I sin hjärtevarma skandalskrift, "Det Nya Riket. Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv ", skriver August Strindberg bl a om "idealister". Då, när han på 1880-talet skrev detta, intog de flesta opinionsbildare av vikt idealistiska ståndpunkter. Det gällde att dölja så mycket som möjligt av alla de omständigheter som uppenbarades under krig, skandaler och svindlerier. Ungefär som idag då vi se ser konsulter och spinndoktorer med högstämt tala om "etik" i dur och moll. Så läs och njut:
..."Avslöja bara en humbug, och ni skall strax se en idealist krypa fram och försvara humbugen! Kalla en som förfalskat en växel för växelförfalskare, och en idealist skall visa sig och säga att ni förlorat idealen! Om ni förlorat pengarne - det vilja de icke tala om - ty de bry sig icke om pengar, säga de! Vänd på vilken social
komposthög som helst, och idealister skola kräla som metmaskar för att gömma sig ner i jorden! Men vill
ni se dem i ansiktet, så bjud på en stor middag, och ni skall se dem svärma som flugor, stora feta köttflugor. Vad som egentligen menas med idealist har ännu icke blivit klargjort och som alla sjuka frågor har även denna funnits lämplig att hållas svävande" ...
Vad har då gubbarna på klassfotot gemensamt med August? Avslöjande av illusioner? Marx, Darwin och Freud förenas med August i frågan. Låt oss ta historien först! Med sin evolutionsteori förlängde den älskvärde mångmiljonären Charles Darwin vår historia långt bortom horisonten. Och den ständigt skuldsatte Karl Marx, som levde på bidrag från föräldrar och vännen Engels, påpekade i sina maniska skrifter att den starkaste omedvetna kraften i våra liv var klasskampen och den ekonomisk historien. Och kokainmissbrukaren Sigmund Freud gjorde sedan oss helt herrelösa i våra egna hus, genom att påvisa att vi styrs av vårt omedvetna och vårt driftsliv. Vilken treklang! Tjong i medaljongen.
Darwin förvandlade oss till ett djur bland andra. Marx till omedvetna lekbollar för den ekonomiska historien. Freud till styrda av omedvetna impulser. ... "Jag trodde mig känna världen och människorna rätt bra, men efter den salvan ansåg jag mig vara en duvunge", sammanfattar Strindberg tidsandan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar