Det sägs att vi gärna ser och hör det vi vill se och höra. Perception är intryck plus tolkning. Så rigida är vi tydligen. Vare sig vi vill eller inte. Gäller principen även jakten på ett gott liv? Ta stadsbon och naturen som exempel. Ju mindre man vet om naturen dessto enklare kan den fyllas med nästan vilka egenskaper som helst. Just för att den är obekant och lite skrämmande. Sommarstugetillvaron blir lika med verkligheten.
Drömmen om det goda livet börjar numer ofta i förorten. När livet där blir för trångt förläggs drömmen om ett bättre liv gärna till landet och landsbygden.
Och när den illusionen en dag avslöjas tas nästa steg: naturen utsätts för en ideologisk uppfinning där varken samhällets eller människans brister existerar!? Naturen står över kulturen! I skog och mark finns lugn och ro. Naturupplevelsen blir eftersträvansvärd!
Vad gör vi då om även den illusionen avslöjas? Om vi upptäcker att det knappast finns något grymmare och våldsammare än naturen? Att det inte går att kommunicera med den och att den är fullständigt likgiltig inför hur den hanterar oss? Då tänker jag inte i första hand på våra gener. Inte ens mygg bryr sig om oss.
De som kan tar då det slutliga steget. Över tröskeln in i religionens värld. Där ges förklaring, tröst och inspiration. Även den upplevelsen, de inre rösterna, uppenbarelsen, kommer innifrån dem själva. Känslor blir bevis på Guds existens.
Och om religionen lindrar lidande och tröstar, det gör den, gör det den också sann? Eller är religion bara en av alla psykiska modeller som vi omger oss med? Byter ut, bygger om alltefter ständigt skiftande behov och finjusterar med hjälp av sinnesdata? ... Tonårsfrågor. Inget annat. Utan svar. Välkommen till förvirringens underbara värld.
Martin Luther sa att "den som vill vara troende bör klösa ögonen ur sitt förnuft".
Kommen så långt uppför illusionernas stege är det dags åka hem igen. Från naturen på landet till förorten!
...Två sanningar närmar sig varann. En kommer innifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv. Den som märker vad som håller på att hända ropar förtvivlat: Stanna! Vad som helst bara jag slipper känna mig själv! .... ( Tomas Tranströmer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar