1949 sker kinesiska revolutionen. Då skulle socialismen rädda Kina.
1979 sjösätts DengXiaoPings politik. Då skulle kapitalism rädda Kina.
1989 äger massakern rum på Himmelska Fridens Torg. Då skulle Kina rädda socialismen från sammanbrott av det slag som ägt rum i Östeuropa och Ryssland.
2009 kom finanskrisen. Då kunde bara Kina rädda kapitalismen.
Kina är idag en lika säregen nation som den alltid varit. En byråkratisk kapitalism vilande på våldsutövning. När KKP talar om demokrati menar de den sorten som medför att KKP enbart kan stärka sin kontroll över sina medborgare och ingenting annat. Partiets auktoritet vilar idag på tre fundament. För det första har det gett människor ett materiellt bättre liv. För det andra har det värnat om landets politiska och sociala stabilitet. För det tredje har Kina återtagit sin roll i världen. Nationalismen sitter i högsätet.
Många menar att den utvecklingsfas som Kina genomgått sedan 1979 - en våldsamt dynamiskt ekonomisk utveckling till priset av lika enorma klassklyftor och en lika enorm miljöförstörelse - ändå varit lätt jämfört med vad som komma ska. KKP står idag inför politiska vägval av ofattbara proportioner: socialt, ekonomiskt, politiskt, demokratiskt, miljömässigt och militärt.
Om den globala uppvärmningen står och faller med Kinas beroende av kol, många hävdar det, är frågan redan körd. Kina är idag till 70% beroende av kol för sin energi och målsättningen är nu att dra ner beroendet till 65%. Indien storsatsar dessutom nu på kol liksom Mongoliet. Framtiden är som kolet - svart. Kärmnkraft då? I Kina finns idag 14 och 27 är under uppbyggnad. Ytterligare hundratals behövs. Skulle Kina ha samma kärnkraftsberoende som Sverige, skulle Kina behöva 1 000 kärnkraftsverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar