2014-03-03

Putins väg till makten



Paragraf 1 i umgänget supermakter emellan, är att dela upp världen i intressesfärer. Var och en roffar åt sig vad den kan komma över under nattmanglingar och supande. Idag känner vi till en hel del av de en gång ack så hemliga överenskommelser som ingåtts. Från 1500-talet fram till Jalta-avtalet år 1945, då andra världskrigets segrarmakter styckade upp Europa - för att nu begränsa oss till den delen av världen. Då bl a Churchill gav Stalin fria händer i öst. Naturligtvis mot motprestationer.
Hur östeuropa nu delades upp efter det ryska imperiets sammanbrott, lär vi inte få veta på länge? En del av oss hinner nog skottas ner innan den sanningen ser dagens ljus. Vad Gorbatjov och Jeltsin kom överens om med EU / USA vet vi inte?
TV-dokumentären återger den idag gängse bilden av Putin. Det mesta av informationen vilar på intervjuer med Boris Berezovsky, som en gång var president Jeltsins kampanjgeneral. Och som dessutom var den som identifierade Putin som Jeltsins efterträdare! Numer är Berezovsky och Putin dödsfiender. Det går till så.
Men Berezovsky vet ganska mycket om det maktspel, den korruption som bakom Putins väg till makten och delar gärna med sig av hur Putin manövrerade i slutet av 1900-talet / början av 2000-talet. För det mesta i västerländsk medieskugga p g a 1999 års amerikanska presidentval och terrordåden den 11:e september 2001.
Frågan är om en demonisering av Putin hjälper oss förstå något av det storpolitiska, strategiska maktspel som nu pågår? Det hjälper i alla fasll inte mig, jag är helt enkelt för okunnig om Ryssland i allmänhet, krigen i Tjetjenien, hussprängningen i Moskva 1999, gisslandramat på Dubrovkateatern i Moskva och i Beslan och den alltför långa rad av mord - ouppklarade - på ryska dissidenter och journalister som präglat Putins tid vid makten.
Naturligtvis hör Putin hemma bland politiker som Husni Mubarak, Saddam Hussein, Muammar Gadaffi, Silvio Berlusconi. Det problematiska är att lika lite som dom svävade i tomma intet svävar Putin. Han bärs av ett brett, ryskt folkligt stöd och genomkorrupta oligarker. Den aggressiva formen av nationalism är motbjudande. Den som vill lägga sina ägg i Boris Berezovskys korg och tro på allt han säger bör nog även titta på denna dokumentär.

Inga kommentarer: