Montaigne och sydnäktergalen

De bästa stunderna är när något helt oväntat inträffar. Eftersom jag luffar i en stendöd polares fotspår, han har snart varit död i uppåt femhundra år, besökte jag ett av de herresäten han besökte under sin resa till Italien. Väl där visades jag runt men det var först när jag i lugn och ro fick tillfälle att tala med förvaltaren som det sade klick. Plötsligt handlade samtalet om djur och natur. Vildsvins- och fågeljakt och ringmärkning.

Det visade sig bl a att han födde upp sydnäktergalar. Så dök han in i sitt hus och hämtade några burar och konserten började. "Det här slår alla orkestrar och operor", sade med ett leede och berättade att alla var individualister. En del kan laborera med sin låga, mjuka vissling uppåt tjugo gånger. Nu var isen bruten. Vi steg in i hans hem och där på väggarna hängde hans egna tavlor. Av barn och djur, natur och med åren allt mer symboliskt lagda oljemålningar. Just nu var han helt upptagen av eld och vatten. Montaigne förbleknande. Verkligheten överträffar alltid ens egna begränsade föreställningar.