...Jag har genomlevt, i fantasin, i medlidandet, alla de skamlösheter och samvetslösheter som präglat den första hälften av 1900-talet. Jag har också sett, vid tidig ålder, bleka shellchockade människor militäriskt uppradade utefter Unter der Linden, hjälplöst skakande. Samma år såg jag några av första världskrigets slagfält där inte ett hus fanns kvar, inte ett träd. Det var 1920.
Sedan kom Spanienkriget, andra världskriget, Korea, Vietnam och sedan uråldrig tid rashatet på alla fronter, maktmänniskan, den fantasilösa, alltså omedlidsamma. Jag har efter en lång kamp med minnen och erfarenheter kommit fram till att en idylldiktning är en omöjlighet för mig och jag kommer aldrig mer att försöka mig på den.
Jag finner det egendomligt att människor inte förstår hur nära vi står det djupt tragiska. Varför jag kommit att intressera mig för det grekiska? Därför att det grekisk-bysantinska livet är det politiska livet av gammal hävd och enligt inrotad vana även i våra städer och stater. Jag intresserar mig för Grekland och det grekiska för att jag hatar det. Jag har studerat det bysantinska för hemskheten i det, för det hemska beteendemönstret ...
Gunnar Eklöf: Tacktal till Nordiska Rådets Pris 1966
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar