Inget begär är naturligare än begäret efter kunskap. Eller hur? Därför prövar vi alla medel som står oss till buds, allt som kan leda oss till den. För "sanningen" är en så stor sak att vi inte bör förakta någon metod som kan föra oss till den.
Men när förnuftet sviker oss, för det gör det, då kan vi falla tillbaka på och använda oss av erfarenheten. Nu visar den sig tyvärr ofta vara svagare än förnuftet. Fast det beror på vad frågan gäller.
Men här finns problem.
För det första att förnuftet tar sig så många former att vi inte vet vilken vi ska hålla oss till?
För det andra att erfarenheten inte har färre. Dess mångfald är oerhörd.
Ta bara de slutsatser vi försöker dra av en jämförelse mellan olika händelser. De blir med nödvändighet osäkra. Eftersom händelserna alltid är olika.
Det verkar som naturen har ålagt sig själv att aldrig frambringa något annat än sånt som är olikt.
Allt som finfördelas blir stoft, blir förvirrat.
Erfarenheten visar att all denna mångfald och alla dess tolkningar skingrar sanningen och krossar den.
För det är omöjligt att hitta två åsikter som är exakt lika. Inte bara hos olika människor. Utan också hos en och samma människa vid olika tidpunkter. Amen ....
PS Bilden visar Sanningens Mun i Rom. Den som stack in handen i den och sade något som inte var sant fick handen avbiten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar