Större delen av mitt yrkesliv är
förknippat med resor. Till när och fjärran. Snart ett 70-tal länder. Sedan den första
Kinaresan 1987, med buss över Pamirs bergspass på 4 800 m ö h, följde flera och med dem ett brant stigande intresse för de
stora dragen i Kinas 1900-talshistoria.
Under förra årets Kina-resa lärde
jag känna en kinesisk författare, som i ett flertal självbiografiska
volymer skildrat sin släkts liv. Han föddes 1950 och bär på livliga minnen av Stora Språnget, Må Tusen Blommor Blomma, Den
Stora Svälten, Kulturrevolutionen och Deng Xiao-Pings ekonomiska
revolution. Böckerna sträcker sig från 1950 - 2010.
Trots allt han sett - anhöriga
som svalt ihjäl, föräldrar som fängslades - var och är han en hängiven medlem av kommunistpartiet, en hängiven f d röd-gardist, idag glödande nationalist, som mer än gärna sjöng Internationalen och Östern är Röd under resans gång. Under långa promenader, festliga bröllop och fester,
bilresor och intervjuer – testade han gång på gång mina kunskaper om sitt land
innan han öppnade sig. Det han i gengäld sedan berättade för mig kommer för resten av mitt liv utgöra den fasta punkt kring vilken Kinas sena 1900-talshistoria snurrar.
När nu den ryska historikern Aleander
Pantsovs senaste bok ”Mao – the real story”, dimper ner på
bordet är det inte utan förväntan jag börjar läsa. För Pantsov ser Mao med ryska ögon. Han har haft tillgång till det Ryska Statsarkivet för Social och
Politisk Historia, dess väldiga Kina-material som först öppnades för forskare under 1990-talet. Bara dossiern om
Mao består av sammanlagt 15 volymer. Politiska rapporter, brev, samtal med
Stalin och Krustjev, KGB-material, medicinska rapporter, spionage etc. Så nu
blir det att regelbundet sätta av några timmar varje kväll och läsa
- och jämföra - Pantsovs version med den hittills bästa
Mao-biografi jag kommit över, Philip Shorts ”Mao –
a Life”. Vi får se vad det hela leder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar