2011-12-25
Kokvinnorna - en tragedi om hemmadöttrar
En film om en jordbruksfamiljs upplösning och förfall. Han som gjort den gjorde även Hästmannen, om en karl som gjort sig ökänd i veterinärkretsar. Den här filmen kommer inte långt efter. Undrar vad svenska bönder som sett den har att säga? För att inte tala om veterinärer? Och hemmadöttrar?
Men våra förstå-sig-påare i media ser varken skit, förfall eller hemmdöttrar. De ser vad de vill se. I SvD vänder man upp och ner på allt och skriver: .... "Britt räds inte som många av oss oordning, hon är ett slags kringvandrande civilisationskritik .... Både systrarna och Gerdehags framställning av dem inger respekt .... genuint och respektfullt" ....
Och DN vill inte vara sämre: ... "drabbande, enastående, underbart" ...
Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt ett sådana kvalificerade stolleprov. Och Hallands-Posten vill inte vara mycket sämre: ... "Alla bär vi på en längtan efter livet bortom effektiviteten, närmare ursprunget och naturen ...bär på ett budskap om ett annat liv och ifrågasätter vad det är som gör oss lyckliga .... Hon är som en drottning där i ladugården" ...
Även Expressen tycker filmen är underbar: ... "en film som ifrågasätter vårt sätt att leva och vad som är ett lyckligt och fullvärdigt liv" ...
Det är så tokigt att det inte ens behöver kommeneteras. Man behöver inte heller vara någon Einstein för att förstå att det inte enbart handlar om syskonkärlek från Ingers sida. Gården där hemmadottern lever kostar årligen 326 000. Inte får man in det beloppet på mjölk inte. Så filmaren har undanhållit oss från de realiteter som styr dessa människors liv.
Nej, nog tror jag Britt hade varit lyckligare med ett annat liv. Med frisk rygg hade hon kunnat sköta sina älskade kor och få en anständig ordning på sitt liv. Sluppit mocka koskit med händerna. Men det hade naturligtvis varken filmaren eller tidningarnas esteter uppskattat. Då hade det aldrig blivit en film och aldrig tungomålstal i tidningarna. Undrar om de vet vad mänsklig värdighet är?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du har verkligen din åsikt om människor, särskilt oss som skriver i tidningar, fix och färdig.
I första delen av min text skriver jag om mina tveksamheter och deras slit, jag skriver även om animositeten mellan de två systrarna och att Inger förmodligen offrar mycket för att hjälpa sin syster. Jag romantiserar sannerligen inte det här livet. Tvärtom och jag är ingen estet, i alla fall inte i den bemärkelsen du menar, jag kommer från en släkt av drängar och pigor som har slitit hårt i bland annat ladugårdar.
Men jag respekterar Britt och det liv hon lever. Vem är jag att vara paternalistisk och mena att det hon påstår gör henne lycklig inte alls gör henne lycklig. Varför ska jag ha preferenser för henne och avgöra hur hon ska leva sitt liv? Så länge hon följer de lagar som finns.
Man kan visa respekt för hennes liv och hennes val och jämföra det med det liv många av oss lever, långt bort från djur och natur, och samtidigt vara kritisk till de besvär det innebär för henne och systern.
Du har verkligen din åsikt om människor, särskilt oss som skriver i tidningar, fix och färdig.
I första delen av min text skriver jag om mina tveksamheter och deras slit, jag skriver även om animositeten mellan de två systrarna och att Inger förmodligen offrar mycket för att hjälpa sin syster. Jag romantiserar sannerligen inte det här livet. Tvärtom och jag är ingen estet, i alla fall inte i den bemärkelsen du menar, jag kommer från en släkt av drängar och pigor som har slitit hårt i bland annat ladugårdar.
Men jag respekterar Britt och det liv hon lever. Vem är jag att vara paternalistisk och mena att det hon påstår gör henne lycklig inte alls gör henne lycklig. Varför ska jag ha preferenser för henne och avgöra hur hon ska leva sitt liv? Så länge hon följer de lagar som finns.
Man kan visa respekt för hennes liv och hennes val och jämföra det med det liv många av oss lever, långt bort från djur och natur, och samtidigt vara kritisk till de besvär det innebär för henne och systern.
Fast jag tycker nog att filmen även visade på misären och svårigheterna i kvinnornas liv.Boken har jag inte läst, men efter att ha sett filmen går det att förstå vad journalisten som skrivit artikeln menar med det formuleringar du studsar på.Även jag kan se att frågor ställs av filmen; hur ser ett meningsfullt liv ut? Vad är ett hedervärt arbete? Hur ser vårat ansvar gentemot varandra ut?
Därmed inte sagt att filmen påstår att kvinnornas eller kanske framför allt kvinnan på gårdens liv representerar ett föredömligt sätt att framleva sina dagar men filmen förnekar inte heller att det finns en mening i hennes liv.Framför allt verkar kvinnan själv se en mening i sitt liv.
Det blir bättre och bättre dag för dag...eller?
Hej Jenny Maria, det kostar 326 000 / år att få gården att gå runt. Varifrån kommer de pengarna? Inte från försäljning av mjölk i alla fall.
Filmaren exploaterar en hemmadotters nöd. Och frågan om gården följer lagar? Har svårt tro att Jordbruksverket inte haft synpunkter genom åren. Men det får vi inte veta något om.
Ta bara ex att mocka koskit med händerna? Och så mjölka med dom. Eller hur det såg ut i ladugården?
Visst ska man visa respekt för Britts liv, men det gör man inte genom att låta henne leva i förfall. Och visst har stadsbor tappat kontakt med djur och natur, men jag kan inte drömma om att någon av dom tror sig återfå den kontakten under de förhållanden som filmen visar. Skäggmesen
Hej, för mig ställer filmen helt andra frågor. Fr a om mycket allvarliga ekonomiska och sociala missförhållanden. Och djurhållning. Tänk dig Uppdrag Granskning ta upp dessa förhållanden, granska gårdens ekonomi och förhållande till lagar och förordningar. Fråga bönder och veterinärer hur de uppfattar filmen.
Vist ser kvinnan själv en mening i sitt liv. Å andra sidan vet hon inte av något annat. Skäggmesen
Bra skrivet!!! Riktiga bönder uppfattar Gerdehags filmer som skildringar av MISÄR!!!
Skicka en kommentar