Demokratins frö spirade i 2 000 år. Började skjuta skott under de amerikanska och franska
revolutionerna. Bekämpades av imperier / monarkier till 1918 då
Europa förvandlades till ett demokratiskt experiment på
första-världskrigets-kyrkogård. Nya nationalstater byggdes på
ruinerna av störtade imperier.
Det
var de totalitära krafterna som gick segrande ur kampen om själarna.
1941 fanns elva demokratier kvar. Fem i Norden.
Franklin D Roosevelt fruktade att ”demokratins låga kan släckas”.
Efter 1945 fick demokratin vind i seglen. Den koloniala frigörelsen, ryska och östeuropeiska dissidenter, Charta 77
och polska Solidaritet, Berlinmurens fall, Sovjetunionens fredliga
sammanbrott infriade allt vad en demokrat kunde hoppats på.
2007 bröt EUs ekonomiska kris
kopplingen mellan demokrati och ekonomiska framsteg. Invasionen av
Iraq och Afghanistan hade dessförinnan fått asiater och araber att förknippa demokrati med annat än framsteg. Må vara att några diktatorer i arabvärlden
störtades men bara för att snabbt se nya installeras och berika sig. Kina seglade upp som en framgångsrik modell. Sedan 1980 har medborgarna sett sin levnadsstandard
fördubblas vart tionde år, medan den västerländska demokratin fortsätter sin går
kräftgång. USAs politiker ställer sig oupphörligt inför budgetstupet. Där går tjugo lobbyister per kongressledamot.
I EU finns 7 000 lobbyister med fritt
tillträde till EU-parlamentet. Dessutom 7 000 till utanför. Inom EU talas inte länge om ”det demokratiska
underskottet”. Valdeltagandet till EU-parlamentet har sedan
1979 stadigt sjunkit. Från 62% till 2009 års 43%. Medlemsantalet i Europas politiska
partier sjunker också. I England 1950 var t ex 20% medlemmar i ett parti,
idag är det 1%.
Det tog Tyskland 44 år att återförenas. Kina förlorade Taiwan 1949 men arbetar på att
återerövra ön. Ryssland agerar lika långsiktigt. Putins tal påminde om en klassisk brittisk imperialists. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar