Människans villkor

På vår lott har vi fått obeständighet, obeslutsamhet, osäkerhet, smärta, vidskepelse, oro för framtiden, ja även oro för vad som ska hända efter livet, ärelystnad, girighet, svartsjuka, avund, vilda, måttlösa och okuvliga begär, krig, lögn, svek, baktaleri och nyfikenhet. 

Vi stoltserar med vårt fina förnuft och vår förmåga att döma och veta, men vi har sannerligen betalat ett märkvärdigt högt pris om vi på köpet har fått denna oändliga mängd av lidelser, som vi ständigt är offer för. Vad gör själen oftare galen och vansinnig än dess egen snabbhet, skärpa och rörlighet, kort sagt dess egen kraft? Vad kommer det mest spetsfundiga vansinnet av om inte av den mest spetsfundiga visheten? Och av Predikaren: ”Där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin möda och plåga.” 

Ofta äter vi bara för nöjet, och det vi äter för nöjet är inte alltid närande eller sunt. På samma sätt är det med det som vår hjärna får ut av lärdomen. Det är oavbrutet njutningsrikt även om det varken är näringsrikt eller hälsosamt. Filosoferna uttrycker det så här. Att betrakta naturen ger lämplig föda åt våra hjärnor, det lyfter och uppfyller oss, får oss att förakta de låga jordiska tingen genom att vi jämför dem med de högre himmelska. Själva utforskandet av stora, fördolda ting är mycket behagligt, även för den som inte får ut annat av det än en känsla av vördnad och en fruktan för att döma om saken.