Har du hört historien om söderkisen som för första gången kom in i en kyrka? Förvånad tittade han först på korset sen på farsan: ... "Hörru. Varför hänger Tarzan på ett plus?"
Eller grabben som hör fröken förklara all uppståndelse som följde med Jesus himlafärd. Han viftade tills han fick frågan: ..."Fröken. Jag vet vad dom skulle gjort. Min farsa är snickare. Dom skulle inte ha spikat upp honom! Utan skruvat fast honom. Då hade han aldrig kommit loss".
Återuppståndelse? Javisst - dag efter dag ser vi det hända. Solen går upp. Och år efter år ser vi samma förlopp. Vintern följs av vår. Allt beror på vårdagjämning, jordaxelns lutning och banan runt solen. Det här med återuppståndelse har tagit sig många uttryck. Sumerernas gudinna Innana, eller Ishtar, tog sig ner i underjorden där hon steg för steg kläddes av naken och hängdes upp på en påle innan hon återuppstod. Den egyptiska guden Horus, som enligt deras trosuppfattning var född 25 december, återuppstod. Mithras, även han enligt anhängarna född 25 december, återuppstod. Grekernas Dionysos återuppstod. Gudinnan Cybele gjorde detsamma.
Slutsats? Inget nytt under solen. Kristendomen anpassade sig bara. Nytt vin i gamla glas. Men vidskepelse blir inte sannare för att den är urgammal och tar sig olika uttryck. Vår existens är en gåta utan logiska svar. Ta bara antalet stjärnor? Idag tros de uppgå till 100 miljarder x 100 miljarder x 30. Det blir 300 000 000 000 000 000 000 000. Tidigare uppfattningen var 100 miljarder x 100 miljarder x 10. Nej, jag nöjer mig med Charles Darwin:
... "att fundera över de yttersta frågorna ger oss lika lite som en hund att grubbla över Newtons lagar. Vi är däggdjur, utrustade med däggdjurshjärnor. Inte gjorde för att grubbla över den här sortens frågor" ...
Nej, trons brasa värmer inte. Det gör däremot idrottens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar