Leif GW Persson om vårt behov av verklighetsflykt

Jag gillar August. Han säger saker i mitt ställe, säger dem rakt ut, saker som jag helst inte ens vill tänka på och varje gång jag hör honom så lättar mitt inre tryck. I den litterära värld, skapad av andra, där jag tillbringar goda delar av min vakna tid är han dessutom i gott sällskap. Till mina absoluta favoriter räknar jag således politiska idioter som Hamsun och Céline, vanliga alkisar, rasister och horkarlar, som Hemingway, Mark Twain och Simenon. Jag har till och med upplåtit rum i mitt hjärta åt J.D. Salinger och Truman Capote, trots att den förste inte verkar ha varit någon sällskapsmänniska direkt, och trots att den andre önskade livet ur mig i en hotellbar i San Francisco för snart fyrtio år sedan, den enda gång som jag träffade honom i levande livet. Hela artikeln här.