Kopia på samtalsuppteckningar från EU:s utrikesministermöte

Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen D-post: BRYR/2014-03-03/2222

Bryssel

Rådet för utrikesfrågor (FAC) 3 mars 2014 – rapport
Extraordinärt FAC diskuterade situationen i Ukraina och Rysslands agerande där de senaste dygnen. Situationen var extremt allvarlig och detta reflekterades i det utkast till rss som tagits fram av EEAS. Diskussion följde kända skiljelinjer. 

En grupp MS argumenterade för att undvika konfrontation med RU och lämna dörren öppen för fortsatta kontakter – RU var en del av lösningen. 

En annan grupp efterfrågade beslutsamt agerande från EU med stopp för viseringsförhandlingar, förhandlingar om Nya avtalet och förberedelser inför G8-mötet i Sotji. SE pläderade för tydligt och klart budskap; RU agerande var oacceptabelt. 

Visst stöd för SE förslag om vapenembargo. Viktigt med samverkan med OSSE, Europarådet och FN. Finansiella paketet började ta form, experter från DG ECFIN på plats i UA tillsammans med IMF. EU:s stats- och regeringschefer diskuterar Ukraina den 6 mars.
Rådet för utrikesfrågor höll den 3 mars 2014 ett extrainkallat möte. Enda punkten på dagordningen (7157/14) var situationen i Ukraina. Sverige företräddes av utrikesminister Carl Bildt.

_______________

HR Ashton hänvisade till det nya utkast till rådsslutsatser som skulle diskuteras. Utvecklingen i Ukraina var chockerande. Detta var i sanning ett test för EU – av hur man agerade tillsammans och i sitt grannskap. Det ryska parlamentet hade godkänt president Putins begäran om att få sätta in rysk trupp i UA där ryska medborgares intressen hotades och ryska soldater var på Krim. RU agerande stod utan tvekan i strid med landets åtaganden enligt FN-stadgan, Helsingfors-konferensens slutakt och samarbetsavtalet mellan RU och UA om Svartahavsflottan från 1997. I denna situation måste EU reagera.

Det handlade dels om att stödja och delta i ansträngningarna för att nå en lösning på konflikten – OSSE hade definitivt en roll att spela här liksom Europarådet, FN och USA – dels om att klart och tydligt uttrycka stöd till UA:s folk. Det finansiella stödpaketet var synnerligen viktigt här. EU:s budskap till UA:s regering hade samtidigt varit tydligt på punkten att man emotsåg en inklusiv regering med deltagande också av Regionpartiet. Världssamfundet behövde få bekräftat att UA regering föresatt sig att agera så att stödpaketet blev möjligt.

EU:s erbjudande om AA/DCFTA var fortfarande aktuellt. Frihandelsavtalet var enormt viktigt för UA och EU skulle nu sända ett övertygande budskap om att man avsåg att ta processen med avtalet vidare. I detta sammanhang var det viktigt att EU inte glömde Moldavien och Georgien.

Därutöver skulle EU ”reach out” till RU. Vägar för att minska spänningarna måste identifieras. Situationen fick inte bli ännu sämre. Att sända ett enhetligt EU-budskap och tala med en röst var nu av yttersta vikt.

En MS redogjorde för sitt besök i Moskva för en vecka sedan. RU hade framfört kritik mot att avtalet av den 21 februari hade brutits, men ändå uttalat någon form av acceptans för den nya regimen i Kiev. Steget till dagens extremt allvarliga situation var därför långt. Utöver att tydligt fördöma det ryska agerandet var det viktigt att erbjuda RU en väg ut ur situationen. Hela 25 % av gasen i EU importerades från RU.

En annan MS redogjorde för ett besök i Kiev och Donetsk den gångna helgen, genomfört tillsammans med tre andra MS. Slutsatsen från de många mötena var att regeringen i Kiev var helt legitim och därför inte kunde benämnas ”interimsregering”. UA hade framfört en stark vilja att snarast underteckna AA. Finanspaketet behövde omedelbart fås på plats och den politiska processen i UA måste vara inklusiv. Under möten i östra UA hade vissa interlokutörer ondgjort sig över den politiska processen i landet, men gemensamt för samtliga var att man inte var beredd att göra avsteg från UA:s territoriella integritet.

En tredje MS hade också nyligen besökt Kiev och menade att situationen i UA nu starkt påminde om situationen i Georgien 2008. Också där hade ryska myndigheter snabbutfärdat ryska pass, det hade funnit en lokal konflikt och en rysk invasion hade följt. Skillnaden i UA var att RU inte lyckats provocera UA på samma sätt som man provocerade GE. EU måste göra helt klart för RU att det ryska agerandet skulle stå RU dyrt. EU måste nu ge fullt stöd till nya UA regeringen, fortsätta processen med AA i enlighet med rådsslutsatserna från 10 februari och bjuda in till inklusiv dialog. RU hade dock än så länge inte reagerat på EU:s ”outreach”. Beträffande sanktioner var det viktigt att de som gjort sig skyldiga till brott i UA inte kunde fortsätta åka skidor i Tyskland och Italien. De många bilaterala kontakterna mellan MS och RU riskerade att splittra EU-gruppen, viktigt att förmedla ett gemensamt och tydligt budskap.

En MS som besökt UA dagen innan pekade på det kritiserade avskaffandet av lagen om minoritetsspråk. Det var nu viktigt att EU nådde en inklusiv process, särskilt med regionerna i öster. Att tvinga UA att efterleva IMF:s krav nu var omöjligt, EU behövde därför finna ett annat sätt att stödja UA ekonomiskt.

Samtliga MS som tog till ordet framhöll att det ryska agerandet på Krim stod i strid med RU åtaganden enligt folkrätten.

En grupp MS valde i sina kommentarer till situationen och utkastet till rådsslutsatser att fokusera på vikten av att i texten ge RU en väg ut ur situationen. RU måste inkluderas i processen för att finna en lösning på situationen i UA, RU var del av lösningen. Ordet ”invasion” i para 1 borde ersättas med ”violation of Ukrainian sovereignty and territorial integrity by acts of aggression”. Invändningar från en mindre grupp MS som menade att detta verkligen var en invasion i ordets rätta bemärkelse. Viktigt att nu undvika ett nytt kallt krig i Europa. RU agerande var typiskt för landets agerande i närområdet och många exempel fanns att hämta i historien.

En MS ur ovanstående grupp argumenterade särskilt kraftigt för att inkludera RU i processen. Alla MS hade sin egen historia med RU och det måste man respektera. UA:s territoriella integritet måste bevaras och de ryska soldaterna återgå till sina baser. Det ryska agerandet var ett tydligt brott mot folkrätten, samtidigt måste EU kunna fortsätta den politiska processen med RU imorgon. För EU handlade det därför om att stödja UA ledning att upprätta en konstruktiv kontakt med RU. Att fatta beslut i rådet om exempelvis sanktioner i detta läge då informationen fortfarandet var så motsägelsefull och bristfällig var inte lämpligt. I slutänden var det ändå besluten om det finansiella stödet som hade den största betydelsen. Bättre nu att sända OSSE på en fact finding mission. Erfarenheter från krisen i Kosovo skulle därutöver kunna användas, som exempelvis tillskapandet av en kontaktgrupp där både UA och RU skulle ingå. Om ER skulle sammankallas inom kort kunde sanktionsfrågan avhandlas där i det fall RU till dess inte vidtagit åtgärder för att minska spänningarna.

En annan grupp MS drev en hårdare linje. Det som nu utspelade sig framför våra ögon var värsta sortens sovjetiska scenario med massiv propagandakampanj, inte bara i ryska medier utan också i UA och andra länder. Utan tvekan var detta både en invasion och ockupation – vad krävdes egentligen mer för att EU skulle kunna erkänna detta? För bara några månader sedan vägrade RU acceptera att ett annat land intervenerade i Syrien med hänvisning till att det där handlade om en intern konflikt! Det var i sammanhanget rätt av EU att nu stoppa viseringsförhandlingarna och förhandlingarna om Nya avtalet. Ett vapenembargo borde därutöver införas. Risken fanns att nya frusna konflikter nu skapades. Jämförelsen med GE var inte helt rättvis, UA hade inte gjort RU något illa. Ryska officiella företrädares tillgångar i EU skulle frysas.

Samma grupp pekade på vikten av att EU snarast kunde möta UA:s förväntningar när det gällde snabbt undertecknande av AA.

Två MS underströk att enda sättet att få RU att lyssna och förstå var att snabbt adressera det enda som RU egentligen brydde sig om: viseringsdialogen. Situationen i UA utvecklades dramatiskt; idag hade det anordnats s k anti-Majdan i flera städer i östra UA. En MS hänvisade till att man hade tillgång till löpande information via sina konsulat i UA och analysen var att skulle RU gå längre in i landet än Krim skulle UA slå tillbaka. RU skäl att agera i UA var möjligen inte helt rationellt, men EU måste hålla huvudet kallt.

En MS ur den grupp som drev den hårdare linjen uttryckte tvivel över att inställda viserings-förhandlingar var rätt väg att gå. Däremot kunde frysning av ryska bankkonton och tillgångar i EU-länder vara mer effektivt liksom en översyn av den ryska olje- och gasexporten till EU. Det var viktigt att EU inte framstod som svagt. Om RU kom undan med sitt agerande i UA skulle man kunna upprepa den här politiken i exempelvis de baltiska länderna. Två MS ifrågasatte positionen att fortsätta viseringsförhandlingarna; hur skulle man kunna förklara för allmänheten i hemlandet att EU fortfarande var berett att diskutera viseringsskyldighet för RU efter det som hänt?

SE (Bildt) framhöll att detta förmodligen var den värsta situationen vi sett i Europa sedan Berlinmuren föll, kanske sedan 1968. Då skulle ny stabilitet och fred byggas och okränkbarheten av existerande gränser blev nyckelmomentet. Det vi nu bevittnade var för övrigt ”acts of aggression”, och det mitt i EU. De ryska förband som nu rörde sig på Krim var särskilda förband från olika delar av RU – detta var ingen barnlek. Minst lika allvarligt var att ryska Federations-rådet på bara några timmar givit tillstånd att skicka rysk trupp till UA.

Detta var en grov kränkning av folkrätten och kunde jämföras med händelserna i Sudetenland och på Balkan. EU kunde helt enkelt inte acceptera att RU gav sig rätten att intervenera i ett annat land där det fanns landsmän. Propagandakampanjen på rysk statlig TV var allvarlig, varje kväll undergrävdes EU:s långsiktiga och strategiska ansträngningar i närområdet.

Inför framtiden var idén om en OSSE-mission bra, men RU kunde blockera en sådan. Möjligen kunde man tänka sig en EU-mission. Förslaget om kontaktgrupp var komplicerat, en sådan hade funnits till Bosnien, men inte inkluderat parterna i konflikten, dessutom hade EU hamnat utanför. Nu fanns andra EU-instrument att använda. Viktigt att inte spela med RU i frågor som minoritets-frågan. Avskaffandet av språklagen hade inte varit bra, men samtidigt hade lagen bara funnits sedan i augusti. ”Att lämna dörren öppen för RU” – faktum var att ingen annan UM fick så mycket tid och uppmärksamhet i EU som Lavrov och de bilaterala kontakterna med RU var ytterst omfattande. Lösningen i den nuvarande situationen måste vara att RU drog tillbaka sina styrkor från UA:s territorium enligt rådande överenskommelse UA-RU samt att en internationell övervakningsmission sändes till UA.

Efterföljande MS gav stöd till SE:s inlägg och tillade att om EU fortsatte att bara diskutera restriktiva åtgärder istället för att implementera dem skulle man bli utskrattad.

En mindre grupp MS hänvisade till rådsslutsatserna från den 20 februari och önskade gå vidare med frysning av tillgångar för Janukovitjs regim.

Flera MS framhöll OSSE:s och Europarådets roll. ODIHR hade en viktig funktion i de kommande valen. (Kommentar: Under mötet lämnades besked om att RU blockerat en fact finding mission från OSSE till UA.)

En MS pekade på att avtalet från den 21 februari egentligen inte hade brutits av UA såsom RU hade argumenterat. Avtalet hade syftat till att stoppa massakern, och i detta hade man lyckats. Den nya majoriteten i UA parlament hade bjudit in Regionpartiet att ingå i regeringen, men partiet hade föredragit att stanna i opposition. Sanktionerna skulle vara tuffa, men samtidigt försiktiga. Om man kunde hänskjuta till Europeiska rådet att fatta beslut om dessa den 6 mars skulle man vinna ytterligare ett par dagar och ge RU chansen att backa.

KOM (kommissionär Füle) kommenterade uppgifterna om det finansiella paketet. Experter från DG ECFIN fanns redan på plats i UA för att tillsammans med IMF samla in information om läget. Efter att UA nått överenskommelse med IMF fanns 610 miljoner euro tillgängligt i makrofinansiellt stöd (100 miljoner direkt efter överenskommelse). Ytterligare 1 miljard euro i makrofinansiellt stöd diskuterades. 400 miljoner fanns i pågående program för struktursamarbete. Även inom NIF fanns medel. Nu skulle en ad hoc finansmekanism tillskapas med plattform i Kiev. Därutöver såg KOM över möjligheterna av vad som kunde göras inom mobilitet och handel. Beträffande AA var KOM beredd att agera snabbt för att trygga snabb implementering efter undertecknande. Möjligheten att erbjuda UA transitionsstöd för perioden fram till undertecknande diskuterades internt, dessa åtgärder krävde dock beslut i rådet och EP. Viktigt dock att ha med i beräkningarna att ett snabbt undertecknande utan kunskap om konsekvenserna var att spela Putin i händerna.

HR Ashton redogjorde därefter för presenterade förslag på ändringar till utkastet till rådsslutsatser, vilka antogs efter ytterligare diskussion. Hon bekräftade avslutningsvis att stats- och regeringscheferna skulle träffas den 6 mars för att behandla situationen i Ukraina.