Myter om de allierade och andra världskriget

I Tyskland uppmärksammas krigsslutet på många intressanta sätt. ZDF visar nu på lördag en dokumentär om de allierades krigsförbrytelser mot tyska soldater. De rör sig tyvärr om de alltför i krigssammanhang vanliga excesserna med skalper och avskurna könsorgan som troféer.
Även de amerikanska truppernas våldtäkter - uppskattningsvis 190 000 - tas upp. Här. Lika gräsliga som de ryska om än mindre till antal.
En av Tysklands främste historiker på Hitlerstaten, Götz Aly, har satt fart på den tyska debatten genom att uppmana Berlinborna att gå man ur huse den 8:e maj och bege sig till det ryska krigsmonumentet med blommor i händerna för att närvara vid den musikaliska högtid som där äger rum. Här. Gamla östtyska officerare lär sluta upp.
Vi känner till omfattningen av den japanska arméns tvångsrekrytering av kvinnliga sexslavar - de tvingas "betjäna" 100-tals män per dag. Jag har träffat och intervjuat sydkoreanska sexslavar om detta.  Men hur många känner till de allierades sexslavar? Här.
Frankrike sägs ha förvandlats till en gigantisk bordell. Här.
En amerikansk forskare, Mary Louise Roberts, drar nu sitt strå till stacken med "What Soldiers Do. Sex and the American GI in World War II France". Här. Hon intervjuas här om boken. Hon har knappast gjort sig populär i det vulgärpatriotiska USA.
Den som vill kan sen fördjupa sig i de känslor som fanns mellan de olika allierade ländernas trupper. Gissa? Amerikanen Paul Fussel, som deltog i kriget, tillhör de som skrivit bäst och mest balanserat om detta. Här. 
-"Glöm inte att andra världskriget mot nazismen fördes av ett rasistiskt USA", berättade Ivan Houston för mig. Han fick slåss i en separat afro-amerikansk enhet. Här. När de återvände hem till USA förvägrades de afro-amerikaner som flugit bombplan under kriget arbete i civilflyget.
Så här kan jag hålla på ... Slutsats? Att jag mer och mer imponeras av den tyska debatten. Den liknar inget annat jag tagit del av. Det enda möjliga sättet att förhålla sig till landets abnorma historia. Vare sig det gäller den egna skulden eller de allierades.

Merkel, Putin och tysk diplomati på högsta nivå

Nej, det är inte omöjligt för människor från skilda länder med vitt skilda synsätt och åsikter att umgås och visa varandra respekt. Man kan tro det när man följer medias undergångsrapportering. 

Låt oss som exempel ta Angela Merkel och Tysklands diplomatiska agerande inför 70-årsminnet av befrielsen av Tyskland från nazismen. 

Putin bjöd in henne plus en rad andra västliga regeringschefer att närvara vid den stora ryska seger- paraden nu den 9^:e maj. Merkel skulle då, som hennes föregångare Schröder gjorde för 10 år sedan, stå på Röda Torgets tribun vid sidan av Putin och hälsa paraderande ryska trupper och passerande flygplan. Det är nu inte möjligt dels p g a Rysslands ockupation av Krim, dels p g a den ryska invasionen av Ukraina. 

Merkel föreslog därför ett ”annat format” som det heter på diplomatspråk. 

Den 10^:e maj, dagen efter segerparaden, flyger Merkel i spetsen för en liten tysk delegation till Moskva för att bl a lägga ner en krans på den okände soldatens grav. Sedan följer middag med Putin och en gemensam presskonferens.

Redan nu på torsdag reser Tysklands utrikesminister Steinmeier till Ryssland, närmare bestämt till Wolgograd / Stalingrad, där han tillbringar dagen med den ryske utrikesministern Lawrow.
De ska bl a diskutera bygget av en gemensam rysk-tysk krigskyrkogård. Steinmeier ska senare på kvällen närvara vid den konsert då Wolgograds / Stalingrads symfoniorkester tillsammans med den tyska symfoniorkester från Osnabruck uppför Schostakowitschts 7^:e symfoni, den s k Leningradsymfonin ( här ), som började komponeras 1941 och tillägnades det ryska folkets kamp mot den tyska nazismen. 

Ett uruppförande kommer också att ske av ett stycke som tillägnas alla som stupade i andra världskriget. Den tyska orkestern reser sedan vidare till Kiev i Ukraina och Minsk i Vitryssland.

Den 8^:e maj högtidlighålls BEFRIELSEN av Tyskland i den tyska riksdagen i Berlin. För 30 år sedan höll den dåvarande förbundspresidenten Richard von Weizsäcker det kanske viktigaste talet i hela Tysklands efterkrigshistoria. Bl a sade han att ”vi led inget nederlag – vi befriades” ( hela Weizsäckers tal finns här, en engelsk översättning här ).  Bakgrund ges här. 

Under 30 år har jag haft förmånen att få resa runt i världen. Ett 70-tal länder. Var jag än befunnit mig har jag alltid försökt hinna med att besöka viktiga krigsskådeplatser och söka upp ögonvittnen. Det må ha gällt Hiroshima / Nagasaki / Okinawa i Japan, Nanjing och Kunming i Kina, Pearl Harbour i USA eller krigsskådeplatser i både väst- och östeuropa. överlevande från KZ-läger, f d soldater eller officerare från olika länders arméer, flotta eller flyg.
Ibland känner man inte igen sig själv. Allra minst då verkligheten springer ifatt ...   

Berlin, riksdagen och andra världskrigets slut

Den som idag besöker riksdagshuset i Berlin möter i dess nordliga, östliga korrridorer och sydvästliga trapphus 159 graffiti. Ryska soldater skrev med förkolnade trärester, ryska officerare med färgkritor. Blå för tillbakadragande tyska trupper, röda för framåtryckande ryska. 
Det mesta av graffitin finns kvar. Efter en sedvanlig hård och grundlig tysk debatt. Någon har t ex skrivit "Vi överlevde och gläder oss över det". Det finns även andra, mer obscena. De flesta av det slaget har dock tagits bort. Bara enstaka finns kvar. Ni får själva föreställa er vad som står. 

Än idag besöks riksdagshuset av äldre ryska soldater som letar efter sina och sina vänners namnteckningar och kommentarer. Det finns bra böcker om denna graffiti. Norman Fosters "The Reichtags Graffiti" är strålande. Här. Och den tyska rysktalande kvinnliga riksdagsguide, som genom åren lotsat ryska turister / äldre soldater på besök, utkommer inom med sin bok om vad hon hört berättas under sina möten med dom. Det blir säkert en givande läsning. 

Kampen om riksdagen inleddes 29:e april 1945. På eftermiddagen 30:e utsattes byggnaden för timslång artelleribeskjutning av soldater från 380:e, 756:e och 674:e sovjetiska infanteriregimentet. Ordern från Stalin var att inta byggnaden före 1:a maj, den stora sovjetiska högtidsdagen. Då skulle ryska fanor fladdra från byggnadens fönster och topp. Klicka på fotot så förstoras det. 

Wehrmachts- och SS-styrkor hade förskansat sig inne i byggnaden tillsammans med ett 100-tal fransmän. Först kl 23 den 30:e april kunde en ryska fana hängas ut genom ett fönster på den andra våningen. På eftermiddagen den 1:a maj drog sig de sista tyskarna och fransmännen tillbaka till källarvåningen innan de flydde genom underjordiska tunnlar till floden Spree. Militärhistoriker räknar med att omkring 2 000 ryssar och några hundra tyskar / fransmän stupade under stormningen. På förmiddagen den 2:a maj togs sedan det klassiska ryska svart-vita fotot. Fotografen Abdulchakim Ismailow dog i februari 2010 i sin hemort i Dagestan, 93 år gammal. Klicka på fotot så förstoras det.

Men Hitler hade inte gömt sig i riksdagshuset. Bunkern låg under rikskansliets trädgård, en kilometer sydväst om riksdagshuset. Först den 2:a maj stötte några ryska sjuksköterskor på den underjordiska anläggningen. En vecka senare offentliggjorde ryssarna fyndet. 

Den 9:e maj säger sig högerextremister demonstrera utanför riksdagshuset. Mot "islamisering" och "amerikanisering". Bara hoppas att det stoppas. Allt annat vore fel. Fullständigt fel. Klicka på fotot så förstoras det. 

Själv kommer jag aldrig att glömma de samtal som jag av och till under två dagar hade med den idag 89-åriga tyska som i detalj berättade om livet i de kvarter där hon som 18 / 19 åring upplevde slutstriderna i Berlin. Hon lockar än idag till sig forskare. Jag förstår varför ....

Berlin 1945, Guillou och dagens Ryssland

Jag läser alltid Jan Guillou med intresse. Han är kunnig, idérik och politiskt provokativ. Ett salt. Vi såg det senast i debatten om vad man ska kalla / vilken betydelse som ska tillmätas Sovjets seger över Nazi-Tyskland?
I centrum står naturligtvis Ribbentroff - Molotovpakten som möjliggjorde andra världskriget och hur den tyska invasionen av Sovjet tvingade Stalin byta fot, liera sig med väst. Inläggen kommer från en rad av våra flitigaste debattörer. Åsa Linderborg ( här ), Kristian Gerner ( här och här och här ), Guillou ( här och här ), Expressens ( här och här och här ), DNs ledarsida ( här och här och här och här ) och så Tony Sniders artiklar här och här som berör pudelns kärna - synen på Ukraina och Putin.
Det är som vanligt med debatter en debatt där alla parter menar sig sitta inne med den större eller viktigaste tolkningen av "den historiska sanningen". Eller rättare sagt. Känner sig som den mest relevante uttolkaren av den ofta förvillande ideologiska hinna som efterhand med nödvändighet lägger sig över vad som skedde före, under och efter 1945. Så sker med det nyss förflutna när det ska tjäna nutida politiska intressen.
Men det jag vill ta upp gäller en av Guillous romaner, har glömt titeln, där han drev tesen att om Tyskland vunnit första världskriget hade vi sluppit både Hitler och Förintelsen. Jag vet inte var Guillou vill komma med att inta den typen av omöjliga positioner? Han borde veta bättre än så.
För historiskt bevandrad är Guillou. Läs och begrunda! Här.
 

Oskar Gröning, Auschwitz och Förintelseförnekarna

Det är fem år sedan Oscar Gröning ( här ) på allvar bröt sin tystnad. Han hade arbetat i Auschwitz och där upplevt det fasaväckande. Bevittnat den industriella massutrotningen av människor. Gröning beslöt sig för att vittna fr a för att konfrontera förintelseförnekarna. Han ställs nu inför rätta ( här ). Dagens upplaga av Die Welt ger här bakgrund och sammanhang. The New Yorker återger här en klargörande berättelse. SvD här. DN här. Längre bort än så är alltså inte barbariet. 70 år. Vittnena lever än och kan berätta. Frågan är bara vilka som lyssnar? Hos de flesta slår flyktmekanismerna till. Inför Auschwitz berg av hår från män, kvinnor och barn brister de flesta. Har vi fortfarande anledning att vara rädda för oss själva? Eller som Primo Levi uttryckte det: - "Det har redan skett en gång och kan därför ske igen". Det är bara att hoppas att han hade fel.

Omtumlande dagar i Berlin

Det är omtumlande dagar. Ukrainare som demonstrerar för det nya Ryssland, Tyska som stödjer den ryska kampen för ett Nytt Ryssland eftersom hennes pappa slogs som nazisoldat i andra världskriget och hon ser det som sin plikt att stoppa fascismen och NATO. En 89-årig kvinna som kristallklar i knoppen berättar om de sista dagarna under slaget om Berlin 1945. Möten med folk som gått som mullvadar genom STASIs arkiv, intervjuat de som kastats i östtyska fängelser. Psykologer som berättar om de "vetenskapliga" tekniker som östtyskarna använde sig av för att bryta ner folk. Och än en gång Riksdagshuset och de ryska soldaternas graffiti. Och än en gång Berlinmurens rester och bevakningstorn, "stalingräsmattor", minerade ingen mans land. Och dagens debatt om Ukraina. Krocken mellan liberalism och geopolitik. Putins TV-show där han numer skryter om hur han under OS i Sotje planerade invasionen av Krim och var beredd sätta landets kärnvapen i beredskap. Nog finns det att tala om ....

Tysklands enande

Fem minuter in sker det. Lika mäktigt se det varje gång. Än mäktigare att vandra in och ut ur Riksdagshuset. Se ryska graffiti från 1945 och blicka ner på dagens parlamentariker genom glastaket.

Der Spiegel om fredsavtalet i Minsk

Klicka på bilden så förstoras den. Om jag rätt förstått den tyska rapporteringen finns en klausul i fredsavtalet som ger separatisterna vetorätt över beslut som fattats i Kiev. T ex vad gäller EU och NATO. Om det skulle vara rätt har Putin tagit hem spelet. Här en allmän pressöversikt. Och här en intressant intervju med Henry Kissinger. Ryssland har även lagt om sina gasleveranser till Ukraina. De går numer till separatisterna. 

Putins brandtal i Munchen 2007

Putin was already in 2007 challenging what he saw as U.S. hegemony and a world order shaped around Washington's interests, where he believes the United States sets certain standards for others but does not adhere to them itself. Today even more is at stake for Putin and Russia in Ukraine. Putin sees it as one nation with Russia and the cradle of Russian civilization. He prefers to destabilise Ukraine, making it ungovernable, impossible for NATO to accept as a member.  

Berlin 1945 - 2015

Till det bästa med mitt jobb hör research, resor och möten. Nu är det Berlin som gäller. Här vadar man i världshistoria. Två världskrig, nazistisk diktatur, kallt krig med delning av Berlin, kommunistisk diktatur, massfördrivningen av tyskar från öst, den ryska Berlinblockaden 1948, arbetarupproret i ÖstBerlin 1953, massflykten från östtyskland till väst ( 20% av befolkningen hann fly innan muren kom upp ), Berlinmuren 1961, kalla kriget, Berlinmurens fall och så det faktum hur tyska intellektuella hanterat denna historia.
Ju fler jag möter dessto mer imponeras jag. Dagens tyska riksdag är ett strålande exempel. Ledamöterna som dagligen ger sig dit passerar dels det stora minnesmärket över massmorden på judar, gravstenar över nedskjutna östtyskar som försökte fly till västBerlin och väl inne i riksdagshuset går de sedan förbi den vägg där ryska soldater 3 maj 1945 skrev ner graffiti. Hitler kaputt tillhör det snällaste. De skrev med förkolnade rester från det nedbrunna riksdagshuset. Deras officerare skrev med färgkritor - röda och blå. Röda för de egna styrkornas avancemang. Blå för de tillbakadragande tyska trupperna. Vilket annat land låter dagligen sina folkvalda påminnas om sitt lands mörka historia?

Tysk TV-dokumentär om Putin

Här. Der Ukraine-Konflikt hat die Rolle des russischen Präsidenten Wladimir Putin in den vergangenen Monaten noch stärker ins Blickfeld der Öffentlichkeit gerückt. Umstrittene Begriffe wie "Putinversteher" sind ebenso Ausdruck davon wie andere Diskussionsbeiträge, die an überwunden geglaubte Kalte-Kriegs-Zeiten erinnern. Dabei stellt sich vielen die Frage: Was treibt Putin eigentlich an? Die "ZDFzeit"-Dokumentation "Mensch Putin!" gibt einen Einblick, was ihn geprägt hat und welche Geheimnisse den Machthaber im Kreml umgeben.