I Kroatien, en stat med drygt 4 miljoner invånare, är omkring en halv miljon (!) av befolkningen registrerad som veteraner från krigen 1991–95. Ur statskassan betalas de frikostigt med understöd och pensioner av regeringspartiet. Alla vet dock att bara en bråkdel av dessa “veteraner” egentligen vore berättigade till någon sorts ersättning, att det handlar om ett klientel där de flesta aldrig ens varit i närheten av ett skjutvapen, men vars röster regeringen köpt i utbyte mot materiellt understöd. På goda grunder vägrar regeringen att publicera listan över dem som får pengar, trots att detta strider mot lagen.
Också den grekiska krisen kan med fördel beskrivas i liknande termer. Den politiska klassen – egentligen två familjer, förklädda till partier – har med den grekiska staten som virtuell pant lånat pengar utomlands som sedan mot röstsedlar i valurnan delats ut till olika grupper. Nu finns inga pengar längre att dela ut, men klientelet vägrar att avstå från de sinekurer, virtuella jobb eller pensioner de vant sig vid. I stället anser man att regeringen inte längre uppfyller sin del av ”kontraktet”.
I Grekland regleras ett stort antal yrken – som advokat, arkitekt eller chaufför – direkt av staten, inte av behov och över en marknad. Mot betalning beviljas i stället tillstånd; den som kommit över ett har sin försörjning tryggad och kan låta det gå i arv eller sälja det vidare, ofta till svindlande summor, när han vill sluta eller går i pension.
Bland demonstranterna mot den politik som Grekland nu påtvingats finns säkert ömmande fall: men också ett stort antal statsanställda utan vare sig arbetsuppgift eller kontor, därtill ett stort antal personer från yrkesskrån som också med våld tänker försvara sina privilegier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar