Ser på Babel på SVTPlay (här) hur utvalda delar av landets kulturelit faller varandra i armarna och samfällt vittnar om hur de alla grät av glädje när de fick höra att Tranströmer fick priset eller gråter av glädje då de läser honom. Jag måste vara en grobian jämfört med dom? Visst gråter jag ofta av medkänsla med levande människor och även då jag ser dokumentärer eller filmer. Men så mycket har aldrig en dikt eller författare betytt att jag gråter av det han / hon skrivit? Förvirringen tilltar under läsning av artikeln "Men träd tänker ju inte" (här).
De medverkande i Babel förmedlar också intrycket av att Tranströmer är en världskändis, berättar att hans verk finns översatta till ett 60-tal språk. Vore intressant veta hur stora upplagor som sålts av Tansströmers verk? Både i och utanför Sverige? I hyllorna på mitt stadsbibliotek står fortfarande hans diktsamlingar orörda och när jag gör en sökning på Google Trends av svenska artiklar om Tranströmer dyker en intressant bild upp. Det är fr a i Stockholms, Göteborgs och Malmö-området som det skrivs om honom. Resten av landet är blank, dvs det skrivs så litet om honom att det inte går att fånga upp! Kolla här. Och gör sedan egna sökningar.
Annars har Sveriges Radio P1 lagt ut en hel del material att begrunda för en grobian som mig själv. Klicka här. För visst är det otillfredställande att vare sig begripa 98% av det Tranströmer skriver eller kunna förstå vad det är man så entusiatiskt talar om? Det är alltid kul att vara med i gänget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar