Frågor till slottsherren Montaigne

M: .... Jag kan inte föra bok över mitt liv med hjälp av mina handlingar, ödet placerar dem för lågt.
S: ... Vad menar du? Har du komplex för att du inte är Einstein eller vad då? Har du ingen familj? Inget jobb? Låter skitviktigt på något sätt. Ödet placerar dom för lågt. Vem inbillar du dig att du är?
M: ... Jag för bok över mitt liv med hjälp av mina tankar.
S: ... Humor har du i alla fall. Men vad säger fru och barn om det då? För bok över mitt liv med hjälp av mina tankar? Lever du helt i det blå?
M : ... Jag kände en som redovisade sitt liv enbart med hjälp av sin mages funktioner. I hans hem stod en rad pottor för de senaste sju åtta dagarna uppställda för begrundan. Detta studerade han och reflekterade över, alla andra ämnen stank för honom. Hos mig finner man, en smula snyggare presenterat, tankar, en gammal mans exkrementer om du så vill. Än hårda, än lösa, alltid osmälta.
S: ... Ironisk är du också. Varför ser du så här på saker och ting? Är det ålderdomen och det blodiga inbördeskriget som du håller upp som spegel? Speglar dig i? 
M: ... Var och en av oss lämnar sitt särskilda bidrag till samtidens förfall: somliga bidrar med svek, andra med orättfärdighet, gudlöshet, tyranni, girighet, grymhet efter vad de mäktar; de svagaste bidrar med dumhet, fåfänga, sysslolöshet och till dem hör jag.
S: ... OK
M: ... Det är en fördel för mig att det bedrövliga tillståndet i det här landet sammanfaller med min bedrövliga ålder och sjukdom.
S: ... Så det är därför du tänker lämna landet? Rida till Italien? Dö där borta? 
M: .... Mmm ... Trots att jag är okunnig och ointresserad är min närvaro till stor nytta för driften av min gård. Jag ägnar mig åt den, men motvilligt. Härhemma är det alltid något som går snett. Än den ena, än den andra familjens affärer får du på halsen. Du observerar allt på alltför nära håll; klarsynen blir en pina för dig själv, här som i så många andra fall. Jag undviker tillfällen att bli irriterad och vill inte veta om sånt som går galet, ändå stöter jag hela tiden på sådant härhemma som jag ogillar. En svärm av små plågor skadar oss mer än en enda våldsam, hur stor den än är.
S: ... Inte lätt att få klart besked av dig inte. Som att ta i en ål. Man måttar åt skallen men får tag i arschlet. Det sägs att Far din gjorde dig arvslös? I alla fall i sitt första testamente. Var det för att du inte gillar att sköta det du har för händer?
M: ...Vad min personliga läggning beträffar är jag inte särskilt road av att vare sig bygga, vilket påstås vara
så lockande, eller jaga eller sköta trädgårdar och inte heller road av lantlivets övriga nöjen. Folk som hör mig
tala om min oduglighet som lanthushållare och viskar i mitt öra att det där är en föraktfull inställning och som påstår att orsaken till att jag inte lär mig jordbrukets redskap, dess årstider och arbetsordning, inte vet hur mitt vin framställs och hur ympning går till, inte kan namn och utseende på örter och frukter, inte vet hur man tillreder maten som jag äter och inte vet namn och pris på de tyger som jag klär mig med är att jag har ett högre vetande inom mig – de irriterar mig till döds. Det är bara dumt: det vore mer enfaldigt än inbilskt. Jag skulle hellre vilja vara en god ryttare än en god logiker.
S: ... Det sägs att du är bra ryttare. Men det är väl inte så konstigt att folk tror att du går omkring med ett högre vetande inom dig när du säger sånt som att du registerar ditt liv med hjälp av dina tankar? Du får skylla dig själv. I mina öron låter det i alla fall som far din tyckte du var en jävla latmask?
M: ... Jag skulle önska att min far i stället för någon annan del av sitt arv hade fått mig att överta den lidelsefulla kärlek som han på sin ålderdom hyste till driften av sin egendom. Jag nöjer mig med att glädjas åt världen utan att engagera mig i den, och med att leva ett liv som åtminstone är ursäktligt och i alla fall inte är en börda för vare sig mig eller andra. På de arton år som jag har skött egendomen har jag inte orkat sätta mig in i vare sig ägardokumenten eller mina viktigaste affärer, som jag borde vara insatt i och ta mig an.
S: ... Har du inte någon som kan ta över förvaltningen då? Om nu det är vad du vill?
M: ... Just nu skulle jag önska att jag hittade en svärson som kunde pyssla om mig på min ålderdom och vyssja den till ro: i hans händer skulle jag lägga den fulla rätten att bestämma över min egendom och tillgodogöra sig den, så att han kunde förfara med den som jag gör och få samma utbyte av den som jag nu får, förutsatt att han kom med ett verkligt tacksamt hjärta och som en vän. Men herregud, vi lever i en värld där lojalitet är något okänt för våra egna barn .... Men anledningen till att jag reser till Italien är att jag inte kan förlika mig med den mordiska situationen i vårt land. Utövandet av dessa ohyggliga ondskefullheter
vittnar lika mycket om energi och själsstyrka som om förvillelse och laglöshet ...