Vilka idéer, stämningar, personer och konflikter har format ens liv? Privat som allmänt? Någon sade att den ekonomiska historien - inte bakgrund eller föräldrar - formar ens medvetande mer än något annat. Klokt kan nog vara att förhålla sig skeptisk till den egna förståelseprocessen hur den än ser ut. För den egna berättelsen skiftar - ser olika ut vid olika stadier i livet. Men de egna kunskapsluckorna är ofantliga och växer med åren och sätter därmed en hel del av den egna logiken ur spel - den blir bristfällig.
Att ägna sig åt en slags uppgörelse med sitt förflutna kan vara givande, kanske nödvändig och kommer ofta förr eller senare i en människas liv. Ingen kan flyta ovanpå. Fast det är klart - visst vill man glömma. För det som kallats "elementarkrafterna" i våra psyken är partiska: egoism, sexualitet, kärlek och tvivel. Sen inte att förglömma. Den stora idéhistoriska influensen när det gäller kartläggning av det förflutna tillhör först och främst romantiken. Vilka fallgropar skapar det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar