Gott Nytt År

Drömmar, bara drömmar

Drömmarna kommer och går som nattåg på växelbangården. En sovande hjärna väver samband med lekande laxar i älvar, myrbon och baksluga samtal. Utomlands. Detta behov av att hela tiden få röra på sig, få göra något. Som sedan följs av en vilsen fråga vart? I vilken riktning? För att göra vad? En ständig pendel mellan dubbla nödvändigheter. Även nattetid med drömlika resor och känslan av att  försvinna.

Känslan av osynlighet tar över. Tåg- och bussresor, anonyma landskap där man inte vet vilka städer och byar man är i eller passerar, inte vet något om landskapens flora och fauna. Ett av de lataste sätt som finns att  fördriva tiden.

Alla korta möten med främlingar, utbyten av förtroligheter för att sedan skiljas och aldrig mera ses. Minnena läggs i komposten, förvandlas till mylla för myter och melodramer och fantasier. Och fr a den alltid starkt doftande insikten om den egna obetydligheten. Doften följer en dag som natt. Främmande mat, främmande åsikter, främmande vanor, främmande språk, beroendet av främlingars välvilja, främlingars beskydd. Vilken optimism. Eller naivitet, dumdristighet? Eller mod?

August - En djefla utställning

I år är det 100 år sedan han dog. Han borde vara Sveriges nationaldiktare, som Norge har Ibsen, Danmark H C Anderssen, Island Laxness och Finlands Linna. Men August är inte vår nationaldiktare. Om skälen därtill kan man ha många och olika uppfattningar. August passar helt enkelt inte in i vår nationalberättelse på samma sätt som Selma Lagerlöf, Wilhelm Moberg, P O Enquist eller Kerstin Ekman gör.

August är periodare. Stundtals socialist och ateist, sen make och pappa, resenär och alkemist, målare och poet, krog- och horkarl, övermänniska och antisemit, Stockholmsskildrare, brevskrivare och sagoberättare, dramatiker och kristen fundamentalist. Och så innan han dör flirtar August med några författare och filosofer som så småningom stimulerar både nazister och fascister. Och dessemellan skriver han en ren och kristallklar prosa. Hur illa han än mådde, och det gjorde han för jämnan. Han ältade. Men kunde då skriva sig fri. T ex i romanen Ensam. Och så hyllades han av den framväxande svenska arbetarrörelsen, fr a dess ungdom.

Hur hittar man i dessa inre och yttre världar? Ja säg det. Kanske en typiskt svensk fråga. Här hemma fokuserar vi mer på hans person än på hans arbeten. Utomlands är det tvärtom. August är en tidsspegel. På samma sätt som Wilhelm Mobergs Utvandrarepos speglade det Kalla Kriget. Såna tankar snurrar i skallen då jag lämnar utställningen på Waldemarsudde i Stockholm.

Klimatsvindel

Ett möjligt svar är att politikerna inte förstår situationens allvar. Få av dem har naturvetenskaplig utbildning utöver grundskolenivå, och även om de får råd av utmärkta experter blir sammanvägningen med ekonomiska intressen respektlös mot verkligheten – man tycks negligera naturlagarnas orubblighet som ”ställer oss alla mot väggen”, för att citera Harry Martinson.

Ett annat svar är att politiker och myndigheter inte klarar att hantera de komplicerade sambanden mellan tekniskt-naturvetenskapliga, sociala och ekonomiska förhållanden. Det finns lovande försök på lokal företags- och kommunnivå, men för att skala upp dem måste redskapen för effektiv politik förstärkas. Då måste politikerna bryta de ideologiska blockeringar som i hög grad lämnar ansvaret för planetens framtid åt aktörerna på marknaden.

För att utvecklingen ska gå vidare i större skala måste det, i större utsträckning än i dag, bli lättare och billigare att värna miljön och vårda de ändliga resurserna, och dyrare att förstöra och förslösa dem. Det kräver mer omfattande nationella och internationella regelverk, och medel för att upprätthålla dem.

Filmen om Palme

Filmen ger publiken en bild av Palme och hans tid som den känner igen och vill ha. De mörka sidorna av det lilla landet med dess maktfullkomliga politiker nämns bara i förbi­gående. IB-spionaget på medborgarna. Statsministern som tar befälet över polisen under Norrmalmstorgs­dramat. Finansministerns enastående arrogans.
Filmen är välgjord. Strålande var skildringen av Palmes glasklara agerande under den s k Kårhusockupationen så tok- och grönsaksvänstern tungomålstalande. Ändå lämnar filmen en skavande känsla av att den fr a speglade och möjligen förstärkte en ganska obehaglig strömning i vår tid, samma strömning som ger Sverigedemokraterna deras framgång. Saknaden efter folkhemmet, lyckoriket där Sverige var litet, en moralisk stormakt, ett Sverige där alla var vänner och striderna var frejdigare, kanske för att de i grunden inte betydde så mycket.
Från vänster och höger längtar man nu tillbaka till denna hägring. Starkast bland landets pensionärer. De utgör en allt viktigare väljargrupp, med allt sämre minne. Var finner de den politiker som ge dom det dom vill ha? En lika hoppfull bild av det förflutna som av vår framtid? Att vi inte bara har underbara dagar bakom oss utan även framför oss?

En lek med vår föreställningsförmåga

       
                   
                   
                   
               

God Jul ...

Klimat - risk och möjlighet

Mycket bra - t o m lysande - av USAs energiminister Steven Chu. Inslaget börjar 2 timmar och 30 minuter in på videon.

1937 - 1939 Mongoliet

 Political repression was a constant fact of life under socialist rule in Mongolia, as it was elsewhere, such as the Soviet Union. It reached its peak in an eighteen month span from 1937 to 1939, when at least 22,000 to 25,000 lost their lives.  Many were Buddhist lamas or Buriats, one of the various Mongolian ethnic groups. But many people were also simply 'caught up' in the repressions, and some were apparently simply arrested and shot to make quotas. The total number killed in the 1930s was around 4 per cent of the total population of the time.

Estimates of the total number of people arrested vary between 35,000 and 100,000, although the lower end is more likely for the period in the 1930s. Lamas were forced to leave the Buddhism church, or pay exhorbitant 'taxes.' Most of those killed or arrested in the repressions were the intellectuals and other elites of Mongolia. Entire villages - especially along the northern border, where Buriats lived - were almost completely stripped of their adult male population. Most people were charged with being Japanese spies and/or counter-revolutionaries. The vast majority of the more than 700 monasteries in Mongolia were also destroyed, as were countless historical and religious artifacts.

Den som kan detta och mer därtill är Christoffer Kaplinski. Här hans hemsida med länkar till artiklar. Han jobbar dessutom nu på en bok om 1930-talets Mongoliet.

Sven Hedin i Mongoliet 1928

Från Kashmir till Kashgar 1930 - 34

Vi reste över Pamir till Kashgar. När bussen kom fram höll det hus där den svenska missionen höll till på att rivas. Vandrade runt i huset och fotograferade.

Svensk Mission i Xinkiang 1931

Einstein, fotboll och Jungfru Maria

Manchester Citys lagledare, Roberto Mancini, har nu berättat varför hans lag vann Premier League. I sista minuten i sista matchen. Jungfru Maria hade ett finger med i spelet. Nu behöver man inte vara någon Einstein för att fråga sig hur det egentligen ser ut i Mancinins skalle? Han besökte en pilgrimsort i Bosnien-Herzegovina där det finns sex personer som påstår sig ha sett och talat med Jungfru Maria. De är numer belagda med munkavle och katolska kyrkan tar avstånd från dom men det betyder ingenting. Folk vallfärdar dit och de sex slår mynt av att ta emot besökare och välsigna dom. De har en helt annan levnadsstandard än övriga bybor.  

Innan besöket drömde Robert Mancini om Vicka, en av de som snackat med Maria. “I was in a room with some people, and the visionary Vicka was with me. At a certain point she smiled at me, looking straight into my eyes, so that I tried to see if she was looking at someone else. But, suddenly, she moved towards me so that, at that point, I had no doubts anymore. She came towards me, she got near, once again she was looking straight into my eyes. Then she kissed me on my forehead. I explicitly felt the sensation of a physical contact with someone I had never met in my life before.” 

När så City senare vann sin match, den 13 maj, började Mancini grubbla över Jungfru Marias roll. Och simsalabim: .... he feels City may have got divine help. Asked whether Heaven had intervened, Mancini replied: “I thought and still think so.  When I think about it, I wonder how it was possible, because I think that in Heaven they have other problems to solve. However, when I pray, I understand that something impossible became possible on that day – May 13, the Feast Day of Fatima, the anniversary of the apparitions in Portugal.”

HerreGud säger jag. Hur korkad får man vara? Jungfru Maria håller alltså på Manchester City. I alla fall i England! Och avgör matcher i sista minuten. 

Djinghis Khan 850 år

Mongoliet var 1921 det första asiatiska land som anslöt sig till kommunism och 1991 det första som lämnade  systemet. Sedan dess bygger landet upp sin nationell identitet med Djinghis Khan som fundament. Under dessa omständigheter är inga kritiska synpunkter välkomna. Djinghis Khan den Gudomliga kallas han. Sanning, saga och politik blandas friskt.
Den som ids kan roa sig med att läsa Paul Ratchnevsky´s lysande "Genghis Khan, his life and legacy". Allmänt ansedd som den definitiva biografin över Djinghis Khan. "Mongolernas hemliga historia", det mongoliska dokument som skrevs 1228, ett år efter Djinghis död, liknar mest av allt en isländsk saga. Snorre Sturlasson och Djinghis var samtida. Men vem tar Snorres "Nordiska Kungasagor" som utgångspunkt för sin nationalism? I Snorres sagor möter vi ju vår egen "hederskultur". Öga mot öga.    

Zlatan

miR-941

A gene, called miR-941, appears to have played a crucial role in human brain development and could shed light on how we learned to use tools and language, according to scientists. A team at the University of Edinburgh compared it to 11 other species of mammals, including chimpanzees, gorillas, mice and rats.

The results, published in Nature Communications, showed that the gene is unique to humans.

The team believe it emerged between six and one million years ago, after humans evolved from apes.

Researchers said it is the first time a new gene carried by humans and not by apes has been shown to have a specific function in the human body.

- "This new molecule sprang from nowhere at a time when our species was undergoing dramatic changes: living longer, walking upright, learning how to use tools and how to communicate. We're now hopeful that we will find more new genes that help show what makes us human."  The gene is highly active in two areas of the brain, controlling decision-making and language abilities, with the study suggesting it could have a role in the advanced brain functions that make us human.

På resa

Sagan om Mäster Skräddare

Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med tyg. Han frågade skräddaren, som satt på bordet och sydde, om han kunde få en rock sydd av det lilla tyget. 
- "Det går bra" svarade skräddaren och den lille mannen fick beskedet att rocken skulle bli färdig på lördag. Och han tackade ödmjukt skräddaren och kom tillbaka på lördagen och frågade om rocken var färdig och fick till svar att "det bidde ingen rock". 
- "Det bidde ett par byxor som blir färdiga nästa lördag". Och den lille mannen kom tillbaka lördagen för att få veta att "det bidde inget par byxor".
- "Det bidde en väst" och så fortsatte det lördag efter lördag. "Det bidde ingen väst", "Det bidde inga par vantar" för utan "Det bidde en tumme." 
– "Jaså, bidde det en tumme"? sa den lille mannen. "Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare." 
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Om ensamhet

Jag har ingen vidare makt och kontroll över mig själv, slumpen har mer att säga till om än jag, tillfället,
sällskapet, själva ljudet av min röst lockar mer ur min själ än vad jag finner när jag lodar den och försöker få den i arbete i min ensamhet.
De som söker ensamhet av gudsfruktan och fyller sitt hjärta med förvissningen att Gud har lovat dem ett annat liv – de har mycket sundare och redigare tankar. De föreställer sig Gud som något oändligt gott och allsmäktigt, och hos honom kan själen få sina begär uppfyllda i full frihet. Prövningar och smärtor gagnar dem

eftersom de utnyttjas för att förvärva evig hälsa och glädje. Döden hälsas välkommen som en övergång till detta fullkomliga tillstånd.

Vi andra då? Som simmat och flutit omkring i livet? Ja, kom i hamn och dö. Liv ägnades åt ljuset, ägna nu det som är kvar av det åt skuggan. Det är fara att glansen från tidigare bedrifter lyser upp för mycket och följer med in i den ensamma hålan.

Om sysslolöshet

På samma sätt som vi ser feta och fruktbara jordar myllra av tusentals vilda och onyttiga växter - ogräs - om de ligger för fäfot. På samma sätt är det med min själ: om jag inte sysselsätter den med ett bestämt ämne som tyglar och tuktar den kastar den sig hit än dit på fantasiernas obrukade fält. Som när en stråle från sol eller glimmande måne träffar ett kopparkar, ger reflexer som studsar från dess darrande vattenyta, kastar sig hit och dit mellan väggar och golv för att träffa taket. Sysslolös kan min själ frambringa vilka galenskaper och tokigheter som helst, illusoriska bilder, tomma som drömmar.


Om min själ som saknar ett fast mål går den vilse, för att vara överallt är att vara ingenstans. När jag drog mig tillbaka från mitt arbetsliv, besluten att så gott jag kunde inte ägna mig åt annat än att tillbringa den tid jag har kvar av livet i lugn och avskildhet, trodde jag mig inte kunna göra min själ en större tjänst än att låta den vara sysslolös, inte göra någonting, sköta sig själv, vila i sig själv, något som jag hoppades skulle göra den lättare att handskas med. Eftersom den med åren blivit ... ja, jag vet inte vad jag ska säga ....

Men jag fann att min själ tvärtom beter sig som en förrymd häst! Ger sig själv hundra gånger friare lopp än förr och framföder så skit och inbillningar, de ena efter de andra, utan sammanhang och utan mening. Så illa är det. Jag vet att livet är varken gott eller ont i sig, utan platsen för gott och ont, beroende på hur vad jag ger utrymme åt för det ena och andra. Tänk om M har rätt när han säger att om du har levt en dag har du upplevt allt: den ena dagen är den andra lik. För det finns t ex inget annat ljus och ingen annan natt. Och solen och månen, alla stjärnor är desamma som dina förfäder gladde sig åt och desamma som kommer att underhålla dina barnbarnsbarn. Om du får några.

Stora Språnget 1958

Mellan 1959 och 1962 dog fyrtiofem miljoner kineser. De misshandlades, svalt eller arbetade till döds. Med Det stora språnget drev Mao Zedong sitt land till vanvettets rand när han på bara femton år ville komma i kapp den västerländska industrialismen. Resultatet blev en av 1900talets största humanitära katastrofer. För boken Mao och den stora svälten mottog Frank Dikötter Samuel Johnson Prize för bästa fackbok 2011. Den valdes även till Årets bok i The Independent, The Economist, The Sunday Times, London Evening Standard, The Telegraph, New Statesmanoch BBC History Magazine.

Google Glass

Det är inte utan att det känns främmande. Men naturligtvis kommer det att slukas med hull och hår.

El Clasico Barcelona - Real Madrid

Ikväll möts de igen. Fast nu har idioterna tagit över scenen. Det handlar mindre om fotboll och mer om fundamentalism. Katalonien vill bryta sig ut ur Spanien och extremisterna använder sig av fotbollen för att nå sitt mål. Och spelare och lagledning spelar med. Hela stadion ska kläs in i den katalanska flaggans färger och arenans 98 000 åskådare uppmanas att efter 17:14 skandera frihet. Jag hoppas Real tvålar till dom så det skriker, spelar ut och vinner överlägset.

Paradisfåglar

David Attenboroughs senaste bok, Drawn from Paradise, är en sällsynt blandning av konsthistoria och etologi. Dels får vi oss till livs det vi i dag vet om paradisfåglar, dels ges här en konsthistorisk bakgrund och sammanhang. Bokens målningar är gjorda av Edward Fuller.

Guld

Korruption

OT

Gobi

Framtid

Ditt sinn monne flyve så vide omkring,

det er som du glemmer de nære ting,

det er som du aldri en time har fred,

du lengter bestandig et annet sted.

Du syns dine dager er usle og grå,

hva er det du søker, hva venter du på?

Når aldri du unner deg rast eller ro,

kan ingen ting vokse og intet gro.

Gå inn i din stue, hvor liten den er,

så rommer den noe ditt hjerte har kjær.

På ropet i skogen skal ingen få svar,

finn veien tilbake til det du har.

Den lykken du søker bak blående fjell,

kan hende du alltid har eiet den selv.

Du skal ikke jage i hvileløs ring,

men lær deg å elske de nære ting.

Hemlös

Historikern

Se vad du vill se

TED Talk: Beau Lotto: Optical illusions show how... by

Historien om den gråtande kamelen (2004)

Jakten på den vita renen

Tracking the white reinder from hamid sardar on Vimeo.

I norra Mongoliet lever dessa nomader. Filmen gjordes 2008.

Gula Hundens Grotta (2005)

Ingen översättning till begripligt språk, men filmen talar i alla fall.

Musik

Här några mongoliska sagor, bakgrund och sammanhang. Här bilder från kyrkogård. Här om begravningsvanor som ändrats sedan 1921 då kommunisterna tog över. Här om gatubarn. Och här kyrkogården utanför UB. Och här de kyrkogårdar som finns i UB.

Khublai Khan

Människans villkor

På vår lott har vi fått obeständighet, obeslutsamhet, osäkerhet, smärta, vidskepelse, oro för framtiden, ja även oro för vad som ska hända efter livet, ärelystnad, girighet, svartsjuka, avund, vilda, måttlösa och okuvliga begär, krig, lögn, svek, baktaleri och nyfikenhet. 

Vi stoltserar med vårt fina förnuft och vår förmåga att döma och veta, men vi har sannerligen betalat ett märkvärdigt högt pris om vi på köpet har fått denna oändliga mängd av lidelser, som vi ständigt är offer för. Vad gör själen oftare galen och vansinnig än dess egen snabbhet, skärpa och rörlighet, kort sagt dess egen kraft? Vad kommer det mest spetsfundiga vansinnet av om inte av den mest spetsfundiga visheten? Och av Predikaren: ”Där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin möda och plåga.” 

Ofta äter vi bara för nöjet, och det vi äter för nöjet är inte alltid närande eller sunt. På samma sätt är det med det som vår hjärna får ut av lärdomen. Det är oavbrutet njutningsrikt även om det varken är näringsrikt eller hälsosamt. Filosoferna uttrycker det så här. Att betrakta naturen ger lämplig föda åt våra hjärnor, det lyfter och uppfyller oss, får oss att förakta de låga jordiska tingen genom att vi jämför dem med de högre himmelska. Själva utforskandet av stora, fördolda ting är mycket behagligt, även för den som inte får ut annat av det än en känsla av vördnad och en fruktan för att döma om saken.

Framtid

Nigeria eller Dubai

Monarker - en dokumentär

Filmen har premiär i morgon. Det hjälper om man är lite rubbad för att gilla sånt här. Insekter. Men har man som jag matat fjärilslarver, sett dom förpuppas, legat vaken på nätterna för att se hur pupporna sakta börjar skifta färg, se fjärilarna sig ut, sätta i handen, pumpa ut vätska i vingarna, sitta still och torka sina vingar innan de ger sig av på sin jungfrufärd. Då blir man tagen. Filmen om dessa monarker och deras migration från Mexico till norra USA / södra Kanada är i 3D. Mycket är filmat i slow-motion, 120 bilder/sekund istället för 24 bilder/sekund. Här finns mer info om fjärilarnas liv och leverne. Och här. Men jag är kanske ändå mer fascinerad av fiskar. Livet under vattnet. Nationalnyckeln har nu kommit med en volym. Här.

En man och hans hund

Idag har BBC direktsänt 2012 års mästerskap. Spännande och imponerande.

Varför reser man

För att träffa släkt och vänner, semestra, kanske arbeta. Ett annat svar med många bottnar är att "jag läser och reser inte för att bedra mig själv utan för att lära känna mig själv genom mina reaktioner". Den som sade det hette Goethe. Böcker och nya upplevelser var den bästa proviant han funnit under sin resa genom livet och han beklagade oss som lever utan dem.

Goethe menade att den som reser bryter mot sina egna vanor och därigenom i bästa fall väcker sin livskraft,  förhindrar att den möglar och slappas. Platon å andra sidan tyckte att människor överhuvudtaget inte skulle få resa innan de har fyllt fyrti eller femti. Först därefter skulle resor bli nyttiga och lärorika. Andra hävdar att vi reser för att det är något vi saknar. Åter andra att resandet ytterst drivs av en i oss genetiskt nedlagd vandringslust. "Jag läser och reser inte för att bedra mig själv utan för att lära känna mig själv genom mina reaktioner". Undrar vad Goethe menade med att han inte reste för att "bedra mig själv"?

Att det är lättare att upptäcka egna fel och brister när man reser är klart. På resande fot i främmande land, med andra seder och bruk, uppenbaras med all önskvärd tydlighet hur lite man vet. I bästa fall öppnar dessa olikheter ens ögon. För tillvarons oändliga rikedom och variation. Det som fr a står på spel är ens egna vanor, tankesätt och föreställningar. Visst ligger det mycket i detta. Men inte behöver man resa för att lära känna sig själv? Gräset är inte grönare på andra sidan bergen.

Winston Churchill igen

Visst har jag husgudar. Om vi utesluter folk från musikens och sportens värld har vi Michael de Montaigne, Charles Darwin, Winston Churchill, Michael Gorbatjov och David Attenborough. Det har nu kommit en bok om den minst sagt fascinerade och excentriske personlighet som Churchill var, nämligen om hans kläder. Här. Han både ritade dom och lät sy upp dom privat. Själv söker jag efter en bok om jägaren, golfaren, målaren och djuruppfödaren Winston. Han ägnade sig bl a åt att kläcka fjärilar. Ännu ingenting funnit.

Ska man läsa tre böcker om och av Churchill är hans självbiografi "Min ungdom" oslagbar. Stor litteratur. Av biografier reser sig William Manchesters två böcker över mängden; "The Last Lion" och "The Last Lion Alone". Magnifika.

Om vinden

Tillvaron kan upplevas på olika sätt. Inte minst dess flyktighet. En del söker en fast punkt - något bortom föreställning och förändring. Om det nu finns något sådant? Kunskap är alltid begränsad till den plats där vi lever på och till det område inom vilket vi verkar och till den horisont vi kan föreställa oss.
..."Vi går inte rakt fram, vi snor snarare runt. Vi vrider oss och vänder oss. Vi går i våra egna spår. Jag fruktar att vår kunskap är svag i alla riktningar. Om vi såg lika mycket av världen som vi inte ser, skulle vi antagligen se evig mångfald och växling av former".
Världen, som vi upplever den med våra sinnen, är alltså bara växling och olikhet.
..."Jag, som skryter med att jag så ivrigt öppnar armarna för livets glädjeämnen och tar emot vart och ett på ett särskilt sätt, finner nästan bara vind i dem när jag skärskådar dem noga. Men än sen, vi är vind rakt igenom. Och vinden är klokare än vi och älskar att susa och röra sig och är nöjd med sina egna uppgifter utan att önska sig stadga och fasthet, egenskaper som är den främmande" ....
Vinden är alltså klokare än vi. Vi borde avstå från att önska oss den stadga och fasthet som ändå inte finns. Variation, omväxling, föränderlighet är det som gäller. Därför är dragen i våra porträtt inte vilseledande även då de växlar och skiftar. Det finns inget stillastående. Tillvaron är rörelse. Tillflykten är medmänsklighet, ett formidabelt vapen mot dumhet, fåfänga och grymhet.

Snöleopard

Amurfloden: taimen, världens största röding

Jakt med örn

Kritisera eller anpassa? Gammalt möter nytt

Bill Clintons nomineringstal 2012

Fattig och rik

För den intresserade finns mer här. Money makes the World go around. Transparency International, här, som rankar världen länder vad gäller korruption, placerar landet på 121 plats av totalt 180. Dvs på samma nivå som Etiopien och Iran.

Kunskap, förnuft och erfarenhet

Inget begär är naturligare än begäret efter kunskap. Eller hur? Därför prövar vi alla medel som står oss till buds, allt som kan leda oss till den. För "sanningen" är en så stor sak att vi inte bör förakta någon metod som kan föra oss till den.
Men när förnuftet sviker oss, för det gör det, då kan vi falla tillbaka på och använda oss av  erfarenheten. Nu visar den sig tyvärr ofta vara svagare än förnuftet. Fast det beror på vad frågan gäller.
Men här finns problem.
För det första att förnuftet tar sig så många former att vi inte vet vilken vi ska hålla oss till?
För det andra att erfarenheten inte har färre. Dess mångfald är oerhörd.
Ta bara de slutsatser vi försöker dra av en jämförelse mellan olika händelser. De blir med nödvändighet osäkra. Eftersom händelserna alltid är olika.
Det verkar som naturen har ålagt sig själv att aldrig frambringa något annat än sånt som är olikt.
Allt som finfördelas blir stoft, blir förvirrat.
Erfarenheten visar att all denna mångfald och alla dess tolkningar skingrar sanningen och krossar den.
För det är omöjligt att hitta två åsikter som är exakt lika. Inte bara hos olika människor. Utan också hos en och samma människa vid olika tidpunkter. Amen ....

PS Bilden visar Sanningens Mun i Rom. Den som stack in handen i den och sade något som inte var sant fick handen avbiten.  

Att vara på rymmen

Visst kan introspektion vara en kunskapsväg. Det finns många att välja bland. Introspektion fillas fr a för mystiker av olika slag. Men för dom handlar det för det mesta om att försöka komma bort från sig själv.
I Montaignes fall är syftet det rakt motsatta, att komma fram till sig själv. Men efter att ägnat sig åt det i 30 år, upptäckte Montaigne att det inte fanns något att komma fram till! Det fanns inget ursprungligt. Ganska underbart :-)
Därför är nog därför som det är ett så stort nöje att följa hans irrande fotspår längs den lika slingrande väg som han vandrar; fylld av plötsliga sidosprång, lappkast och aldrig sinande motsägelser.
Montaignes tankar är på rymmen, löper fritt, utan kontroll. Han är ingen systembyggare. Vill varken bevisa det ena eller andra. Han har ingen metod, drivs inte av någon teori. Försöker inte ens - som de flesta i hans samtid - att tvinga in allt, om än med skohorn, i en religiös tankebyggnad.
En del av hemligheten bakom hans attityd är "sysslolöshet". Han talar ofta om sin lättja, sin passivitet. Men, påpekar han, det rör sig om en aktiv passivitet. Han vagabonderar. Ordet är franskt och har med medeltidens vagare att göra och latinets reexvagare som på franska blev reverie, dvs vakendröm, dagdröm. Ordet kan också betyda sinnesförvirring.
..."Jag ser bättre än andra att de här böckerna bara innehåller drömmerier", skriver han. Och fortsätter lika road som fascinerad och förvirrad: ..."mitt omdöme tar sig fram trevande: vinglar, vacklar och snavar". Att läsa Montaigne är som att vandra på en smal stig: ..."Mitt omdöme flyttar bara fram och tillbaka: det går aldrig rakt fram, det flyter runt, irrar".
Så den som läser Montaigne börjar själv ströva, drömma, irra och treva. Glömska spelar också en framträdande roll: ..."Jag glömmer mina skrifter och åsikter lika lätt som allt annat".
Allt detta gör läsaren på gott humör, lockar till leenden. Humor och ironi ligger på lur bakom varje krök. Vem känner inte igen sig i detta drömmande, vinglande, vacklande, snavande, flytande, irrande, glömmande ...

Montaignes förrymda tankehäst

På samma sätt som vi ser feta och fruktbara jordar myllra av tusentals vilda och onyttiga växter om de ligger för fäfot, jordar som vi måste tämja och utnyttja för bestämda grödor för att de ska göra sin plikt i vår tjänst. På samma sätt är det med själarna. Om man inte sysselsätter dem med ett bestämt ämne som tyglar och tuktar dem kastar de sig ostyrigt än hit än dit på fantasiernas fält. I det upphetsade tillståndet kan de frambringa vilka galenskaper och tokigheter som helst. En själ som saknar ett fast mål går vilse, ty att vara överallt är att vara ingenstans, heter det.


När jag nyligen drog mig tillbaka till min egendom, besluten att så gott jag kunde inte ägna mig åt annat än att tillbringa den korta tid jag har kvar av livet i lugn och avskildhet, tycktes det mig som om jag inte kunde göra min själ en större tjänst än att låta den vara helt sysslolös, sköta sig själv och stanna upp och vila i sig själv, något som jag hoppades att den hädanefter skulle ha lättare att göra eftersom den med tiden blivit tyngre och mognare. Men jag finner att den tvärtom beter sig som en förrymd häst och ger sig själv hundra gånger friare lopp än vad den förut brydde sig om andra och att den framföder åt mig så många chimärer och inbillade monster, de ena efter de andra, utan sammanhang och utan mening, att jag för att i lugn och ro begrunda deras fånighet och besynnerlighet har börjat föra bok över dem, med en förhoppning om att med tiden få själen att själv skämmas över dem.

Ej ska med klagan det minnet firas

Det här med släkt är intressant. Sedan 20 år tillbaka bygger en släkting på nätet upp en släktdatabas. Hittills omfattar den 19 000 personer. Från 1700-talet till idag. Det ger det perspektiv.

Dansk-norska byn Ede i Lockne, Jämtland 1613

• Seborg Nn, levde änka 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; maken Helge Olofsson hade skjutits av svenskarna, då han inte ville svära dem trohetseden; änkan Ingers i Haga jordsdel om 1 tunna i gården var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Zeborigh, encke i Eedt; Ingier, enncke i Hagge).
• Olof Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 4 tunnor kunde sås på gården; hade 7 bröder, varav 5 hade förbrutit sina andelar; 3 tunnor och ½ fjärding var förbrutet och fick arrenderas för 4 ½ mark och 3 ½ skilling; (Olluff Pederssen paa Eedt).
• Östen Persson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; hade 1 tunna av jorden för sin del; (Esteen Pederssen ibidem; ingen landskyld upptagen).
• Guttorm Jönsson, hade dragit till Sverige; 1 tunna kunde sås på jorden, som var pantsatt före fejden till Jon Nilsson i Bye för 23 ½ daler; gården var förbruten och fick arrenderas för 1 ½ mark; (Guttor Jensen i Engestad; Joenn Nielssen paa Bye).
• Nils Nilsson, levde 1613; hade svurit svenskarna trohetsed; 1 tunna kunde sås på hans andel av gården, som var förbrutet och fick arrenderas för 1 ½ mark; Niels Nielssenn ibidem).
• Erik Olofsson, levde 1613; 2 tunnor kunde sås, som var förbrutet och fick arrenderas för 3 mark; Erich Oelsenn i Angsted). 
• Här finns mer information. 

Frågor till slottsherren Montaigne

M: .... Jag kan inte föra bok över mitt liv med hjälp av mina handlingar, ödet placerar dem för lågt.
S: ... Vad menar du? Har du komplex för att du inte är Einstein eller vad då? Har du ingen familj? Inget jobb? Låter skitviktigt på något sätt. Ödet placerar dom för lågt. Vem inbillar du dig att du är?
M: ... Jag för bok över mitt liv med hjälp av mina tankar.
S: ... Humor har du i alla fall. Men vad säger fru och barn om det då? För bok över mitt liv med hjälp av mina tankar? Lever du helt i det blå?
M : ... Jag kände en som redovisade sitt liv enbart med hjälp av sin mages funktioner. I hans hem stod en rad pottor för de senaste sju åtta dagarna uppställda för begrundan. Detta studerade han och reflekterade över, alla andra ämnen stank för honom. Hos mig finner man, en smula snyggare presenterat, tankar, en gammal mans exkrementer om du så vill. Än hårda, än lösa, alltid osmälta.
S: ... Ironisk är du också. Varför ser du så här på saker och ting? Är det ålderdomen och det blodiga inbördeskriget som du håller upp som spegel? Speglar dig i? 
M: ... Var och en av oss lämnar sitt särskilda bidrag till samtidens förfall: somliga bidrar med svek, andra med orättfärdighet, gudlöshet, tyranni, girighet, grymhet efter vad de mäktar; de svagaste bidrar med dumhet, fåfänga, sysslolöshet och till dem hör jag.
S: ... OK
M: ... Det är en fördel för mig att det bedrövliga tillståndet i det här landet sammanfaller med min bedrövliga ålder och sjukdom.
S: ... Så det är därför du tänker lämna landet? Rida till Italien? Dö där borta? 
M: .... Mmm ... Trots att jag är okunnig och ointresserad är min närvaro till stor nytta för driften av min gård. Jag ägnar mig åt den, men motvilligt. Härhemma är det alltid något som går snett. Än den ena, än den andra familjens affärer får du på halsen. Du observerar allt på alltför nära håll; klarsynen blir en pina för dig själv, här som i så många andra fall. Jag undviker tillfällen att bli irriterad och vill inte veta om sånt som går galet, ändå stöter jag hela tiden på sådant härhemma som jag ogillar. En svärm av små plågor skadar oss mer än en enda våldsam, hur stor den än är.
S: ... Inte lätt att få klart besked av dig inte. Som att ta i en ål. Man måttar åt skallen men får tag i arschlet. Det sägs att Far din gjorde dig arvslös? I alla fall i sitt första testamente. Var det för att du inte gillar att sköta det du har för händer?
M: ...Vad min personliga läggning beträffar är jag inte särskilt road av att vare sig bygga, vilket påstås vara
så lockande, eller jaga eller sköta trädgårdar och inte heller road av lantlivets övriga nöjen. Folk som hör mig
tala om min oduglighet som lanthushållare och viskar i mitt öra att det där är en föraktfull inställning och som påstår att orsaken till att jag inte lär mig jordbrukets redskap, dess årstider och arbetsordning, inte vet hur mitt vin framställs och hur ympning går till, inte kan namn och utseende på örter och frukter, inte vet hur man tillreder maten som jag äter och inte vet namn och pris på de tyger som jag klär mig med är att jag har ett högre vetande inom mig – de irriterar mig till döds. Det är bara dumt: det vore mer enfaldigt än inbilskt. Jag skulle hellre vilja vara en god ryttare än en god logiker.
S: ... Det sägs att du är bra ryttare. Men det är väl inte så konstigt att folk tror att du går omkring med ett högre vetande inom dig när du säger sånt som att du registerar ditt liv med hjälp av dina tankar? Du får skylla dig själv. I mina öron låter det i alla fall som far din tyckte du var en jävla latmask?
M: ... Jag skulle önska att min far i stället för någon annan del av sitt arv hade fått mig att överta den lidelsefulla kärlek som han på sin ålderdom hyste till driften av sin egendom. Jag nöjer mig med att glädjas åt världen utan att engagera mig i den, och med att leva ett liv som åtminstone är ursäktligt och i alla fall inte är en börda för vare sig mig eller andra. På de arton år som jag har skött egendomen har jag inte orkat sätta mig in i vare sig ägardokumenten eller mina viktigaste affärer, som jag borde vara insatt i och ta mig an.
S: ... Har du inte någon som kan ta över förvaltningen då? Om nu det är vad du vill?
M: ... Just nu skulle jag önska att jag hittade en svärson som kunde pyssla om mig på min ålderdom och vyssja den till ro: i hans händer skulle jag lägga den fulla rätten att bestämma över min egendom och tillgodogöra sig den, så att han kunde förfara med den som jag gör och få samma utbyte av den som jag nu får, förutsatt att han kom med ett verkligt tacksamt hjärta och som en vän. Men herregud, vi lever i en värld där lojalitet är något okänt för våra egna barn .... Men anledningen till att jag reser till Italien är att jag inte kan förlika mig med den mordiska situationen i vårt land. Utövandet av dessa ohyggliga ondskefullheter
vittnar lika mycket om energi och själsstyrka som om förvillelse och laglöshet ...

Järv, lo, varg, björn och kungsörn

Rennäringen ersätts för dokumenterad förekomst av järv, lo och varg och antalet föryngringar av respektive art inom samebyarnas betesområde. 

Samebyn ersätts för varje dokumenterad järv- och loföryngring med 200 000 kronor. Regelbunden förekomst av järv och lo ersätts med 70 000 kronor. Tillfällig förekomst ersätts med 35 000 kronor.

Föryngring av varg inom en samebys betesområde ersätts med 500 000 kronor. En vargföryngring ger större skador och vargen har ett högre "naturvårdsvärde" än järv och lo. Regelbunden förekomst av varg ersätts med 80 000 kronor. Tillfällig förekomst ersätts med 35 000 kronor.

För björn och kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som utgår ifrån storleken på samebyns barmarksbete. Förekomst av björn ersätts med totalt 1,5 miljoner och örn med 1 miljon kronor.

Sametinget tar beslut om ersättning för rovdjursförekomst till samebyarna i juni månad varje år. I november månad tas beslut om resterande ersättning för förekomster som konstaterats, genom t.ex. DNA-prover, senare än juni månad. Hur samebyarna bestämmer sig att fördela ersättningen är samebyarnas inre angelägenhet. 

För några år sedan skjöts två vargar i Tossåsen och en flyttades till Örebro.

Evolutionen på spåren

Enastående. Så är astrobiologin igång igen. Under de kommande två åren ska Curiosity leta efter spår som tyder på att det en gång - för tre miljarder år sedan - fanns liv på Mars. Kommer att tänka på vad Edward O Wilson, en av vår tids tongivande biologer, skrev i sina memoarer. Han växte upp som baptist, men fick en chock i tonåren då han upptäckte att Bibeln inte nämnde inte ord om evolutionen. Så han tappade sin tro och ersatte den med att bli troende Darwinist. Ska bli intressant följa Curiositys öden och äventyr. Inte för att jag tror på några svar på frågan om liv på Mars, men vi kommer att lära känna Mars miljö på ett annat sätt än tidigare. Här NASAs hemsida om denne upptäcksresande ... Och här en video om hur man kommunicerar med Curiosity.  Det tar 14 minuter i vardera riktningen.

Kulturrevolutionens långa skuggor

Economist pekar här på sammanhangen. Och amerikansk expert på kinesisk lag kommenterar skeendet här. Och den som inte tror att man i Kina kan låta en annan person än den dömda "hyras in" för att sitta av straffet kan läsa detta. I Kina är allt en fråga om pengar. Där äger 0.1% av landets befolkning 41% av Kinas samlade rikedom. I sanning proletariatets diktatur. Här. Inte undra på att allt fler superrika lämnar landet, oroliga för vad som komma skall.

Montaigne: så beskrev han sig själv

En tysk forskare, Hugo Frierich, har sammanställt porträttet:

..."Han är undersätsig, något som förargar honom eftersom det drar bort uppmärksamheten från hans breda panna, de vänliga ögonen, de välbehållna tänderna, det bruna skägget och den präktiga mustaschen, den friska hyn. Hans hår är grått och han är kal på hjässan. Har rör sig raskt och har kvicksilver i benen. Han behöver inga glasögon men vid starkt solljus dämpar han papprets lyster med en glasskiva. Han samtalar gärna, även under måltiderna, dock inte efter. Han hetsar lätt upp sig under samtal. Han äter hastigt och biter sig lätt i tungan. Han äter det som ställs fram på bordet men helst fisk. Han kan tänka sig att äta utan duk på bordet men ogärna utan servett. Han dricker rött och vitt vin, alltid blandat med vatten. Han kliar sig gärna, helst i öronen. Sover helst på hårda bristar, gärna ensam. Drömmer sällan.

Drar sig i sängen på mornarna och äter hellre sent än tidigt. Kan inte tänka sig att älska på morgonen, inte heller stående, beklagar sig över sin lilla och olydiga kuk. Har silkesstrumpor på benen, sommar som vinter, men föredrar vinterkyla framför sommarhettan. Bekymrar sig om sin matsmältning och pratar gärna om den. I ungdomen var han lat, senare äregirig, till sist slapp. På gamla dagar övar han sig i utsvävningar för att inte glömma sin kropp. Han verkar ömsintare mot husdjuren än mot hustru och barn. Han gruffar ofta med tjänstefolket men glömmer snabbt alla oförrätter. Han härleder de flesta av sina goda egenskaper från sina svagheter.

Liv på Mars?

         

Om de lyckas med denna operation - nog är de mer än de flesta värda ett Nobelpris? Bakgrund och sammanhang ges i nedanstående PBS-dokumentär.

En politikers toalettstudier

Under en tågresa till Paris skrev August Strindberg brev till en kompis. Han hade studerat toaletter: ... - Den mest glänsande uppfinningen träffade jag i Hamburg. Där träckade man i något som liknande en soppskål och när man tittade sig om så var där ingenting att se, oaktat man kunde svära på att man nedlagt ett par meter. Skålen var så fin efter förrättningen att man kunnat äta äkta sköldpaddssoppa ur den. Dock det hördes intet vattenskvalp såsom i Stralsund där fjölen gav efter när man satt sig och ett strömmande vatten började gå. Det var ett fullständigt trolleri. 


Av någon anledning kommer jag att tänka på detta brev då jag i bladet läser om Annie Lövs nervtrassel:   
– Jag är både frustrerad, arg och besviken att man inte följer riktlinjer oavsett om det handlar om upphandling eller skatteregler, säger hon. 

Ja till kärnkraft

Det är bara att hoppas på en blocköverskridande energiöverenskommelse. Här DNs ledare och här Vattenfalls inlaga. Det brinner inte precis i knutarna även om frågan är central för samhällsutveckling, industri och forskning. -"Att uppföra och ta en ny reaktor i drift är en lång process med prövning i flera steg. Det krävs tillstånd av regeringen och mark- och miljödomstolen. Hela processen kommer att ta 10-15 år, från att vi fått in ansökan till dess att en eventuell reaktor kan tas i drift, säger Lennart Carlsson, avdelningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten. Och här finns bakgrundsmaterial. Naturligtvis ylar vargarna. Högt. 

Ätliga örter i naturen

Jäkla trevlig hemsida med diverse information om mycket. Här.

Underhållning på hög nivå

– Representation är ett uttryck för när myndigheten är som finast och bäst, så om man lägger personalfesten på Grand Hôtel är det just för att man vill att allmänheten ska få den uppfattningen om myndigheten, säger Tomas Kjerf, utredare på Ekonomistyrningsverket. Här och här. Det är som vanligt med andra ord.

På samhällstoppen skrattar man idag över att just Tillväxtverkets grälsjuke kvinnliga GD fått en medial knäpp på näsan. Hon anses tillhöra kategorin gudasända med sjumila-ego. Hennes uttalande igår att "jag är den typen som har fullt förtroende för mina chefer" är det man skrattar mest åt.

Sånt här blåser snart över men är underhållande så länge det pågår. Det kommer en ny tidning imorgon. Så reagerar man inom skål och vägg. Och PR-konsulten som rycker ut tjänar ju en liten hacka på att lära GDn vad hon nu ska säga i TV. Världen är sig lik. Även DNs önskedröm om att det nu fixats med skattelagstiftningen. Så är det inte. Alltihop är en svår juridisk gränsdragningsfråga.

Usel rapportering

Vad undviker svenska media att rapportera om? Det mesta. Det förstår den som följer den brittiske krigsjournalisten Robert Fisks rapportering. Som här om västvärldens politiker. Eller här om striderna slår på minoriteter som palestinier och kristna.
... But what US administration would really want to see Bashar's atrocious archives of torture opened to our gaze? Why, only a few years ago, the Bush administration was sending Muslims to Damascus for Bashar's torturers to tear their fingernails out for information, imprisoned at the US government's request in the very hell-hole which Syrian rebels blew to bits last week. Western embassies dutifully supplied the prisoners' tormentors with questions for the victims. Bashar, you see, was our baby ...
Vore det inte klädsamt informera om även dessa perspektiv? Inte bara FNs agerande? Fisk intresserar sig för verkligheten, dvs vad det helvete som kallas inbördeskrig medför för människor. Här. Och här. Och här kan finns BBCs av Fisk så hyllade rapportering från ännu en krigsreporter.   
...We forget the "big" truth. That this is an attempt to crush the Syrian dictatorship not because of our love for Syrians or our hatred of our former friend Bashar al-Assad, or because of our outrage at Russia, whose place in the pantheon of hypocrites is clear when we watch its reaction to all the little Stalingrads across Syria. No, this is all about Iran and our desire to crush the Islamic Republic and its infernal nuclear plans – if they exist – and has nothing to do with human rights or the right to life or the death of Syrian babies. Quelle horreur! ...

Det skitiga spelet om Syrien

Vad undviker svenska media att rapportera om i denna konflikt? Det mesta. Det förstår man efter att ha läst några av Robert Fisks artiklar. Som här om västvärldens politiker.
... But what US administration would really want to see Bashar's atrocious archives of torture opened to our gaze? Why, only a few years ago, the Bush administration was sending Muslims to Damascus for Bashar's torturers to tear their fingernails out for information, imprisoned at the US government's request in the very hell-hole which Syrian rebels blew to bits last week. Western embassies dutifully supplied the prisoners' tormentors with questions for the victims. Bashar, you see, was our baby ...
Visst har man ändan bak hur man än vänder sig men visst vore det klädsamt att informeras även om dessa perspektiv? Artiklarna är inte särskilt upplyftande. Fy fan för gatustrider i städer. Fy fan för arbetslösa grabbar som får vapen i händerna. Men Fisk intresserar sig i alla fall för verkligheten, dvs människor, inte  rubriker. Här. Och här. Och här kan man följa BBCs av Fisk så hyllade rapportering. Det är lönsamt vara krigsreporter, inget annat.   
...We forget the "big" truth. That this is an attempt to crush the Syrian dictatorship not because of our love for Syrians or our hatred of our former friend Bashar al-Assad, or because of our outrage at Russia, whose place in the pantheon of hypocrites is clear when we watch its reaction to all the little Stalingrads across Syria. No, this is all about Iran and our desire to crush the Islamic Republic and its infernal nuclear plans – if they exist – and has nothing to do with human rights or the right to life or the death of Syrian babies. Quelle horreur! ...

Elefantens väsen

Det var en elefant i ett mörkt rum
som några indier fört dit för att visa upp.
Många människor kom för att se den;
en efter en steg de in i mörkret.
Eftersom det inte var möjligt att se den med ögonen,
kände de på den med handen därinne i mörkret.
Någons hand hamnade på snabeln; 
han sa: den här varelsen är som ett stuprör.
En annans hand stötte på örat:
han uppfattade det som en fläkt.
När en tredje fick tag på ett ben med handen, sa han:
jag uppfattar elefantens form som en pelare.
En fjärde lade sin hand på dess rygg: han sa:
den här elefanten var faktiskt som en tron.
Var och en som fick tag på någon del tänkte sig
på samma sätt elefanten så, var gång den kom på tal.
Deras utsagor skiljde sig åt alltefter deras blickpunkt.
En kallade den X, en annan Y.
Om var och en haft ett ljus i sin hand,
hade skillnaden i deras utsagor försvunnit. 


Jataka från Indien och Platon. Båda från 400talet f Kr.  

Strindbergs poetiska könsnjutningar

Inför arbetet med Hemsöborna funderar Strindberg på att åka hem till Sverige. Han skriver detta brev till en vän:

...Den rysliga tomhet som kommer att uppstå efter kvinna och barn måste genast fyllas
( S låg i skilsmässa ). Därför hjälp mig. Skaffa en ung kvinna som nyss fått barn; av tämlingen okänd fader, vilken drupit. Men en ung kvinna med höftmuskler och bröst. F d piga gör inget om hon tjänat i bättre hus och har överklassympatier, så att hon ej allierar sig med landets drängar och pigor mot mig, som räknar sig som överklass och är glad höra dit.

Ser hon bra ut dessto bättre. Ej över 25 och mån om sitt yttre och renlig. Denna ska bli min hushållerska och jag ska uppfostra hennes barn hos oss, samt lägra modern naturligtvis. Barn måste jag ha, ty utan barnskrik kan jag inte arbeta. Ett luder skulle göra samma nytta, men de har sådan trolös natur att hon skulle bli mig falsk och inte trivas i ensamheten. Bäst vore att få en fallen överklassflicka, men de jävlarna har alla tribadinstinkter och sätta bort sina barn.

Jag vill framför allt ha en kvinna med barndrifter och lust att stiga på skalan och ej sjunka. Att själv trissa till barn vill jag ej, ty illusioner i den vägen är jag nöjd på.

Har ni sett en koltramp

Har ni sett en koltramp komma ur en orkan –
med bräckta bommar, sönderslitna relingar,
bucklig, stånkande, förfelad –
och med en skeppare som är alldeles hes?
Fnysande lägger den till vid den soliga kajen,
utmattad slickande sina sår,
medan ångan tynar i pannorna.

Rörflöjtens klagan

Lyss till denna rörflöjts långa klagotal,
hör berättelsen om ensamhetens kval.
Sen jag skars ur vassen vid en källas rand,
av min klagan män och kvinnor sätts i brand.
Bröstet vill jag slita sönder bit för bit,
tills jag tolkat all den smärta som hör hit.
Var och en som dröjer fjärran från sin rot
söker från sin avskildhet att finna bot.

Flygmyror

Borde bli dags för dom att ta till vingarna? Kanske under kommande dagar då vädret ska bli bättre? Hannar och drottningar stiger då mot skyn, de sterila honorna blir kvar. När drottningen befruktats kastar hon av sig vingarna och gräver sig ett nytt bo där hon sedan lägger ägg i upp åt 15 år. Hannarna dör. Det fascinerande är att himmelsflykten samordnas av bon över stora geografiska områden. Hur vet dom när det är dags? Här finns mer detaljer.

Robert Fisk om Syrien

While the drama of last week's assault on Bashar al-Assad's regime in Damascus stunned the Arab world, the sudden outbreak of violence in Aleppo this weekend was in one way far more important. For Aleppo is the richest city in Syria – infinitely more so than Damascus – and if the revolution has now touched this centre of wealth, then the tacit agreement between the Alawite-controlled government and the Sunni middle classes must truly be cracking. Här. Och här ICARDA´s eget pressmeddelande

Svenska bankdirektörer och grekiska politiker

I dagsläget uppgår de svenska bankernas totala ekonomiska åtaganden till cirka trettontusen miljarder kronor, vilket motsvarar Sveriges BNP under fyra år. De ekonomiska åtaganden som våra banker tagit på sig motsvarar alltså i händelse av en allvarlig ekonomisk kris den svenska bruttonationalprodukten under fyra år.

De svenska bankernas egna kapital är inte lika imponerande. Det utgör i dag sju till åtta procent av deras åtaganden och den andelen har minskat stadigt från ungefär trettio procent i slutet på åttiotalet. I den här meningen är också de svenska bankerna ledande i Europa. Tillsammans med England och Schweiz delar vi tätplatsen bland Europas banker när det kommer till högt risktagande. Enkelt och folkligt uttryckt kan man säga att våra svenska bankdirektörer är som de grekiska politiker som kört sitt land i diket.

Rosenberg om vägen till extremismen

Hur galen Breiviks världsbild är kan naturligtvis diskuteras eftersom den delas av skrämmande många till synes normala människor. Många lever efter andras uppfattningar och bekräftar i stort sett Breiviks hotbild samtidigt som de distanserar sig från hans försvarsmetod.  Nästan alla våra åsikter bygger på auktoriteter och tilltro till andra. Återstår då frågan om Breivik är mera möjlig i dag än i går? Frågan ställs av den alltid angelägne och kloke Göran Rosenberg och hans svar är oroväckande. Det lyder: Jag fruktar det. Här. 

Chomsky om människans natur

To me it's just like bee nature. Humans have certain properties and characteristics which are intrinsic to them, just as every other organism does. That's human nature. We don't know very much about it except in a few domains. We know a lot about how the digestive system develops, that's part of human nature. We know some things about the visual system. With regard to cognitive systems, the systems are more complex and difficult to investigate, so less is known. But something is. Language is one component of the human cognitive capacity which happens to be fairly amenable to enquiry. So we know a good deal about that.

In your new book, you suggest that many components of human nature are just too complicated to be really researchable.

That's a pretty normal phenomenon. Take, say, physics, which restricts itself to extremely simple questions. If a molecule becomes too complex, they hand it over to the chemists. If it becomes too complex for them, they hand it to biologists. And if the system is too complex for them, they hand it to psychologists ... and so on until it ends up in the hands of historians or novelists. As you deal with more and more complex systems, it becomes harder and harder to find deep and interesting properties.

Ryszard Kapuściński - ett djur bland andra

Första biografin. Av en som kände honom. Inte särskilt smickrande porträtt. Här finns det .... "His personality is another puzzle. A modest manner belied a detachment that shaded into arrogance. He was a dreadful father. Absences and affairs tested sorely his wife's loyalty. Many who counted him as a friend found they remembered how he listened, not what he confided".

Kina vill bygga Storbrittaniens kärnkraftverk

Här finns den artikeln.

Picasso, Lascaux, konstens historia och Wilhelm Moberg

Lascaux kallas grottkonstens Sixtinska Kapell. När Pablo Picasso, som på 1940-talet besökte grottan, ombads kommentara vad han sett ryckte han på axlarna och svarade uppgivet: ... "De kunde allt ... På 18 500 år har vi konstnärer inte lärt oss någonting nytt " ....

Grottan ligger på toppen av en kulle. Då målningarna gjordes omgavs den av vidsträckta slätter där hjordar av hästar, bison och ren jagades av varg, leopard och lejon. I grottan finns 1 963 målningar. Av dessa är 613 så pass förstörda att ingen kan se vad de föreställer. Men 915 föreställer i alla fall djur, men bara på 605 av dessa målningar går det att identifiera arten.

Här finns 364 hästmålningar (av ston), mer än 60% av alla identfierade målningar. Sen följer 90 målningar av hingstar. Bisonmålningarna utgör bara 4%. Sen tillkommer enstaka porträtt av fågel, björn och noshörning. Märkligt nog inte en enda målning av mammut eller ren? Ren utgjorde stapelföda för dåtidens människor.

Grottan är dessutom fylld av mängder med geometriska tecken. Ibland återfinns de bredvid djuren, ibland i dem, ibland har tecknen arrangerats som linjer, kvadrater, rektanglar. Målarna tillhörde dåtidens blomstrande civilisation och arbetade inom dess traditioner. Benen på ett sto avtecknades t ex alltid i profil, medan stoets hovar avtecknades sedda underifrån? Varför kommer vi aldrig att få veta.

Och öronen på djur återgavs oftast bara som svarta streck. Ingen vet om målningarna utfördes under en månad, ett år, ett århundrade eller ett årtusende. Ingen vettig forskare försöker sig på att tolka meningen med dessa målningar. De som gör det projecerar bara vår tids vetande på det förflutna.

Det är lika meningslöst som att tro att Wilhelm Mobergs Utvandrar-serie handlade om USAs 1800-tal. Nej, den säger mer om Mobergs syn på 1950-talets svenska kalla-krigskultur, Mobergs egen republikanism, hans kampanjer mot rättsrötan kring det svenska kungahuset etc. Ingen kan se sig själv i nacken.      

Mänsklighetens vagga

Istidens grottkonst kullkastar mycket. T ex tanken på att vi oupphörligt utvecklats - från intet allt vi vilja bli. De älsta grottmålningarna utfördes för 30 000 - 40 000 år sedan, men problemet är att målningarna inte alls är så primitiva som vi gärna vill föreställa oss.  Mästerverk utförda redan då? Inte av renässansens eller det antika Greklands mästare utan av "grottmänniskor". Vilka slutsatser ska vi dra av det? Kanske att de lärt sig köra bil och trycka på TVns fjärrkontroll lika snabbt som vi.

1458 fördömde påve Calixtus III de människor som utförde religiösa riter i istidsgrottorna i norra Spanien: " i grottorna med hästar". I Roufignac i Dordogne finns graffiti från 1700talet, bl a ett kors ristat av den präst som ville driva ut demonerna ur grottan. I Niaux, i Pyreneerna, har en Ruben de la Vialle ristat in sitt namn år 1660. Undrar hur många - alla glömda - som under årtusendenas gång besökt dessa grottor?

Björn Lindeblad: Jag kan ha fel ...

Hörde honom på radion där han berättade om sitt liv. En mycket välkammad och tillrättalagd version om en rikemanspojk född med guldsked i mun som mår dåligt, hålls under armarna av sin familj och gör vad som faller honom in innan han nu återvänt till fadershuset för att skära guld med täljkniv bland stressade företagare som vill känna sig kittlade och stimulerade av annat än pengar. Och naturligtvis är han idag ihop med en homeopat. Vissa föll helt i farstun. Som här, här, här. Men det mantra han fick med sig - jag kan ha fel - är strålande och gäller för oss alla. Kan räkna upp otaliga exempel på dess innebörd. Det senaste? Låt mig ta en skitsak.

Jag har länge fascinerats av istidens grottmålningar. De första "upptäcktes" i slutet av 1800- och början av 1900-talet och sen kom Lascaux 1940 och Chauvet 1994. Men att jag hade fel hänger ihop med upptäckten av de första. Jag gjorde mig aldrig besväret att kolla om det var sant eller inte. Så började jag häromdagen läsa Ben Curtis "Cave Painters" föll fjällen från ögonen. Grottorna "upptäcktes" i modern - kartläggande mening - i slutet på 1800 och början av 1900talet. Men de har varit kända i århundraden.

Ta de spanska grottorna. Kända redan på 1400-talet då katolska kyrkan bannlyste de folkliga ritualer som ägde rum i "grottorna med hästar". Och fler fjäll föll från mina ögon då jag läste om de personer - prästen Breuil - som kartlade dessa grottor. Inte vetat något om honom utan låtit mina fördomar stå för kunskapen. Visst vet man hur präster är. Vilket nu visat sig helt idiotiskt och totalt fel. Men detta är en skitsak. Men ett detalj kan förskjuta alla perspektiv. Och som sagt. Jag kan ha fel och vet att jag har fel i betydligt viktigare saker än detta. Livsavgörande händelser. Tro mig ...

EUs ekonomiska diktatur

Det är bra att det sägs. En tragedi. EU ett kolonialt projekt. "I praktiken en ekonomisk diktatur utövad av tjänstemän och experter i Bryssel under tyskt överinseende". Läs och begrunda. Den som lever får se vad det blir av detta monsterprojekt. En annan skeptiker finns här: Assar Lindbeck.   

Var går socialdemokratin?

Vem i 1991 års partiledning skulle ens i sina mardrömmar kunna föreställa sig ett Sverige bara ett par decennier fram i tiden som ett land med följande förändringar:

Att vi i tio års tid låtit svensk militär slåss på USA:s sida i ett asiatiskt krig lika orättfärdigt och lika hopplöst att vinna som Vietnamkriget.

Att vi i dag skulle låta skattebetalarna finansiera privatskolor för mer eller mindra galna kristna sekter och islamistiska extremister.

Att privatskolebranschen skulle vara på väg att övertas av vinstdrivande roffarkapitalister som lade beslag på skattebetalarnas pengar genom att försämra undervisningen och smita med vinsten till dubiösa skatteparadis.

Att Televerket skulle vara börsnoterat och marknaderna för post, elektricitet och apotek också privatiserats, med självklara försämringar och högre pris som följd.

Att vård och omsorg var på väg att privatiseras av likartade storföretag som tjänade pengar på sambandet mellan kissblöjor på ålderdomshem och vinst.

Att stora delar av det kommunala bostadsbeståndet privatiserats.

Samt att allt detta, avsett att försämra livet för de mest behövande och överföra så mycket som möjligt av skattebetalarnas pengar till privatkapitalister, har skett utan hårdnackat socialdemokratiskt motstånd.

Montaigne och sydnäktergalen

De bästa stunderna är när något helt oväntat inträffar. Eftersom jag luffar i en stendöd polares fotspår, han har snart varit död i uppåt femhundra år, besökte jag ett av de herresäten han besökte under sin resa till Italien. Väl där visades jag runt men det var först när jag i lugn och ro fick tillfälle att tala med förvaltaren som det sade klick. Plötsligt handlade samtalet om djur och natur. Vildsvins- och fågeljakt och ringmärkning.

Det visade sig bl a att han födde upp sydnäktergalar. Så dök han in i sitt hus och hämtade några burar och konserten började. "Det här slår alla orkestrar och operor", sade med ett leede och berättade att alla var individualister. En del kan laborera med sin låga, mjuka vissling uppåt tjugo gånger. Nu var isen bruten. Vi steg in i hans hem och där på väggarna hängde hans egna tavlor. Av barn och djur, natur och med åren allt mer symboliskt lagda oljemålningar. Just nu var han helt upptagen av eld och vatten. Montaigne förbleknande. Verkligheten överträffar alltid ens egna begränsade föreställningar.

I himmelen såsom på jorden så ock i havet ...

Överallt madonnor. På bergstoppar, i dalar och på uddar. Ofta har folk skrivit ner böner som sedan lagts i glasburkar vid hennes fötter. Man ber om bra väder och ett lugnt hav.  Här finns en ostörd linje sedan årtusenden. Moderskult och naturreligion. Ja t o m madonnor under vatten för fiskets skull ...