Varför skrivs det så mycket om kungahuset?
Jo, det finns en mångtusenårig germansk-nordisk myt om dess betydelse. Den går ut på att det är kungens fruktbarhet som bestämmer landets utveckling. Det är i själva parningsförmågan som det konungsliga sitter.
Kungagärningen består alltså i att betäcka honor och avla avkomma. Ju fler han sätter på dessto bättre. På så sätt bidrar han till landets rikedom. Säden växer och landet blomstrar.
I Gamla Uppsalas blotseder, nu talar vi vikingatid, ingick inte bara att kungen skulle betäcka kvinnor offentligt, utan också att han skulle låta säden gå, inte bara i kvinnan, utan också i jorden. En impotent kung slog man helt enkelt, i alla fall enligt myten, ihjäl. Den bakgrunden ger ett annorlunda perspektiv på kungens kvinnoaffärer.
Idag talas det om hur viktigt det är att kungahuset håller oss på gott humör. Och det gör dom ju ... Eller hur. Här.
Summan av kardemumman? Att man då som nu noga följer de kungligas kärleksliv: är det ett uttryck för den germanska tradition?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar