För att träffa släkt och vänner, semestra, kanske arbeta. Ett annat svar med många bottnar är att "jag läser och reser inte för att bedra mig själv utan för att lära känna mig själv genom mina reaktioner". Den som sade det hette Goethe. Böcker och nya upplevelser var den bästa proviant han funnit under sin resa genom livet och han beklagade oss som lever utan dem.
Goethe menade att den som reser bryter mot sina egna vanor och därigenom i bästa fall väcker sin livskraft, förhindrar att den möglar och slappas. Platon å andra sidan tyckte att människor överhuvudtaget inte skulle få resa innan de har fyllt fyrti eller femti. Först därefter skulle resor bli nyttiga och lärorika. Andra hävdar att vi reser för att det är något vi saknar. Åter andra att resandet ytterst drivs av en i oss genetiskt nedlagd vandringslust. "Jag läser och reser inte för att bedra mig själv utan för att lära känna mig själv genom mina reaktioner". Undrar vad Goethe menade med att han inte reste för att "bedra mig själv"?
Att det är lättare att upptäcka egna fel och brister när man reser är klart. På resande fot i främmande land, med andra seder och bruk, uppenbaras med all önskvärd tydlighet hur lite man vet. I bästa fall öppnar dessa olikheter ens ögon. För tillvarons oändliga rikedom och variation. Det som fr a står på spel är ens egna vanor, tankesätt och föreställningar. Visst ligger det mycket i detta. Men inte behöver man resa för att lära känna sig själv? Gräset är inte grönare på andra sidan bergen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar