Drömmarna kommer och går som nattåg på växelbangården. En sovande hjärna väver samband med lekande laxar i älvar, myrbon och baksluga samtal. Utomlands. Detta behov av att hela tiden få röra på sig, få göra något. Som sedan följs av en vilsen fråga vart? I vilken riktning? För att göra vad? En ständig pendel mellan dubbla nödvändigheter. Även nattetid med drömlika resor och känslan av att försvinna.
Känslan av osynlighet tar över. Tåg- och bussresor, anonyma landskap där man inte vet vilka städer och byar man är i eller passerar, inte vet något om landskapens flora och fauna. Ett av de lataste sätt som finns att fördriva tiden.
Alla korta möten med främlingar, utbyten av förtroligheter för att sedan skiljas och aldrig mera ses. Minnena läggs i komposten, förvandlas till mylla för myter och melodramer och fantasier. Och fr a den alltid starkt doftande insikten om den egna obetydligheten. Doften följer en dag som natt. Främmande mat, främmande åsikter, främmande vanor, främmande språk, beroendet av främlingars välvilja, främlingars beskydd. Vilken optimism. Eller naivitet, dumdristighet? Eller mod?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar