Sakta men säkert börjar bilden av Stefan Löfven att tona fram. I går satt han i SR P1 och berättade om sin syn på SAPs ideologi. Ni vet det där tugget som Juholt behärskade till fullo. Att Löfven försökte sig på det hela påminner om Clarck Kent och Stålmannen. Ena stunden lät Löfven som vilken representant som helst för näringsliv och politik, nästa som den lågmälde man som ska rädda Sverige från klassamhället och ställa allt till rätta ( dvs han lät som Reinfeldt / Borg brukar göra). Här. Men Löfven fortsätter vara pragmatisk, väl medveten om hur extremt litet svängrum som finns på samhällstoppen där det alltid blåser högervindar.
Men ännu återstår mycket för Löfven. Jobb - javisst. Men det är i stort sett omöjligt avgöra vad som skiljer honom från Moderaterna. Så intensiv är dragkampen om Medelklassens ljumma röster. Löfven säger inte ett ord om Moderaternas enorma privatiseringar. Och det han han hade att säga om ungdomsarbetslösheten var dimmigt. Faktakollen ger knappt utslag. Och skatterna? Alla ägg har lagts i Pagrotsky´s knä och han redovisar resultaten först i höst. Men nu handlar inte politik om fakta och kunskap, utan folk tittar på hur Löfven ser ut och är klädd och hur tonfallen är. Alltså om förtroende och ingenting annat. Och det väcker Löfven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar