Nu när det talas om Afghanistan och de "svenska pojkarna" som slåss där borta. Är en mentalitetsförändring på gång? En mer positiv syn på våld och offerdöd? Krig driver fram ytterlighetspositioner, nyanser försvinner, högstämd nationalism skjuter fram positionerna. Heidenstam ville driva ut Sverige i kriget för att stärka och vitalisera det försoffade svenska folket och berör frågor om mod och manlighet. Är det krafter av det slag Heidenstam efterlyser som är på G? I USA finns George Lakoff, professor i språkvetenskap vid University of California i USA. I en av sina böcker driver han tesen att för att förklara komplicerade skeenden använder sig politiker av metaforer och i krigssammanhang faller de ofta tillbaks på mönster hämtade från sagornas värld. Där finns en ond makt - en grym drake, jätte eller häxa - som plågar de goda och oskyldiga människorna. Alltså dags för hjälten att göra entré.
Och ropade trenne grannfolk: Glöm
den storhet du bäddat i jorden!
Jag svarade: Res dig, vår storhetsdröm
om herraväldet i Norden!
Den storhetsdrömmen lyster oss än
att leka i nya bedrifter.
Låt upp våra gravar, nej, giv oss män
i forskning, i färger och skrifter.
Ja, giv oss ett folk på ett bråddjups rand,
där en dåre sin nacke kan bryta.
Mitt folk, det finns annat att bära i hand
än en bräddfull egyptisk gryta.
Det är bättre, den grytan rämnar itu,
än att levande hjärtat förrostar;
och intet folk får bli mer än du,
det är målet, vad helst det kostar.
Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.
Jag vaknar om natten, men kring mig är fred.
Blott vattnen storma och sjuda.
Jag kunde i längtan kasta mig ned
som en bedjande stridsman av Juda.
Ej vill jag tigga om soliga år,
om skördar av guld utan ände.
Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år av elände!
Ja, driv oss samman med gisselslag,
och blåaste vår skall knoppas.
Du ler, mitt folk, men med stela drag,
och sjunger, men utan att hoppas.
Du dansar hellre i sidenvåd
än tyder din egen gåta.
Mitt folk, du skall vakna till ynglingadåd
den natt, du på nytt kan gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar