Tillvaron kan upplevas på olika sätt. Inte minst dess flyktighet. En del söker en fast punkt - något bortom föreställning och förändring. Om det nu finns något sådant? Kunskap är alltid begränsad till den plats där vi lever på och till det område inom vilket vi verkar och till den horisont vi kan föreställa oss.
..."Vi går inte rakt fram, vi snor snarare runt. Vi vrider oss och vänder oss. Vi går i våra egna spår. Jag fruktar att vår kunskap är svag i alla riktningar. Om vi såg lika mycket av världen som vi inte ser, skulle vi antagligen se evig mångfald och växling av former".
Världen, som vi upplever den med våra sinnen, är alltså bara växling och olikhet.
..."Jag, som skryter med att jag så ivrigt öppnar armarna för livets glädjeämnen och tar emot vart och ett på ett särskilt sätt, finner nästan bara vind i dem när jag skärskådar dem noga. Men än sen, vi är vind rakt igenom. Och vinden är klokare än vi och älskar att susa och röra sig och är nöjd med sina egna uppgifter utan att önska sig stadga och fasthet, egenskaper som är den främmande" ....
Vinden är alltså klokare än vi. Vi borde avstå från att önska oss den stadga och fasthet som ändå inte finns. Variation, omväxling, föränderlighet är det som gäller. Därför är dragen i våra porträtt inte vilseledande även då de växlar och skiftar. Det finns inget stillastående. Tillvaron är rörelse. Tillflykten är medmänsklighet, ett formidabelt vapen mot dumhet, fåfänga och grymhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar