Deng öppnade Kina mot omvärlden

I sin monumentala politiska biografi, Deng Xiaoping and the transformation of China (Harvard University Press, 876 s) – som bygger på omfattande arkivstudier och en lång rad intervjuer med Dengs familj och människor som kände eller träffade honom – redogör Ezra Vogel för Dengs omvandling av det kinesiska samhället mellan 1978 och 1992 då Deng innehade den absoluta makten. Det var i södra Kina som Deng skapade möjligheterna för den förändring som blev hans främsta prioritering. I Guangdongregionen, på behörigt avstånd från huvudstaden, inleddes experimentet med ekonomiska frizoner och därifrån spreds liberaliseringen och reformerna. När demokratirörelsen krossades på Himmelska fridens torg den fjärde juni 1989, ett årtionde efter Dengs maktövertagande, bleknade hoppet om att den nya politiken även skulle leda till demokratiska reformer. För Deng var kommunistpartiet den enda institution som kunde administrera makten och upprätthålla ordningen. Målet var att generera välstånd och göra Kina starkt. Dengs grundläggande inställning var praktisk: argumentera inte utan prova och om det fungerar så genomför det i större skala. Hans uttalande om att det inte spelar någon roll vilken färg katten har bara den fångar möss, blev berömt och togs till intäkt för att Dengs kommunism egentligen var dess motsats, men så enkelt var det inte. Till Dengs stora förtjänster hör att han såg till att göra plats för en ny ledargeneration som kunde föra arbetet vidare, utan att hemfalla åt inre stridigheter och ideologisk kamp. Dagens kommunistparti är en teknokratisk elitorganisation, inte enbart en politisk maktapparat.