Kulturknuttar är ofta radikala på ett okunnigt sätt. Som det här med Kina. Nu ska vi återigen läsa om nödvändigheten av yttrande-, mötes- och demonstrationsfrihet i Kina. Vet inte om de vet vilken rå nationalism som är förhärskande där? Och vilken korrupt polisstat vi talar om? Skulle vi ha fria val i dagens Kina skulle vi snart se 1000-tals Milosevic typer sitta vid köttgrytorna. De gör det redan. Så personligen - tro inte jag inbillar mig att min åsikt betyder något - är jag jäkligt glad över att det inte råder fria val i Kina.
När jag pratat med kineser om detta ser de oförstående ut. De tänker tillbaka på kulturrevolutionen. Allt har blivit bättre sedan dess. Yttrandefriheten är inte så viktig så länge folk tycker att de fått det bättre. Den som vill veta mer kan ju läsa Vogels magnifika biografi över Deng Xiaoping.
Nobelpristagaren Liu Xiaobo är en modig man. Inget tvivel på den punkten. Men det gäller att välja sina strider. Och i Kina kan man slåss för mycket. Xiaobo är känd som USA-dyrkare och tillhör tyvärr landets mest marginaliserade skikt - de liberala intellektuella. Hans politiska åsikter har lyfts fram av andra här. Bl a tycker han att Kina behöver 300 år av kolonisation för att bli som HongKong. Det är nog en del kineser som har synpunkter på den saken. Och han gillade skarpt Irakkriget och tar dessutom emot bidrag från NED, en av alla de amerikanska organisationer som efterträdde CIA:s fonder.
Om jag är kommunistanhägare? Tvärtom. Om jag ogillar dagens kinesiska ledarskikt? Alternativen förfärar. Landet har inga demokratiska traditioner att falla tillbaka på. Däremot en blodig tradition av långvariga och storskaliga inbördeskrig och utländska ockupationer. Det är just denna kinesiska historia som gjort kineser till de råa nationalister de flesta av dom är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar