Gyllenhammar skriver uppgivet om den värld han känner bättre till än de flesta av oss. Den där man kallar varandra för "Gentlemen".
Gyllenhammar är en sådan. Kommendör av första klassen av Vasaorden 1973, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien 1974, Kommendör av Finlands vita rosorden 1977, Kommendör av franska Ordre national du Mérite 1980, H.M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band 1981, medicine hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1981, Kommendör av Sankt Olavs Orden 1984, Kommendör av Finlands vita rosorden av första klass 1986, Kommendör av Franska Hederslegionen 1987, teknologie hedersdoktor i London 1987 och i Halifax 1988, Kommendör av Belgiska Leopoldsorden 1989, pol. hedersdoktor i Helsingfors 1990 och jur. hedersdoktor i Vermont 1993. En ärans man.
"Näringslivet går igenom en period av rå nykapitalism. Dagens girighet står i kontrast till de stora industriella dynastierna som förvaltade långsiktigt och med ansvar för alla intressenter. Näringslivet måste hitta tillbaka till sunda värderingar, där pengar inte är allt", tycker Pehr G Gyllenhammar. Och så nämner han Rockefeller .... Rövarbaronen.
Visst haltar debatten om girighet på båda benen, famlar i mörkret medan vinden blåser vart den vill. Privat tillhör Gyllenhammar den kategori av människor som lever i ett land som flyter av mjölk och honung. Några konkreta åtgärdsförslag mot den slemma vinning som han skriver om har han inte. Han vet att det är meningslöst. Vackra ord, en slags predikan, är allt vi erbjuds.
Inte ett ord om eurokrisen. Eller vår tids politiska adel. Inte heller något om den största förändring som skett inom kapitalismen under Gyllenhammars egen livstid.
Den exploderande fondmarknaden, de ägarlösa företagen. På några decennier har miljontals småsparare, försäkringstagare och pensionärer överlåtit sitt kapital och ägande till okända tjänstemän i olika fonder. Fondkapitalismens förvaltare tar inget ansvar, de äger inte pengarna de hanterar.
Tänk om Gyllenhammar beskrivit vad som ligger bakom denna utveckling? Vilka som skrev lagarna? Vilka som lobbade för dom? Och vilka som röstade igenom förslagen? Göran Persson var nere i Australien när det skett och sade att när folk upptäcker det här kommer de att bli förbannade. Han röstade igenom dom för att pensionssystemet skulle vältras över på småfolk. Samtidigt gick årtionden av inbetalningar som folk gjort upp i rök. Till moneyheaven som börsfolket flinande säger.
Idag ligger mer än hälften av Sveriges BNP i dessa mer än tusen fonder. Och ute i EU finns motsvarande 50 000 miljarder i fickorna på dessa tjänstemän och spekulanter. Så visst ska vi tala om ansvar och uthållighet, men med vilka? Vilka är villiga att vidtaga några åtgärder? Fondkapitalisterna sitter säkert i sadeln. De vet att börjar det skaka och blåsa kastar staten in så mycket pengar som behövs. Eller ECB. Som nu utsätts för påtryckningar. Bara tyskarna som spjärnar emot verkar det som. Och de har ju erfarenhet av vad inflation kan medföra. Titta på 1920-talet.
Manöverutrymmet är inte så stort. Om det ens existerar i annan mening än panikartade anpassningar hit och dit. Men det är för jobbigt att tala om sånt. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar