I regel undviker historiker av vad slag vara må att spänna över långa tidsrymder. Med långa menar jag tusentals år. Forskarna som vill göra det drar sig inte för att sträcka ut sin forskning 50 000, 500 000 år bakåt i tiden. Det måste vi göra hävdar dom för att inte dra felaktiga slutsatser, få skeva perspektiv på vår egen korta tid på jorden. Dessa forskare har nu gått samman och lägger fram sin syn i boken "Deep History".
Kungstanken är frågan - vad går vi miste om när historiker som regel bara sträcker sig 250 år bakåt i tiden? Till franska revolutionen eller så? Och hur skiljer sig denna historiesyn från den som växer om antropoler, arkeologer, primatologer, genetiker och lingvister polar sina kunskaper? Fokus läggs mer på långa trender och processer än individer och händelser. Släktskap, geneologi, utvecklande av olika traditioner, t ex empati, hamnar i fokus. Frågorna styr forskningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar