Vad undviker svenska media att rapportera om i denna konflikt? Det mesta. Det förstår man efter att ha läst några av Robert Fisks artiklar. Som här om västvärldens politiker.
... But what US administration would really want to see Bashar's atrocious archives of torture opened to our gaze? Why, only a few years ago, the Bush administration was sending Muslims to Damascus for Bashar's torturers to tear their fingernails out for information, imprisoned at the US government's request in the very hell-hole which Syrian rebels blew to bits last week. Western embassies dutifully supplied the prisoners' tormentors with questions for the victims. Bashar, you see, was our baby ...
Visst har man ändan bak hur man än vänder sig men visst vore det klädsamt att informeras även om dessa perspektiv? Artiklarna är inte särskilt upplyftande. Fy fan för gatustrider i städer. Fy fan för arbetslösa grabbar som får vapen i händerna. Men Fisk intresserar sig i alla fall för verkligheten, dvs människor, inte rubriker. Här. Och här. Och här kan man följa BBCs av Fisk så hyllade rapportering. Det är lönsamt vara krigsreporter, inget annat.
...We forget the "big" truth. That this is an attempt to crush the Syrian dictatorship not because of our love for Syrians or our hatred of our former friend Bashar al-Assad, or because of our outrage at Russia, whose place in the pantheon of hypocrites is clear when we watch its reaction to all the little Stalingrads across Syria. No, this is all about Iran and our desire to crush the Islamic Republic and its infernal nuclear plans – if they exist – and has nothing to do with human rights or the right to life or the death of Syrian babies. Quelle horreur! ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar