersättningar han kvitterat ut från dem ligger årligen kring fyra miljoner kronor. Sammantaget har han tjänat mellan fem och sju miljoner per år sedan han lämnade politiken och det finns ingen svensk statsminister i vår moderna politiska historia som ens varit i närheten av en sådan ersättning för det som ju i grunden utgjort ett politiskt förtroendeuppdrag.
Innan han slutar som statsminister har han också sett till att förverkliga många sörmländska arbetargrabbars våta dröm och köpt en riktig herrgård i sina gamla hemtrakter. Det husköpet kommer att dingla som en kvarnsten runt halsen på hans valarbetare när Socialdemokraterna går till val.
Som person är Göran Persson således inte särskilt lik de väljare som han en gång representerade. Numera bär han den klassiske Kapitalistiske Girigbukens alla inre och yttre kännetecken och sådana röstar man inte på om man är sosse.
I rättvisans namn ska dock erkännas att han, åtminstone i en formell mening, fortfarande är lik sina gamla väljare på en punkt. Efter att ha stoppat undan alla miljonerna i sina bolag, investerat dem i sin herrgård, och utnyttjat skattelagstiftningen till sista kommatecknet, kommer han att deklarera en personlig inkomst som i vart fall är i närheten av vad vanligt folk faktiskt tjänar och skattar för.
Det är i processer av det här slaget som en människas politiska trovärdighet helt går förlorad. Hur ska Göran Persson - med krav på att bli trodd och inte bara utskrattad rakt av - kunna diskutera vare sig sina väljares löner, skatter eller pensioner? Mot bakgrund av det liv han numera lever så kan han inte ens tala om en sådan detalj som det som alla Bonusgangstrarna inom näringslivet håller på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar