Visst kan introspektion vara en kunskapsväg. Det finns många att välja bland. Introspektion fillas fr a för mystiker av olika slag. Men för dom handlar det för det mesta om att försöka komma bort från sig själv.
I Montaignes fall är syftet det rakt motsatta, att komma fram till sig själv. Men efter att ägnat sig åt det i 30 år, upptäckte Montaigne att det inte fanns något att komma fram till! Det fanns inget ursprungligt. Ganska underbart :-)
Därför är nog därför som det är ett så stort nöje att följa hans irrande fotspår längs den lika slingrande väg som han vandrar; fylld av plötsliga sidosprång, lappkast och aldrig sinande motsägelser.
Montaignes tankar är på rymmen, löper fritt, utan kontroll. Han är ingen systembyggare. Vill varken bevisa det ena eller andra. Han har ingen metod, drivs inte av någon teori. Försöker inte ens - som de flesta i hans samtid - att tvinga in allt, om än med skohorn, i en religiös tankebyggnad.
En del av hemligheten bakom hans attityd är "sysslolöshet". Han talar ofta om sin lättja, sin passivitet. Men, påpekar han, det rör sig om en aktiv passivitet. Han vagabonderar. Ordet är franskt och har med medeltidens vagare att göra och latinets reexvagare som på franska blev reverie, dvs vakendröm, dagdröm. Ordet kan också betyda sinnesförvirring.
..."Jag ser bättre än andra att de här böckerna bara innehåller drömmerier", skriver han. Och fortsätter lika road som fascinerad och förvirrad: ..."mitt omdöme tar sig fram trevande: vinglar, vacklar och snavar". Att läsa Montaigne är som att vandra på en smal stig: ..."Mitt omdöme flyttar bara fram och tillbaka: det går aldrig rakt fram, det flyter runt, irrar".
Så den som läser Montaigne börjar själv ströva, drömma, irra och treva. Glömska spelar också en framträdande roll: ..."Jag glömmer mina skrifter och åsikter lika lätt som allt annat".
Allt detta gör läsaren på gott humör, lockar till leenden. Humor och ironi ligger på lur bakom varje krök. Vem känner inte igen sig i detta drömmande, vinglande, vacklande, snavande, flytande, irrande, glömmande ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar