Ganska egendomligt. Krig går ut på att vinna lokalbefolkningens stöd och döda fiender. För att göra det krävs en hel del. En soldat jag intervjuat sade att det var värst att döda de fem - sju första, sen gick det lättare. Han kände sig tillvand ungefär som en missbrukare. En annan sade att han hade briefats av psykologer, men när han svärande började beskriva vad han tyckte om den civilbefolkning han haft i uppgift att skydda, hade psykologen glatt konstaterat att inte behövde han någon hjälp inte. - Du har ett bra psyke.
Å andra sidan. I Afghanistan fritas då och då fängelsekunder. De som åkt in för mord gör sen ofta snabbt karriär under krig eftersom de där får ägna sig åt det de gillar bäst. Och soldater som dras med psykiska men - de flesta drabbas av det efter att ha varit utsatta för eldgivning i 30 minuter - ja, för dom finns korttidsterapier som går ut på att snabbast möjligt sätta dom i stridbart skick igen. Israelerna har varit duktiga på att utveckla metoden.
Så hej då Söndagskolan. Vad tror ni krig är för något? Och hur lätt tror ni det är att skilja agnarna från vetet? Den amerikan som det nu gäller är en f d börsmäklare som av "alla" - grannar och stridande kamrater - bedöms som "normal". Sen - de som en gång varit ute i krig återvänder gärna dig eftersom de har svårt anpassa sig till det civila vardagslivet. Och de som söker sig till s k fredsbevarande tjänst vill naturligtvis testa sig själva. De är inga söndagsskolegossar eller tjejer precis. Även om Försvarsmakten vill framställa dom så. Ett slags riddare som skyddar kvinnor och barn men låter krigsherrar och vapen- och knarkhandlare gå fria. Fight mot dom ingår inte i mandatet.
Inget är så lätt som att moralisera över försvarsmaktens psykologer. Nej, mycket av det som skrivs om krig och krigföring är tvättat, strykt och parfymerat. Verkligheten visas inte upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar