Putin skriver om den ryska historien

I juli 2013 gav Putin order om att skriva om rysk historia. Speciellt andra världskrigets. För att torpedera "historieförfalskningar". Allt enligt försvarsminister Nikolaj Pankov. Här.
Ett liknande försök gjordes 2009 men rann då ut i sanden. Experter tror att skolböckerna kommer att användas för patriotiska syften. ..."Ryssland är ett stort land med en storslagen historia och kyrka"....
I maj 2013 förbjöd Duman all kritik av den ryska krigsmakten under andra världskriget samt försök att återuppliva nazism. 15 000 dollar i böter eller fem års fängelse väntar den som bryter mot lagen. Vad detta innebär för granskning av ryska krigsförbrytelser återstår att se. Ta Katyn när 22 000 polacker sköts. Eller alla ryska massvåldtäkter i krigets slutskede. Eller Stalins massdeportationer av olika etniska grupper eller den organiserade massvälten i Ukraina eller 1930-talets Stalinrättegångar eller upprättandet av alla Gulagläger ...
2009 års dokument om rysk säkerhetsstrategi stöder uppdraget att skriva om den ryska historien.
Genom åren har Putin levererat en rad kontroversiella uttalanden. T ex det här om Finland.
Att finska vinterkriget syftade till att "korrigera de misstag" som skedde 1917 i samband med Finlands frigörelse. "Gränsen gick bara 20 km från Leningrad och det utgjorde ett hot mot stadens fem miljoner innevånare", sade Putin. Idag talar han återigen om den ryska rätten att skydda ryssar i andra länder.
I februari 2013 gav Putin ryska utbildningsdepartementet i uppdrag att ta fram skolböcker som ger en enhetlig version av rysk historia. Böckerna fick inte innehålla "motsägelser eller ge upphov till olika tolkningar". Det står naturligtvis inte i mänsklig makt att åstadkomma en sådan historieskrivning. Det får överlåtas åt propagandister, patrioter, nationalister och inga andra. Här.

"Out of Africa" och "Out of Saudi Arabia"

Att hominider av olika slag under årmiljonernas gång vandrat ut ur Afrika är känt. Mindre bekant kanske att de tog vägen från Afrikas Horn till nuvarande Saudi-Arabien ( vattenytan var 100 m lägre ), fortsatte längs Jemens sydkust, innan de tog sig vidare över Persiska Viken till Asien. En falang forskare frågar sig nu om vi inte bör komplettera "Out of Africa-teorin" med "Out of Saudi-Arabia-teorin"? Det må vara som det vill med den saken. Vi får se när forskarna kommit längre i sitt kartläggningsarbete. Dagens kunskap säger att homo sapiens varit i Saudi i 125 000 år. Tidiga hominider går 400 000 år tillbaka tiden. Sannolikt längre. Under tiden får vi roa oss med "dagsfärska" hällristningar, 6 000 år gamla, från Saudi.

Sju år med Paul Salopek

Paul Salopek har nu vandrat i 15 månader. För närvarande befinner han sig i Jerusalem. Han ska fortsätta vandra till 2020. En 51 årig f d krigsreporter som gjort det mesta. Jobbat som byggnadssnickare och yrkesfiskare. Hoppade tidigt av skolan för att gå sina egna vägar. Den som vill kan följa honom här. Ett unikt projekt. Klicka på bilden så förstoras den.

2010 års ryska militärdoktrin

här. "...reserves the right to deploy armed forces if the security of Russian citizens outside its borders is threatened" ...

SWP och Ash om Ukraina

En tysk rapport om läget i Ukraina. SWP lär stå tyska regeringens handläggare och utredare nära. Här finns den tyska versionen. Åtta sidor. Vad karaktäriserar läget? Vilka är aktörerna? Finns förutsättningar genomföra det planerade valet 25 maj? Bra om oligarkernas ställning i den nya ukrainska regimen. Inte någon smickrande läsning.
En intressant kommentator är den brittiske samtidshistorikern Timothy Gordon Ash ifrån Oxford. Han har skildrat de östeuropeiska demokratiska frihetsrörelserna sedan tiden före Berlinsmurens fall fram till idag. Hans bok "Folket - det är vi" är en klassiker. Här hans officiella hemsida. Här en artikel från 21 februari - ingen kan sia om framtiden - och här en färsk intervju från 27 mars. Visst - här finns önsketänkande. Det gäller oss alla. Vi är varken medvetna om eller underkastade de skiftande omständigheter som styr skeendet i Ukraina.

Rysk författare om Europas säkerhetsarkitektur

One of the most important effects of Russia’s war against Georgia in August 2008 was a new set of approaches to the future of European security being actively promoted by Dmitry Medvedev and Foreign Minister Sergey Lavrov. According to their interpretation, the Georgian war was not a particular incident (an exception) but a structural event, a landmark comparable to Russia’s own ‘September 11’ to be symbolised as a ‘moment of truth’. Lavrov called the events of August 2008 a systemic breakdown, which necessitates the reparation of the deficient architecture of security.
 What is interesting is that this claim is substantiated by two different sets of arguments. One of them contains conceptual explanations as to why the existing security institutions are weak and inefficient. Firstly, the current security architecture proved unable to prevent a number of violent crises, from the Balkans to the Caucasus. Secondly, what is wrong, in Russia’s view, is that the European security landscape rests upon obsolete ‘bloc approaches’. Thirdly, the prevailing approaches to security are excessively ideologised. Though neither of the prominent Russian speakers explains the exact meaning of this invective, one may guess that it may boil down to Russia’s criticism of the conflation of normative/democracy-related and
security arguments. Thus, Russia insists that security decisions (including NATO enlargement) should not be based upon the assessments of the state of democracy in one country or another. Fourthly, in today’s Europe, to the dissatisfaction of Russia, certain countries and their groups enjoy special (exclusive) rights in security-making – a clear allusion to NATO. Fifthly, Lavrov compared today’s security arrangements to a patchwork, a metaphor pointing to fragmentation and lack of due uniformity. Här.

Vill du tjäna mer?

Tänk dig att polisen staplar matvaror i kundvagnar utan att betala i kassan. Eller erbjuder ICA / Konsum att mot betalning beskydda affären. Eller kiosker och butiker i området. Eller erbjuda kriminella köpa olika slags tjänster. Polismyndigheten kan t ex avsluta ärenden i förtid - i brist på bevis - eller låta handlingar försvinna eller stryka personen i fråga ur systemet. 

Intäkterna fördelas. De som drar in mest befodras. Poliser kan – mot avgift – sätta press på konkurrenter. Har personen ifråga alla dokument? För bil, lägenhet, skatt eller affär? Eller måste vapen / knark placeras ut? Oavsett anses dessa poliser småfiskar, beräknas dra in 30 000 per person / månad.

Större pengar görs i tullen. Putin ansvarade på 1990-talet för Leningrads hamn. Tänk dig att tullmyndigheten på Arlanda bidrar till regeringsmedlemmarnas privatförmögenhet. Genom smuggling av mobiltelefoner. En som kostar en tusenlapp registreras på Arlanda för hundra kronor. En för tretusen registreras för tvåhundra. Importoren betalar, alla är nöjda. Den ryska mobilmarknaden omsätter 4.5 miljarder dollar, vilket uppskattas ge c:a 300 miljoner dollar / år att fördela. Känner sig någon förfördelad konfiskeras telefoner till önskvärt värde.Telia Sonera sitter nu i kläm för att i mutor pungat ut med två miljarder till en person. Hur rik Putin är? Ingen vet. Men här och här finns artiklar som ställer frågan? 

Hästen och kamelen

Förändringar skrämmer och fascinerar. Det nya ses genom gamla glasögon. Som i denna historia:

Bondgumman befann sig för första gången i Moskva och hamnade till slut på stadens zoo.
Där fick hon syn på en kamel:
- Herre Gud! Vad har de gjort med hästen!?

2008 om Ukraina, Georgien och NATO

At a Nato summit in Bucharest in April 2008 President George Bush pressed for Ukraine and Georgia to be awarded the MAP, but he was defeated by Chancellor Angela Merkel of Germany who argued that such a step would increase friction with Russia.
Efter den ryska invasionen av Georgien = Diplomats and analysts say the Bucharest decision was a mistake that contributed to the Caucasus crisis in August.

In december 2008 president Nicolas Sarkozy of France backed Russian calls - by Medvedev - for a major summit 2009 to redefine Europes "security architecture." An international foreign ministers' meeting in Helsinki in December 2008 could see Germany, France, Russia, and Finland supporting the summit, which is opposed by the US and Britain. "We have good European security institutions," said the senior US official. "The institutions that exist are sound. I am not convinced we need a new architecture."

Här dagens debatt om Georgien och NATO. 

Här Bucharest-texten från april 2008. 

1. NATO welcomes Ukraine’s and Georgia’s Euro-Atlantic aspirations for membership in NATO.  We agreed today that these countries will become members of NATO.  Both nations have made valuable contributions to Alliance operations.  We welcome the democratic reforms in Ukraine and Georgia and look forward to free and fair parliamentary elections in Georgia in May.  MAP is the next step for Ukraine and Georgia on their direct way to membership.  Today we make clear that we support these countries’ applications for MAP.  Therefore we will now begin a period of intensive engagement with both at a high political level to address the questions still outstanding pertaining to their MAP applications.  We have asked Foreign Ministers to make a first assessment of progress at their December 2008 meeting.  Foreign Ministers have the authority to decide on the MAP applications of Ukraine and Georgia.

Ukrainas militär - ett korthus

Den ryska ockupationen av Krim har medfört att Ukraina förlorat större delen av sitt flyg och flotta. Omkring 14 500 av 18 000 ukrainska soldater som var stationerade på Krim föredrog att gå över till de ryska styrkorna. Ukraina står idag mer eller mindre försvarslöst. Ukrainas försvarsminister fick avgå på kuppen,kravet stöddes av 228 av Radas 450 folkvalda. Han ersattes med en general.
Ukraina har nu 140 000 soldater. Landets försvarsminister uppger att 41 000 är tränade för strid. Ytterligare 20 000 soldater ska nu rekryteras och tränas. Hittills har 4 000 anmält sig. De får två veckors träning.
Kiev har uppmanat var och en av landets befolkning att donera 5 hryvnia, omkring 5 kronor, till försvarets upprustning. I det avtal, mellan EU och Ukraina, som undertecknades häromdagen nämns ingenting om militärt samarbete.
Innan Sovjetunionens sammanbrott hade Ukraina 750 000 soldater och världens tredje största kärnvapenarsenal, 1 800 kärnvapen. De överfördes till Ryssland som då åtog sig att garantera Ukrainas gränser.

Rysslands åtaganden på Krim samt rysk krigspropaganda

Här finns Medvedevs tal och förslag till insatser för att ekonomiskt lyfta Krim till rysk nivå. Rysslands ekonomiska överklass vill naturligtvis ha hus vid Svarta Havet och har sedan veckor tillbaka försökt komma över de bästa objekten.
Och här en intressant artikel från Moscow Times om hur den nu pågående ryska krigspropagandan är upplagd och vad den syftar till. Den som vill kan här bilda sig en egen uppfattning genom att ta del av den ryska statliga TVns engelskspråkiga live-sändningar.

Ryska toppolitiker på operationsbordet

- Hörde du vad läkarna sade?
- Nej? Vaddå ....
- Att vissa människor är lättare att operera än andra!
- Vilka då?
- Våra toppolitiker!
- Varför då?
- De saknar ryggrad, hjärta och hjärna

Transnistrien nästa

Transnistrien, här, som efter ett kort krig bröt sig loss från Moldavien 1990  och sedan 1992 förklarade sig självständigt, har aldrig erkänts av någon FN-medlem.
Förra veckan skickade dess lagstiftare en skrivelse till ryska Duman och bad att - som Krim - få införlivas med Ryssland.  Dimitry Rogozin, här, en av Putins närmaste som svartlistats av väst p g a Krim, diskuterar nu förslaget med olika ryska ministrar. Putin har utsett Rogozin till rysk representant i Transnistrien. Han hävdar att landet blockerats av Moldavien och regeringen i Kiev. I Transnistrien bor 509 000 - ryssar, modavier, ukrainare och bulgarer. Landet bevakas redan av checkpoints som sköts av 1,300 ryska soldater inbjudna av Transnistriens regering. 

2006 hölls en folkomröstning där 97% (?) av Transnistriens innevånare röstade för en anslutning till Ryssland. Resultatet godkändes inte av Ryssland som sedan 1992 håller landet under armarna, inte minst genom subventionerade gaspriser. 

En rysk dolkstötslegend

Hur rysk TV skildrar Sovjetunionens upplösning och Belavezha-avtalets tillkomst.

Belavezha avtalet 8 december 1991

8 december 1991 undertecknade ledarna för de tre största republikerna i det forna Sovjet - Jeltsin för Ryssland, Kravchuk för Ukraina och Shushkevich för Vitryssland -  Belavezha avtalet som ledde till upplösningen av Sovjetunionen. Här. 
Om det är sant eller inte vet ingen, men Krimtatarernas ledare som begav sig till Kreml för att protestera mot ockupationen av Krim, uppgav 12 mars i år att under mötet med Putin så ifrågasatte Putin Belavezha avtalets legitimitet. Den kan naturligtvis vara ett politiskt utspel från Krimtatarernas ledare. 
Men i sitt Krim-tal till Duman, här, uppgav Putin att i o m att Krim nu åter införlivats i Ryssland, så korrigerades en "historisk orätttvisa". Han kallade även östra Ukraina för "södra Ryssland". Idag uppger rysk statstelevision att beväpnade fascister från Kiev är på väg till östra Ukraina för att ge sig på ryssar. Här.  
1994 garanterade Ryssland Ukarinas territoriella integritet. 1997 undertecknades ett fredsavtal länderna emellan. Ryssland garanterade då återigen Ukrainas gränser.    

Kina och Ukraina

Kinas president är på Europa-turne. Kommer bl a att träffa EU, Putin och Obama. Kina lade ner sin röst i FNs säkerhetsråds Ukrainaomröstning. 13 röster mot Rysslands veto plus som sagt Kinas nedlagda. Efter att ha rest i Kina sedan 1987 är jag glad att landet inte har demokrati.Om så vore fallet skulle ultra-nationalister sitta vid köttgrytorna i provins efter provins. Om Putin bara kan ta för sig - t ex Krim - varför inte vi också? Så går resonemanget. I Kinas fall gäller omstridda öar i sydkinesiska sjön, Taiwan och omstridda öar mellan Japan och Kina. Så inte var Kinas nedlagda röst uttryck för något försiktigt stöd till västvärlden inte.

Putin-historia om Krim

Putin inspekterar en folkskola på det befriade Krim och vänder sig till en liten flicka med blont hår och blå ögon. Klappar henne på huvudet och frågar:
- Vem är din mor?
- Min mor är Ryssland!
- Och din far?
- Min far är Putin!
- Och vad vill du bli när du blir stor?
- Föräldralös ....

Putins "suveräna demokrati"

Putin är både absolutist och rysk-ortodoxt troende. Vid sidan om USA är ingen annat land så genomsyrat av sina messianska ambitioner. Det som uppbär Putins agerande är religion och nationalism, att hindra Ryssland från ytterligare sönderfall. Putin har flera gånger hävdat att då Sovjetunionen upplöstes, stod landet på randen till inbördeskrig. 

Putins drivkraft är alltså religiös och nationalistiskt. Därav hans vurm för högerextrema filosofer. Han sammanfattar sin hållning i doktrinen om ”suverän demokrati”, som föddes 2005–06 då ”färgrevolutioner” i Ukraina och Georgien förde provästliga ledare till makten.

”Suvurän demokrati” innebär att Ryssland varken tar order från EU eller USA. Ryssland tar bara order av Gud och sin härskare. Putin kan, trots sin lojalitet mot Jeltsin, inte förlåta att Jeltsin ställde Ryssland under förmyndarskap av västerländska finansiella rådgivare och importert av västerländska värderingar. 

Putins favorittemata är en kombination av hotet om västerländsk inblandning i Rysslands affärer och föreställningen om det ryska folkets utvalda ställning, något som förra året bekräftades av den rysk-ortodoxa kyrkan som då uttalade som sin absoluta ståndpunkt att Putin var utvald av Gud.

Under Putins ledning ska ryska folket ta Guds verk i egna händer och förvandla Ryssland till ett himmelrike och exempel för resten av världen. Förr stod den marxist-leninistiska läran för detta himmelska uppdrag, idag är det Putins ”suveräna demokrati” / nationalism / rysk-ortodoxa tro som gör det.

I väst ställer man sina förhoppningar till den ryska medelklassen. Dess bas är i det närmaste obefintlig. Enligt undersökningar – baserad på rysk lönestatistik – utgör den c:a 8% av den ryska befolkningen. Dessutom är den politiskt djupt splittrad – långt ifrån liberal. 

De arbetande och fattiga, i Rysslands alla småstäder och byar, de som utgör Putins väljarbas, uppgår enligt samma undersökning från den ryska vetenskapsakademin till 59%. Och bara 19% av ryssarna har tillgång till dator i hemmet.    

Ukrainska fascister

Tre ukrainska parlamentsledamöter från fascistpartiet Svoboda ger sig på TV-chefen för att han sänt Putins tal från Moskva. Mannen med hästsvans är dessutom politiskt ansvarig för press- och yttrandefrihet. De krävde TV-chefens avgång. Ärendet ska nu utredas av åklagare, ironiskt nog hästsvansmannens partikollega.

Angående fascister finns en Hitlerhistoria från andra världskriget. Det uppstod brist på smör och Hitler gav sina vetenskapsmän order att framställa det av skit. Det hade man ett överflöd av. Efter sex månader ville Hitler ha en rapport. - Vi har lyckats till 50%, sade den nervöse vetenskapsmannen. - På vilket sätt, undrade Hitler? - Jo, vi har åstadkommit något som går lätt att breda på, men inte att äta ....

Obama, Putin och Iran

Wall Street Journal är en utmärkt tidning. Dess reportrar är kunniga och västerländska politiker, diplomater och företagare ser tidningen som ett redskap för att till en snäv läsekrets föra ut olika politiska och ekonomiska budskap. Tro inte annat. Journalister och makthavare lever i symbios.
I dagens nummer finns reportage om Obamas - Putins 4½ timmar långa telefonsamtal om Ukraina. Några av USAs diplomater har lyft på förlåten. Informationen är ju användbar inrikespolitiskt. Ammunition levereras till de som vill skjuta på Obama. USAs UD består av en rad sinsemellan stridande sju-mila-egon. Världen är sig lik.
Vid sidan om dessa samtal Obama - Putin ( jag undrar om de kan ha gjort upp om Krim sedan Putin inte vikt sig ) pågick även förhandlingar mellan deras respektive utrikesministrar, Kerry och Lavrov. Av och till behövde Lavrov då rådfråga Putin. Det är ju praxis. Men Putin brydde sig aldrig om att svara på Lavrovs upprepade telefonsamtal.
Nästa vecka samlas världens ledare i Haag för att diskutera kärnvapen. Om allt går enligt planerna finns Putin och Obama på plats. Kärnvapenfrågan har nu enligt Wall Street Journal fått en ukrainsk dimension.
Efter Sovjets sammabrott hade Ukraina 1 800 kärnvapen. 1994 enades USA, Ryssland och EU om att dessa skulle överföras till Ryssland. Av dagens artiklar i Wall Street Journal framgår att de länder som sedan åratal tillbaka överväger att skaffa sig kärnvapen - t ex SaudiArabien, SydKorea och Japan - så har Rysslands ockupation av Krim gett dessa förespråkare förlig vind i seglen. Argumentet är att man bör skaffa sig kärnvapen av ukrainska skäl, dvs säkerhetspolitiska. För inte hade Ryssland agerat som nu skett om Ukraina fått behålla sina kärnvapen? Vilket Ukraina försökte när det begav sig, men till slut böjde sig efter att inte minst ha fått territoriella garantier från Ryssland, USA, EU och Kina. Värdet av denna 1994 års säkerhetsgaranti stormakterna emellan har nu uppenbarats. Naturligtvis berörde Putin och Obama detta.
Ett annat ryskt kort spelas nu ut i pågående förhandlingar med Iran. Ryska diplomater antyder att de kan komma att avbryta sitt deltagande. Irans ledare har sagt att ett avtal inte verkar möjligt. Irans nye president må vara populär i väst, men Irans 5 000 man starka UD lär förakta honom.
Ryssland vill nu förse Iran med nya kärnkraftsanläggningar och rysk olja.

Jeltsins lågskor och Putins stövlar

- Varför gick alltid Jeltsin i lågskor? Putin går ju i stövlar?
- På Jeltsins tid nådde skiten inte lika högt!

Vad är fel med demokratin

Demokratins frö spirade i 2 000 år. Började skjuta skott under de amerikanska och franska revolutionerna. Bekämpades av imperier / monarkier till 1918 då Europa förvandlades till ett demokratiskt experiment på första-världskrigets-kyrkogård. Nya nationalstater byggdes på ruinerna av störtade imperier. 

Det var de totalitära krafterna som gick segrande ur kampen om själarna. 1941 fanns elva demokratier kvar. Fem i Norden. Franklin D Roosevelt fruktade att ”demokratins låga kan släckas”. 

Efter 1945 fick demokratin vind i seglen. Den koloniala frigörelsen, ryska och östeuropeiska dissidenter, Charta 77 och polska Solidaritet, Berlinmurens fall, Sovjetunionens fredliga sammanbrott infriade allt vad en demokrat kunde hoppats på.

2007 bröt EUs ekonomiska kris kopplingen mellan demokrati och ekonomiska framsteg. Invasionen av Iraq och Afghanistan hade dessförinnan fått asiater och araber att förknippa demokrati med annat än framsteg. Må vara att några diktatorer i arabvärlden störtades men bara för att snabbt se nya installeras och berika sig. Kina seglade upp som en framgångsrik modell. Sedan 1980 har medborgarna sett sin levnadsstandard fördubblas vart tionde år, medan den västerländska demokratin fortsätter sin går kräftgång. USAs politiker ställer sig oupphörligt inför budgetstupet. Där går tjugo lobbyister per kongressledamot.

I EU finns 7 000 lobbyister med fritt tillträde till EU-parlamentet. Dessutom 7 000 till utanför. Inom EU talas inte länge om ”det demokratiska underskottet”. Valdeltagandet till EU-parlamentet har sedan 1979 stadigt sjunkit. Från 62% till 2009 års 43%. Medlemsantalet i Europas politiska partier sjunker också. I England 1950 var t ex 20% medlemmar i ett parti, idag är det 1%. 

Det tog Tyskland 44 år att återförenas. Kina förlorade Taiwan 1949 men arbetar på att återerövra ön. Ryssland agerar lika långsiktigt. Putins tal påminde om en klassisk brittisk imperialists. Den som lever får se.  

I Stalins skugga

Kom ihåg vad Stalin sade. - "Visst ska folk få rösta. Hur mycket och ofta de vill. Men det är vi som sköter räkningen av röster och redovisningen av resultat!
Nu återstår att se vad Putin och rysk militär gör. Mycket talar för annektering av även andra delar av Ukraina. Jag hoppas jag har fel. Krim får 65% av sin gas via Ukraina. 80% av sitt vatten. 75% av sin el. Därtill bredband, telefoni och livsmedel.

Rysslands röd-bruna historia

Att kalla-krigsretorik och röd-bruna stereotyper blommar i Ryssland beror på att detta land och dess ledare aldrig någonsin har försökt att göra upp med sitt röd-bruna förflutna. Detsamma gäller även de forna östeuropeiska stater som numera ingår i EU. En förfärande och aktiv glömska.

Rysk roulette

2007 lämnade Ryssland CFE-avtalet som begränsar konventionella styrkor i Europa. 
2008 provocerade Moskva fram krig mot Georgien för att stoppa dess närmande till väst.
I samband med kriget lanserade Ryssland en ny militärdoktrin. Landet kommer att använda 
militär makt för att skydda rysk befolkning utanför Ryssland liksom ryska handelsflöden.
Rysland har sedan dess genomfört ett upprustningsprogram, köper krigsmateriel för 5000 
miljarder kronor fram till 2020 och genomför allt större beredskapsövningar.

Bildt sköt sig foten

Bildt hävdade att Ukarina inte skiljer sig från Europa. Visst gör det. I dess regering sitter Svoboda. Ett minst sagt högerextremt parti. Svagt av Bildt att inte lyfta frågan och därmed ge SD av alla möjlighet att posera.

Är du nationalist?

Vad innebär det?Definitioner av “vi” förvandlar andra till “dom”. Å andra sidan behöver inte begreppet begränsas av vare sig geografiska, kulturella eller språkliga gränser. Det är ett komplext begrepp som täcker olika gemenskapsformer. Ta svenska medborgare i utlandet, emigranter. Efter sammanlagt sex år utomlands på resande fot i ett 60-tal länder är det klart att jag inte enbart är nationalist utan lika mycket internationalist med allt det innebär.  

En del ser nationalism som en politisk konstruktion, en förutsättning för tolerans, demokrati och självbestämmande. Andra ser nationalismen som den kanske främsta drivkraften till mycket ont. Einstein kallade nationalism för en barnsjukdom, mänsklighetens mässling.

Fråga: - Vad anser du som skriver sånt här att du har för nationell identitet?

Svar: - Svensk medborgare

Fråga: - Är du patriot?

Svar: - Det betyder olika för olika individer.

Fråga: - Så du vet inte vad patriot betyder?! Älskar du ditt land?

Svar: - Det beror på vad mitt land gör och agerar i olika frågor och sammanhang.

Fråga: - Så svaret är nej?

Svar: - Nej, mitt svar måste villkoras. Först och främst. Inga “länder” agerar utan det gör regeringar. Och de kan besluta om handlingar som jag antingen sympatiserar med eller tar avstånd ifrån. Och bådadera kan göras i nationens namn. Därför måste svaret villkoras.

Fråga: - Anser du att det finns nationella särdrag?

Svar: - Det finns fr a individer och kulturer. T ex bönder, samer och småfiskare. Fattiga och rika, vänsterfolk och liberaler, hetero- och homosexuella, brottslingar och kungar, nyfödda och åldringar …. de som vill lämna landet etc mm osv …

Fråga: - Finns det något inom svensk litteratur, konst, musik, språk, religion eller historia som du älskar till den grad att du skulle vara beredd att dö för det om så vore nödvändigt?

Svar: - Jag skulle vara villig göra det för att försvara vår demokratiska frihet. Den har utgjort inspirationskälla och förutsättning för mitt liv. Men glöm inte att en nation lika gärna kan trampa sina medborgares frihet under fötterna som att värna om den. I nationens namn. Titta på Ryssland. Dessutom har säkert många svenska medborgare starkare känslomässiga band till andra än de individer som lever inom den egna nationens gränser. Tex en svensk högerextremist eller kommunist! De känner säkert starkare samhörighet med både franska eller ryska extremister, än med liberala eller socialdemokratiska svenska medborgare? Det är mitt svar på frågan.

Har Putin skjutit sig i foten

Det finns separatister i Dagestan, Tatarstan och flera andra ryska regioner. Kremls stöd till folkomröstningen på Krim kommer naturligtvis att stimulera dem. Putin är motståndare till regionala, separatistiska rörelser. Se på Tjetjenien. 
Förra året ratificerade Putin en lag som dömer separatister till fängelse. Frågan är om det biter på dom i Kaukasus? Kan de göra skillnad mellan sina egna strävanden och Krims? 
The Economist har två intressanta artiklar i senaste numret. En här om vad en Mini-Marshalhjälp på lång sikt kan innebära för Ukraina. En annan här om den ryska hemmafronten. 
Ryska media driver linjen att flottbasen på Krim skulle sålts till EU om Ukrainas ledare hade fått hållas. 
Den man som igår under sammanstötningar slogs ihjäl i Donnetsk var Dmytro Chernyavski, 22, pressekreterare i Svoboda, ett av Ukrainas alla ultranationalistiska högerextrema partier. Här. Ryssland svarade på händelsen genom att återupprepa att det tar sig rätten att skydda ryssar som hotas. Det uppfattas i sin tur som hot om framtida ingripanden.

Merkels tal om Ukraina

Yanukowitch - en kriminell president

)

22:a februari flydde Viktor Yanukovich från Kiev. Dagen dessförinnan hade han undertecknat det avtal som fråntog presidentämbetet makt, utlyste nyval och återinförde 2004 års konstitution. Avtalet undertecknades inte enbart av Yanukowitch utan också av ukrainska oppositionspolitiker, representanter från EU. Men inte av den närvarande ryske delegaten. 

)

När ryktet om Yanukowitch flykt nådde Kiev begav sig folk omedelbart till hans residens i Mezhyhirya strax utanför staden. De trodde knappt sina ögon. Här. Yanukovich samlade på det mesta: bilar, hade ett privat zoo, en egen golfbana, omfattande konstsamlingar, vapendepåer etc. Totalt beräknas residentet ha kostat omkring 100 miljoner dollar. Här.

)

Residenset övervakades av kameror. Nu finns på YouTube ett urval av vad som fastnade på linsen mellan 19 - 22 februari. Dvs samtidigt som Yanukowitch förhandlade om det avtal han sen undertecknade, tömde hans hantlangare residenset. I tre dygn. I den ena pickupen efter den andra. Vi vet också att Yanukowitch folk försökte lämna landet med sina bilar fyllda med pengar. De tömde helt enkelt landets banker. En del hann slinka över gränsen till Ryssland, andra stoppades. Vi vet också att Yanukowitch folk försökte göra sig av med hemliga handlingar. Allt hann inte brännas. En del återfanns i en reservoar. Här. 

)

Det är denne man Putin lierat sig med, medan Yanukowitch orerar om att han inom kort ska återvända till Kiev. DEet lär i så fall bli på ryska bajonetter. Idag har Putin haft ett möte med sitt nationella säkerhetsråd. Ukraina stod på dagordningen. 

Putins högerextrema favoritfilosofer

Även Putin tycker om att känna sig moralisk, som en del av ett stort historiskt uppdrag. Han är  noga med att citera några ryska filosofer från den 18- och 1900talen. Som Nikolaj Berdjajev ( här ), Vladimir Solovyov ( här ) och Ivan Iljin ( här ). Alla mörkmän som dras åt det bruna. 

Kreml har på Putins order delat ut några av deras böckerna till landets regionala guvernörer. Det rör sig då om Berdyaevs "Ojämlikhetens filosofi”, Solovyovs "Det Goda” och Iljins " Våra uppgifter".

Putin var även personligen inblandad i att få tillbaka Iljins kvarlevor till rysk mark. 2009 invigde Putin själv graven. Bl a sade han:  "Det är ett brott när någon börjar bara prata om en separation av Ryssland och Ukraina". Något vars innebörd uppenbaras idag och ger hans paradoxala uttalanden under hans presskonferens en ny dimension. Här.

Putins favoritfilosofer rör sig i en icke-existerande värld full av melodram, mystik och grandiosa eskatologiska visioner.

"Vi litar på och är övertygade om att den timmen kommer när Ryssland kommer att gå från sönderfall och förnedring till en epok av ny utveckling och storhet ", skrev monarkisten Iljin vars militära filosofi och arbeten genomsyras av tre idéer:

- Ryssland har en unik andlig status

- hängivenhet till den rysk-ortodoxa tron

- tro på envälde

Dessa Putins tre favoritfilosofer ser alla Ryssland som är en kvasi-teokratisk, nationalistiskt envälde var historiska uppdrag är att spela en avgörande på världsscenen, förändra världshistoriens förlopp. Dessa filosofer hävdar att det rationalistiska, materialistiska väst har korrumperat den andlig renhet som Ryssland respresenterar. 

"Västvärlden exporterade det anti - kristna viruset till Ryssland", skrev Ilyin.

Dessa filosofer har alla visioner om Rysslands roll i världen. Solovyov hävdade att Ryssland, som ligger mellan det katolska väst och den icke-kristna Asien, har en historisk uppgift i att ena alla människor. Ryssland kommer att skapa ett enhetlig andligt rike.

"Den ryska messianska föreställningen", skrev Berdjajev, "är att Ryssland är det land som ska bidra till att lösa mänsklighetens problem”.

Ryssland har en omätlig andlig potential men plågas av brist på självrespekt, brist på självhävdelse och sin ouppfyllda potential

Putin är alltså en rysk ayatollah. Hans regim använder denna slags nationalism för att mobilisera den allmänna ryska opinionen. Uppenbarligen med framgång. Innan ockupationen av Krim hade Putin bara stöd av 27% av det ryska folket. Idag stöds han av 67%. Här finns en artikel om Putins guru. Och här en utmärkt artikel om hur Putins världsbild framkallas av ockupationen av Krim. Slutligen The Economists kommentar till Putin och hans mörkbruna favoritfilosofer. Här.

Francos segertal

)

Janes Defence Weekly, Novaja Gazeta, Frankfurter Allgemeine

Janes Defence Weekly hålls för att vara en av världens bästa militära magasin. Här finns tidskriftens bedömning av olika krigsscenarios mellan Ryssland och Ukraina. Igår höll den landsfyktige Yanukovitch sin andra presskonferens. Här finns utskrift från den. Samtidigt har Novaja Gazeta, den ryska tidning som bl a har den hedervärde Gorbatjov som en av sina delägare, en artikel - här - på engelska om hur det gick till när Yanokovitch plundrade sitt eget land. Frankfurter Allgemeine har här ett reportage om "Ukraina - Europas kornbod". Samtidigt har ryska soldater börjat staka ut den "internationella" gränsen mellan Krim och Ukraina. Naturligtvis innan den beramade folkomröstningen gått av stapeln. Inte undra på att inte ryss- och Putinkramarna längre poserar i media utan står där med brallorna nere.

Yanukovitch om Putin

Janukowitch får frågan: 
- Vet du varför Putin invaderade Krim? 
- Jag bad honom .... 
- Hur fan kunde du göra det? 
- .... Han bad mig ju .... 

Putins informationskrig

I ryska media pågår en massiv desinformationskampanj. Ryska tittare, lyssnare och tittare upplyses dagligen om att fascister styr i Kiev. De matas dessutom med information om att 100 000-tals ukrainare ska befinna sig på flykt ut ur landet och har samlats längs Ukrainas västra gräns. Ryska media rapporterar dagligen om att judar systematiskt förföljs i Ukraina. Inte nog med det. Landets rysk-ortodoxa kyrkor rivs ner och förstörs. Dessutom påstås att det numer är straffbart att tala ryska i Ukraina. Lägg till detta att på Krim har rysk TV tagit över de sändningsfrekvenser som ukrainsk TV tidigare innehaft. Vad som visas? Läs här. Knappt fattbara dimensioner. T ex att Putin nu nominerats till Nobels Fredspris.

Och allt detta medan ryska soldater ( som Putin säger inte finns på plats ) gräver skyttegravar och monterar maskingevär. 

Financial Times ( här ) uppger att ukrainska datanätverk infekterats av "Snake" eller "Ouroboros"som möjliggör fjärrkontroll av infekterade system. Tidningen skriver också att experter fastställt att "Snake" avsänts från tidszon GMT + 4. Den inkluderar Moskva.  Lägg till detta den bruna litteratur som Putin ålagt sina underlydande på högre befattningar att läsa. Nationalistiska alster med religiösa övertoner och budskapet att Ryssland spelar en avgörande roll för världens öden.  Bereder allt marken för nästa ryska steg eller inte? 

Vem stoppar Putin

Den tyska tidskriften Der Spiegel har här en intressant, genomarbetad artikel om ockupationen av Ukraina och dess politiska konsekvenser. Klicka här för en engelsk översättning. Tyvärr skrivs inga liknande artiklar i svensk press. Fokus är det enda stora undantaget. Der Spiegel är en bra tidning. Dess enda svaghet är, som så många andras, journalisternas svaghet för sensationalism, att alltid vilja dra ut resonemang så långt det bara någonsin går. Det gäller att sälja. Och glömma att ingen av oss sitter med någon kristallkula, ingen av oss kan sia om framtiden. Å andra sidan är tidningens främsta kvalité dess intervjuer med makthavare. Få journalister förbereder sig så noggrant. Nästan som schackspelare har de tänkt ut många alternativa följdfrågor - allt avhängigt den svarandes drag. Der Spiegel gör också som BBC. Rekryterar specialister / journalister direkt från elituniversiteten. Tyvärr har tidningen rätt i att västvärldens splittring inför den ryska ockupationen är ett lika stort orosmoln som ockupationen. Å andra sidan framgår klart av Der Spiegels långa artikel att Ryssland inte är något annat en koloss på lerfötter. Här. Gör det Putin farligare?

Putins högerextrema supporters

Stödet för Ryssland är starkt bland Europas extrema högerpartier. 
Serbiska fascister har åkt till Krim för att stötta Ryssland och "visa stöd till det ryska folket". Det rör sig om personer som drivit militär verksamhet under krigen i f d Jugoslavien. Samtliga som rest till Ukraina är veteraner från Kosovokriget. De serbiska fascisterna ska ha bjudits in av ryska kosacker och kommer att placeras ut vid så kallade "checkpoints" kring Sevastopol. 
Svenska nazister åker till Krim för att stödja Putin. 
Ungerska Jobbik har tagit avstånd från interimregeringen i Ukraina och kräver att den ungerska minoriteten i landet får ett eget autonomt territorium i västra Ukraina. 
British National Party, BNP, kallar Rysslands invasion i Ukraina för "rättfärdig" eftersom Ukraina inte garanterat den "ryska minoritetens rättigheter". 
Franska Front Nationals utrikespolitiske talesman, Aymeric Chauprade, visar stor förståelse för Ryssland. Han skriver i ett uttalande att EU är ansvarig för den situation som uppstått i Ukraina. Han menar att Kiev inte har någon laglig regering, utan pressas av radikala miliser som förstört demokratin och den ortodoxa kyrkan. Chauprade hävdar att de ryskspråkiga fråntagits sina rättigheter. "Putin kan inte slå dövörat till nödropen från de oroliga människorna I Sevastopol", menar han. 

I den stad där jag bor finns både ryssar och ukrainare. De berättar historier om Putin. Som den om hans skilsmässa. Putin och hans fru träder fram i TV och Putin förklarar att de ska skiljas. TV-presentatören i nyhetsprogrammet tilläggar att det innebär att den tidigare fru Putin nu äger halva Ryssland. 
En annan variant på skilsmässotemat är att nu när Putins skilt sig ska Ludmilla gifta sig med Medvedev - men bara i fyra år. Sen ska hon återigen gifta sig med Putin. De två herrarna har ju på ett parodiskt sätt sinsemellan delat upp makten i inbördes skiften. 

.
En annan historia - sann - som visar Putin aptit på att bedra alla som vill låta sig luras är de dagliga TVnyheternas ständiga bevakning av honom. TVn är naturligtvis statskontrollerad. Putin rider, klappar tigrar, kör racerbil, åker motorcykel, flyger etc mm osv. Ett TV-inslag som väckt ryssarnas oförställda glädje är rapporten från Putins dykaräventyr. Naturligtvis kom han upp med unika fynd. Han kan ju allt. Två gamla grekiska urnor. Problemet var bara att de inte visade några som helst spår efter att, som det påstods, ha legat i vattnet i århundraden.  

EU lovar Ukraina guld och gröna skogar

Nu lovar EU Ukraina guld och gröna skogar utan att med ett ord knysta om att Ukraina är ett land i moraliskt, ekonomiskt och politiskt förfall. EU? En region i en djup ekonomisk kris?

EU bör naturligtvis inte utlova något ekonomiskt stöd alls förrän Ukraina gjort sin hemläxa: 

a) skapat ett hållbart demokratiskt politiskt system, 

b) bekämpat högerextremism 

c) förvandlat rättssystemet från dagens juridiska moras som enbart gynnar rika oligarker och

 makthungriga själv-utnämnda politiker och lämnar folket i sticket. En sådan stat kan inte bli

 medlem i EU, allra minst via ett s k snabbspår.

Orden är Elisabeth Höglunds och jag kunde inte sagt det bättre själv. 

Putin - en lögnare bland andra

Att politiker ljuger är inte förvånande. Putins gör det när han påstår att det inte finns ryska trupper på Krim. De som syns i TV är "självförsvarsstyrkor", säger Putin. De har köpt egna vapen och uniformer i några av Krims alla butiker. Inte undra på att ryssarna skrattar ut Putin och den ena Putin-historien efter den andra ser dagens ljus. Som denna:

En natt drömmer Putin att Stalin kommer på besök. Putin ber om hjälp att styra landet. Stalin säger:
- Samla ihop alla demokrater och skjut dom! Och sen ska Kreml målas blått ...
- .... ?? ..... Varför ska Kreml målas blått?!
- Ha! svarar Stalin triumferande. Jag visste väl att du inte skulle fråga varför demokraterna ska skjutas!

Bland de 16 000 - 30 000 ryska soldater som ockuperar Krim finns den 22:a Spetnaz-gardesbrigaden. Den bildades 1976, sattes in i Afghanistan 1985, har varit på Kuba och i Angola, stridit i olika omgångar i Georgien, Nagorno-Karabch, Ossetien och Tjetjenien. Den utgör en av Rysslands allra mest stridserfarna och omfattar även en grupp för psykologiska operationer, spridning av desinformation. Allt detta vet vi genom öppna källor.

Fotot på ryska GAZ Tigr pansarterrängbilar bevisar saken. Först ett foto från en Spetnazträning utanför Moskva.  Sedan att ett foto från Krim. Samma fordon. Och för Putin-kramarna bör påpekas att bilderna publicerats i en rysk tidning. Läs och begrunda här:

Nu har nya foton dykt upp. Här. Och här. Nu är det t o m samma registreringsnummer på skylten. Vad kan man mer begära? Den eller de som vill veta mer kan med fördel läsa Lars Gyllenhaals och Joakim von Brauns utmärkta "Ryska elitförband" från 2013. Här.

Kosovo, Tjetjenien, ÖstTimor, Abkhazien, SydSudan, Palestina, Skottland, Katalonien, Lega Nord etc

Under de senaste årtiondena har vi sett ett antal områden eftersträva självständighet. Kosovo, Moldavien, Tjetjenien, SydOssitien, Nagorno-Karabch, ÖstTimor, Abkhazien, SydSudan och sist men inte minst det stora sedan 1948 öppet blödande såret - Palestina. Utöver redan nämnda områden kan vi dessutom lägga till andra europeiska i Belgien ( Flams ), Italien ( Lega Nord ), England ( Skottland och Wales ) och Spanien ( Katalonien ). I Afrika, Asien och Latinamerika finns därtill ett flertal. Många för guerillakrig.
1994 enades Ryssland och väst om att garantera Ukrainas gränser i utbyte mot att landet skickade alla sina kärnvapen till Ryssland. Detta avtal menar väst har brutits liksom andra. Avtalet från 1994 förnyades för övrigt så sent som 1999.
Det som skiljer Krim från exempelvis Skottland eller Katalonien, som ryssarna gärna nämner tillsammans med Kosovo, är att rysk militär skickades in, omringade Krims parlament, hissade rysk flagg och inom loppet av några timmar till premiärminister för Krim valde en person som i valet 2010 fick 4% av rösterna. Kolla det här. Han är en affärsman med kriminellt förflutet. Sergey Aksyonov. Kolla här. Nu valdes han med 55 röster av 64. Parlamentet består av 100 platser. 34 folkvalda var alltså inte närvarande. Aksyonov har sedan 2009 drivit kravet på Krims anslutning till Ryssland: "Rysk Enhet". Som sagt. Nationalism och separatism är demokratins psykotiske lillebror.

Kissinger om Ukraina. Och Assad ...

Här finns hans artikel. Och här hur Assad i Syrien slår mynt av Ukraina och här ett israeliskt och här ett egyptiskt perspektiv på den ryska ockupationen. Slutligen Moscow Times här. Och tittar man här på Vänsterpartiets uttalande om Ukraina så undviker partiet att tala klartext - dvs man undviker ord som aggression och ockupation! Paradoxalt nog använder Jonas Sjöstedt själv just de orden. De ryskvänliga reflexerna verkar fortfarande sitter djupt i detta anarkistiska och populistiska parti.

Kinas syn på Ukraina

China appears to be weighing three sets of interests in Ukraine. 

First, Beijing has no desire to unnecessarily complicate its relations with Moscow. Russia is a useful partner for China in areas ranging from energy and arms cooperation, joint positions on regional challenges such as Iran, Syria and North Korea, and broader opposition to perceived excesses of U.S. “hegemony” around the world. China also likely prefers not to lose the positive momentum gained from President Xi Jinping’s attendance at the Sochi Olympics last month.

Second, China has an interest in the long-term stability of Ukraine. In particular, Beijing has incentives to prevent a chaotic situation that would undermine its economic and strategic relations with Kiev. China is Ukraine’s second-largest trading partner after Russia, with total trade in 2013 valued at $7.3 billion. China also has major stakes in Ukraine’s agricultural sector, with a September deal reportedly granting a PRC state-owned enterprise access to up to five percent of Ukraine’s arable land.

Third, China has a broader interest in defending the norm of non-interference in states’ internal affairs. Although China has adopted a more flexible interpretation of this norm in recent years, Beijing is likely reluctant to condone external military intervention in Ukraine without UN Security Council approval. The reason is that Beijing fears that any erosion of the norm could have potential implications for outside meddling in China’s own claimed territories, including Tibet and Taiwan.

Kopia på samtalsuppteckningar från EU:s utrikesministermöte

Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen D-post: BRYR/2014-03-03/2222

Bryssel

Rådet för utrikesfrågor (FAC) 3 mars 2014 – rapport
Extraordinärt FAC diskuterade situationen i Ukraina och Rysslands agerande där de senaste dygnen. Situationen var extremt allvarlig och detta reflekterades i det utkast till rss som tagits fram av EEAS. Diskussion följde kända skiljelinjer. 

En grupp MS argumenterade för att undvika konfrontation med RU och lämna dörren öppen för fortsatta kontakter – RU var en del av lösningen. 

En annan grupp efterfrågade beslutsamt agerande från EU med stopp för viseringsförhandlingar, förhandlingar om Nya avtalet och förberedelser inför G8-mötet i Sotji. SE pläderade för tydligt och klart budskap; RU agerande var oacceptabelt. 

Visst stöd för SE förslag om vapenembargo. Viktigt med samverkan med OSSE, Europarådet och FN. Finansiella paketet började ta form, experter från DG ECFIN på plats i UA tillsammans med IMF. EU:s stats- och regeringschefer diskuterar Ukraina den 6 mars.
Rådet för utrikesfrågor höll den 3 mars 2014 ett extrainkallat möte. Enda punkten på dagordningen (7157/14) var situationen i Ukraina. Sverige företräddes av utrikesminister Carl Bildt.

_______________

HR Ashton hänvisade till det nya utkast till rådsslutsatser som skulle diskuteras. Utvecklingen i Ukraina var chockerande. Detta var i sanning ett test för EU – av hur man agerade tillsammans och i sitt grannskap. Det ryska parlamentet hade godkänt president Putins begäran om att få sätta in rysk trupp i UA där ryska medborgares intressen hotades och ryska soldater var på Krim. RU agerande stod utan tvekan i strid med landets åtaganden enligt FN-stadgan, Helsingfors-konferensens slutakt och samarbetsavtalet mellan RU och UA om Svartahavsflottan från 1997. I denna situation måste EU reagera.

Det handlade dels om att stödja och delta i ansträngningarna för att nå en lösning på konflikten – OSSE hade definitivt en roll att spela här liksom Europarådet, FN och USA – dels om att klart och tydligt uttrycka stöd till UA:s folk. Det finansiella stödpaketet var synnerligen viktigt här. EU:s budskap till UA:s regering hade samtidigt varit tydligt på punkten att man emotsåg en inklusiv regering med deltagande också av Regionpartiet. Världssamfundet behövde få bekräftat att UA regering föresatt sig att agera så att stödpaketet blev möjligt.

EU:s erbjudande om AA/DCFTA var fortfarande aktuellt. Frihandelsavtalet var enormt viktigt för UA och EU skulle nu sända ett övertygande budskap om att man avsåg att ta processen med avtalet vidare. I detta sammanhang var det viktigt att EU inte glömde Moldavien och Georgien.

Därutöver skulle EU ”reach out” till RU. Vägar för att minska spänningarna måste identifieras. Situationen fick inte bli ännu sämre. Att sända ett enhetligt EU-budskap och tala med en röst var nu av yttersta vikt.

En MS redogjorde för sitt besök i Moskva för en vecka sedan. RU hade framfört kritik mot att avtalet av den 21 februari hade brutits, men ändå uttalat någon form av acceptans för den nya regimen i Kiev. Steget till dagens extremt allvarliga situation var därför långt. Utöver att tydligt fördöma det ryska agerandet var det viktigt att erbjuda RU en väg ut ur situationen. Hela 25 % av gasen i EU importerades från RU.

En annan MS redogjorde för ett besök i Kiev och Donetsk den gångna helgen, genomfört tillsammans med tre andra MS. Slutsatsen från de många mötena var att regeringen i Kiev var helt legitim och därför inte kunde benämnas ”interimsregering”. UA hade framfört en stark vilja att snarast underteckna AA. Finanspaketet behövde omedelbart fås på plats och den politiska processen i UA måste vara inklusiv. Under möten i östra UA hade vissa interlokutörer ondgjort sig över den politiska processen i landet, men gemensamt för samtliga var att man inte var beredd att göra avsteg från UA:s territoriella integritet.

En tredje MS hade också nyligen besökt Kiev och menade att situationen i UA nu starkt påminde om situationen i Georgien 2008. Också där hade ryska myndigheter snabbutfärdat ryska pass, det hade funnit en lokal konflikt och en rysk invasion hade följt. Skillnaden i UA var att RU inte lyckats provocera UA på samma sätt som man provocerade GE. EU måste göra helt klart för RU att det ryska agerandet skulle stå RU dyrt. EU måste nu ge fullt stöd till nya UA regeringen, fortsätta processen med AA i enlighet med rådsslutsatserna från 10 februari och bjuda in till inklusiv dialog. RU hade dock än så länge inte reagerat på EU:s ”outreach”. Beträffande sanktioner var det viktigt att de som gjort sig skyldiga till brott i UA inte kunde fortsätta åka skidor i Tyskland och Italien. De många bilaterala kontakterna mellan MS och RU riskerade att splittra EU-gruppen, viktigt att förmedla ett gemensamt och tydligt budskap.

En MS som besökt UA dagen innan pekade på det kritiserade avskaffandet av lagen om minoritetsspråk. Det var nu viktigt att EU nådde en inklusiv process, särskilt med regionerna i öster. Att tvinga UA att efterleva IMF:s krav nu var omöjligt, EU behövde därför finna ett annat sätt att stödja UA ekonomiskt.

Samtliga MS som tog till ordet framhöll att det ryska agerandet på Krim stod i strid med RU åtaganden enligt folkrätten.

En grupp MS valde i sina kommentarer till situationen och utkastet till rådsslutsatser att fokusera på vikten av att i texten ge RU en väg ut ur situationen. RU måste inkluderas i processen för att finna en lösning på situationen i UA, RU var del av lösningen. Ordet ”invasion” i para 1 borde ersättas med ”violation of Ukrainian sovereignty and territorial integrity by acts of aggression”. Invändningar från en mindre grupp MS som menade att detta verkligen var en invasion i ordets rätta bemärkelse. Viktigt att nu undvika ett nytt kallt krig i Europa. RU agerande var typiskt för landets agerande i närområdet och många exempel fanns att hämta i historien.

En MS ur ovanstående grupp argumenterade särskilt kraftigt för att inkludera RU i processen. Alla MS hade sin egen historia med RU och det måste man respektera. UA:s territoriella integritet måste bevaras och de ryska soldaterna återgå till sina baser. Det ryska agerandet var ett tydligt brott mot folkrätten, samtidigt måste EU kunna fortsätta den politiska processen med RU imorgon. För EU handlade det därför om att stödja UA ledning att upprätta en konstruktiv kontakt med RU. Att fatta beslut i rådet om exempelvis sanktioner i detta läge då informationen fortfarandet var så motsägelsefull och bristfällig var inte lämpligt. I slutänden var det ändå besluten om det finansiella stödet som hade den största betydelsen. Bättre nu att sända OSSE på en fact finding mission. Erfarenheter från krisen i Kosovo skulle därutöver kunna användas, som exempelvis tillskapandet av en kontaktgrupp där både UA och RU skulle ingå. Om ER skulle sammankallas inom kort kunde sanktionsfrågan avhandlas där i det fall RU till dess inte vidtagit åtgärder för att minska spänningarna.

En annan grupp MS drev en hårdare linje. Det som nu utspelade sig framför våra ögon var värsta sortens sovjetiska scenario med massiv propagandakampanj, inte bara i ryska medier utan också i UA och andra länder. Utan tvekan var detta både en invasion och ockupation – vad krävdes egentligen mer för att EU skulle kunna erkänna detta? För bara några månader sedan vägrade RU acceptera att ett annat land intervenerade i Syrien med hänvisning till att det där handlade om en intern konflikt! Det var i sammanhanget rätt av EU att nu stoppa viseringsförhandlingarna och förhandlingarna om Nya avtalet. Ett vapenembargo borde därutöver införas. Risken fanns att nya frusna konflikter nu skapades. Jämförelsen med GE var inte helt rättvis, UA hade inte gjort RU något illa. Ryska officiella företrädares tillgångar i EU skulle frysas.

Samma grupp pekade på vikten av att EU snarast kunde möta UA:s förväntningar när det gällde snabbt undertecknande av AA.

Två MS underströk att enda sättet att få RU att lyssna och förstå var att snabbt adressera det enda som RU egentligen brydde sig om: viseringsdialogen. Situationen i UA utvecklades dramatiskt; idag hade det anordnats s k anti-Majdan i flera städer i östra UA. En MS hänvisade till att man hade tillgång till löpande information via sina konsulat i UA och analysen var att skulle RU gå längre in i landet än Krim skulle UA slå tillbaka. RU skäl att agera i UA var möjligen inte helt rationellt, men EU måste hålla huvudet kallt.

En MS ur den grupp som drev den hårdare linjen uttryckte tvivel över att inställda viserings-förhandlingar var rätt väg att gå. Däremot kunde frysning av ryska bankkonton och tillgångar i EU-länder vara mer effektivt liksom en översyn av den ryska olje- och gasexporten till EU. Det var viktigt att EU inte framstod som svagt. Om RU kom undan med sitt agerande i UA skulle man kunna upprepa den här politiken i exempelvis de baltiska länderna. Två MS ifrågasatte positionen att fortsätta viseringsförhandlingarna; hur skulle man kunna förklara för allmänheten i hemlandet att EU fortfarande var berett att diskutera viseringsskyldighet för RU efter det som hänt?

SE (Bildt) framhöll att detta förmodligen var den värsta situationen vi sett i Europa sedan Berlinmuren föll, kanske sedan 1968. Då skulle ny stabilitet och fred byggas och okränkbarheten av existerande gränser blev nyckelmomentet. Det vi nu bevittnade var för övrigt ”acts of aggression”, och det mitt i EU. De ryska förband som nu rörde sig på Krim var särskilda förband från olika delar av RU – detta var ingen barnlek. Minst lika allvarligt var att ryska Federations-rådet på bara några timmar givit tillstånd att skicka rysk trupp till UA.

Detta var en grov kränkning av folkrätten och kunde jämföras med händelserna i Sudetenland och på Balkan. EU kunde helt enkelt inte acceptera att RU gav sig rätten att intervenera i ett annat land där det fanns landsmän. Propagandakampanjen på rysk statlig TV var allvarlig, varje kväll undergrävdes EU:s långsiktiga och strategiska ansträngningar i närområdet.

Inför framtiden var idén om en OSSE-mission bra, men RU kunde blockera en sådan. Möjligen kunde man tänka sig en EU-mission. Förslaget om kontaktgrupp var komplicerat, en sådan hade funnits till Bosnien, men inte inkluderat parterna i konflikten, dessutom hade EU hamnat utanför. Nu fanns andra EU-instrument att använda. Viktigt att inte spela med RU i frågor som minoritets-frågan. Avskaffandet av språklagen hade inte varit bra, men samtidigt hade lagen bara funnits sedan i augusti. ”Att lämna dörren öppen för RU” – faktum var att ingen annan UM fick så mycket tid och uppmärksamhet i EU som Lavrov och de bilaterala kontakterna med RU var ytterst omfattande. Lösningen i den nuvarande situationen måste vara att RU drog tillbaka sina styrkor från UA:s territorium enligt rådande överenskommelse UA-RU samt att en internationell övervakningsmission sändes till UA.

Efterföljande MS gav stöd till SE:s inlägg och tillade att om EU fortsatte att bara diskutera restriktiva åtgärder istället för att implementera dem skulle man bli utskrattad.

En mindre grupp MS hänvisade till rådsslutsatserna från den 20 februari och önskade gå vidare med frysning av tillgångar för Janukovitjs regim.

Flera MS framhöll OSSE:s och Europarådets roll. ODIHR hade en viktig funktion i de kommande valen. (Kommentar: Under mötet lämnades besked om att RU blockerat en fact finding mission från OSSE till UA.)

En MS pekade på att avtalet från den 21 februari egentligen inte hade brutits av UA såsom RU hade argumenterat. Avtalet hade syftat till att stoppa massakern, och i detta hade man lyckats. Den nya majoriteten i UA parlament hade bjudit in Regionpartiet att ingå i regeringen, men partiet hade föredragit att stanna i opposition. Sanktionerna skulle vara tuffa, men samtidigt försiktiga. Om man kunde hänskjuta till Europeiska rådet att fatta beslut om dessa den 6 mars skulle man vinna ytterligare ett par dagar och ge RU chansen att backa.

KOM (kommissionär Füle) kommenterade uppgifterna om det finansiella paketet. Experter från DG ECFIN fanns redan på plats i UA för att tillsammans med IMF samla in information om läget. Efter att UA nått överenskommelse med IMF fanns 610 miljoner euro tillgängligt i makrofinansiellt stöd (100 miljoner direkt efter överenskommelse). Ytterligare 1 miljard euro i makrofinansiellt stöd diskuterades. 400 miljoner fanns i pågående program för struktursamarbete. Även inom NIF fanns medel. Nu skulle en ad hoc finansmekanism tillskapas med plattform i Kiev. Därutöver såg KOM över möjligheterna av vad som kunde göras inom mobilitet och handel. Beträffande AA var KOM beredd att agera snabbt för att trygga snabb implementering efter undertecknande. Möjligheten att erbjuda UA transitionsstöd för perioden fram till undertecknande diskuterades internt, dessa åtgärder krävde dock beslut i rådet och EP. Viktigt dock att ha med i beräkningarna att ett snabbt undertecknande utan kunskap om konsekvenserna var att spela Putin i händerna.

HR Ashton redogjorde därefter för presenterade förslag på ändringar till utkastet till rådsslutsatser, vilka antogs efter ytterligare diskussion. Hon bekräftade avslutningsvis att stats- och regeringscheferna skulle träffas den 6 mars för att behandla situationen i Ukraina.