Putin är både absolutist och
rysk-ortodoxt troende. Vid sidan om USA är ingen annat land så
genomsyrat av sina messianska ambitioner. Det som uppbär Putins
agerande är religion och nationalism, att hindra Ryssland från ytterligare sönderfall. Putin har flera
gånger hävdat att då Sovjetunionen upplöstes, stod landet på randen till inbördeskrig.
Putins drivkraft är alltså religiös
och nationalistiskt. Därav hans vurm för högerextrema filosofer.
Han sammanfattar sin hållning i doktrinen om ”suverän demokrati”, som föddes 2005–06 då ”färgrevolutioner” i
Ukraina och Georgien förde provästliga ledare till makten.
”Suvurän demokrati” innebär att
Ryssland varken tar order från EU eller USA. Ryssland tar bara order av Gud och sin härskare. Putin kan, trots sin
lojalitet mot Jeltsin, inte förlåta att Jeltsin ställde
Ryssland under förmyndarskap av västerländska finansiella
rådgivare och importert av västerländska värderingar.
Putins
favorittemata är en kombination av hotet om västerländsk inblandning i Rysslands
affärer och föreställningen om det ryska folkets utvalda
ställning, något som förra året bekräftades av den rysk-ortodoxa
kyrkan som då uttalade som sin absoluta ståndpunkt att Putin var utvald av
Gud.
Under Putins ledning ska ryska folket ta
Guds verk i egna händer och förvandla Ryssland till ett
himmelrike och exempel för resten av världen. Förr stod den marxist-leninistiska läran för detta himmelska
uppdrag, idag är det Putins ”suveräna demokrati” / nationalism / rysk-ortodoxa tro som gör det.
I väst ställer man sina förhoppningar till den
ryska medelklassen. Dess bas är i det närmaste obefintlig. Enligt
undersökningar – baserad på rysk lönestatistik – utgör den
c:a 8% av den ryska befolkningen. Dessutom är den politiskt djupt splittrad – långt ifrån liberal.
De arbetande och fattiga, i Rysslands alla småstäder och byar, de som utgör
Putins väljarbas, uppgår enligt samma undersökning från den ryska
vetenskapsakademin till 59%. Och bara 19% av ryssarna har tillgång
till dator i hemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar