Bokens styrka är att skildra Marx som en som hela tiden tvingas reagera på oförutsedda händelser. Han hade ingen teori, ingen ideologi att följa. Den växte fram under några årtionden. Förkastades, omarbetades, förlorade sig i aldrig publicerat material. Det var inte Marx som lanserade sig som dogmatiker utan vapendragaren Engels som sammanställde Marx röriga manus till ideologi. Vi ska inte se Marx genom Lenins eller Stalins totalitära glasögon, påpekar Spreber.
Spreber målar upp bilden av Marx som en människa som aldrig blev mer elak och giftig än när han attackerade konkurrerande socialister, anarkister eller terrorister. Som bryter ihop då älsklingssonen dör, Marx är deprimerad i två år. För Karl hörde manlighet och faderskap ihop och han stack inte under stol med att han föredrog pojkar framför flickor. Ändå var han en familjemänniska. Om än mycket fattig. Han skämdes över inte ha arbete och kunna erbjuda sin överklassfru det liv han ville ge henne. Marx klarade sällan hålla dead-lines. Vanskötte sin personliga hygien. Hade ruttna tänder. Arbetade oupphörligt. Gjorde pigan med barn, fick vännen Engels att anmäla sig som fader för att rädda äktenskapet. Döttrarna Marx blev chockade när de efter faderns död upptäckte sanningen. Mycket av Marx teorier är ofattbara, inte minst hans förvirrade ekonomiska och dialektiska utläggningar om vad det nu vara må. T ex relationen mellan "bas och överbyggnad", dvs ekonomi och politik. Jag hoppade över kapitlet om Marx´s ekonomiska teorier.
På Marx-Engels Internet Database, en sagolik resurs, finns allt man kan begära och mer därtill. Här. Själv fördjupade jag mig i Marx och Engels brevväxling om Charles Darwin. Och ogillade starkt deras vision av ett "20, 30 eller 50-årigt europeiskt inbördeskrig för att uppnå socialism". Fy fan ... Vilken värld levde i för att drömma sådana mardrömmar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar