Statschefer måste få ljuga

Man kan tycka att man ska leva så att man inte behöver ljuga. Den principen gäller fr a vanligt folk, inte statsmän. Sen en tid tillbaka pågår en debatt kring kungens intresse för andra kvinnor än sin egen fru och om han i ytterkanten av sin bekantskapskrets även inkluderat personer med kriminella kontakter vars huvudsakliga uppgift bestod i att leverera upplevelser. Att kriminella ljuger vet vi alla. De obesvarade frågorna kring kungen har utlöst moralpanik. DN drev för en tid sedan i en ledare linjen att statschefer överhuvudtaget inte får ha eller ha haft samröre med kriminella

... "En statschef får under inga omständigheter ha sådana kontakter, vare sig direkt eller indirekt. Därför var det mycket illa att kungens nära vän Anders Lettström förhandlade med den undre världen i syfte att skydda kungen och sig själv"... Vi får utgå från att DN enbart talar om svenska statschefer. Många utomlands skulle nog bli mållösa över kravet. T ex i Italien eller Grekland eller Ryssland eller Kina etc mm osv.

DN fortsatte med att varken statschefen eller hans vänner får ha haft "samröre med personer som är dömda för grova brott". Om "det visar sig att kungen aktivt eller passivt godtagit förhandlingar med grovt kriminella, då har han gjort sig själv omöjlig som statschef". Alla dessa DNs argument återfinns inom en juridisk gråzon där man som lekman varken hittar ut eller in. Opera för människobröstet.

Man kan ju fråga sig om "grova brott" t ex inkluderar ekonomisk brottslighet? Grov förskingring? Grov urkundsförfalskning? Och hur DN tänker sig att det ska kunna beläggas att någon "passivt" godtagit förhandlingar med personer som begått dessa "grova brott"? I detta fall betalat kriminella för att bilder inte ska publiceras?

– Sverige kan inte ha en statschef som ljuger gång på gång. Det här är en följetong och skandal av stora mått. Utan tvekan den svenska statschefens största kris någonsin, påstår en upprörd Carl-Erik Grimstad, norsk monarkiforskare. Undrar i vilken söndagsskole-värld han lever? För det första är det snarare regel än undantag att statschefer ljuger! Oavsett land eller parti. Och förresten - inte bara statschefer - utan ljuger gör partiledare också. Och affärsmän, börsfolk, kändisar etc mm osv. Och präster ... Vilka härliga lögner bjuder de inte på? Och vad betyder inte dessa lögner för en mängd människor? Och vad skulle media leva på om det inte fanns lögner?

Tänk dig kungen erkänna allt han nu läggs till last. Och sedan Reinfeldt på sitt teknokratiska sätt orera kring konstitutionella aspekter på kungens göranden och låtanden innan media intervjuar inblandade? Nej,det är med kungens liv och leverna som med det mesta inom skål och vägg. Som med trollen. De tål inte ljus. Då spricker dom. Och vad skulle media leva på om det inte fanns lögner?

Så att kungar och statsmän ljuger är tyvärr som det ska. Vad gäller kungliga lögner har de dessutom en lång monarkisk tradition. Det borde om inte annat en norsk monarkiforskare veta? Kräva att statschefer och partiledare ska säga sanningen? Javisst, men den som vill leva så lär snart försvinna allt längre in i sin egen bedrövelse. I alla fall om han / hon lyssnar på vad statschefer och tror på vad de säger.